Hjälp mig att tänka rätt!

Det enklaste är bara att släppa det och gå vidare. Människor säger ofta saker de inte menar eller menar bara för stunden. När han sa att ni allltid skulle vara vänner så vart det utifrån den rådande situationen. När han skaffade tjej sen så kände han väl att det inte fungerade, inte hade tid eller helt enkelt blev så förälskad så att du inte får någon plats längre. Vänskapen blev inte så viktig för honom längre som den kanske var tidigare. Det lättaste för dig är att bara låta det rinna ut i sanden. Fokusera på ditt förhållande och andra vänskapsrelationer istället. Fråga en kollega på jobbet om ni ska hitta på nått någon gång, en glas vin efter jobbet eller något, få lite nya vänner.

Det kan ju också vara så att hans nya flickvän inte tog lika lätt på saken som din pojkvän gjorde.

Om man vill göra det enklast för sig själv, så bör man inte fästa så stor vikt vid när folk säger att man "alltid" ska vara vänner, eller att man "alltid" ska vara ett par.... Det är något folk bara säger, och det finns INGEN människa som kan garantera en annan människa nåt sånt. Livet är helt enkelt alldeles för oförutsägbart, och de allra flesta människor är sig själv närmast. Dvs dyker det upp nåt bättre/mer intressant, så kommer det bli en mkt högre prioritet, eller t.o.m. bli det som tar över, i personens liv.

Om Jag hade fått en tia för varje gång ngn sagt att vi "alltid" ska vara vänner eller "alltid" vara kära, etc, så hade jag kanske inte varit miljonär, men ändå fått ihop en bra slant, i alla fall... ;)

Människor kommer och går i ens liv, och jag ser det som en del av livet att acceptera det. Med det sagt så är det supertråkigt att människor är sådana. Åtminstone när det gäller kärlek så känner jag att jag är en sån person som skulle kunna kämpa, vara lojal, trogen och stanna med en och samma person i många decennier.. ( förutsatt så klart att personen t.ex. inte slår mig eller är konstant otrogen). Jag har dock aldrig träffat på någon man som har den förmågan till ett sånt långvarigt satsande etc. Så Ja, egentligen passar jag inte alls in i det här slags samhället som vi lever i....

Men som sagt, det är bara att acceptera, eftersom det inte går att förändra andra människor. Dock förstår jag att du tycker det är trist, jag håller med. Men om man försöker se det positivt, så får man vara glad över den tid man får, med de människor man tycker om. Och när de försvinner får man efter ett tag hitta andra personer att tycka om.

Tack för era svar.

Jag förstår allt ni skriver. Och jag trodde verkligen att jag var mentalt förberedd på att det var så här det kunde bli. Jag tänkte när han sa att "vi alltid ska vara vänner" att det nog inte blir så. Att man inte kan veta hur det blir förrän man är i situationen. Det är det som gör det så svårt nu, att jag liksom trodde att jag var beredd på det här men när det väl blev så så blev jag tagen på mattan.

Jag har inte ett liv där det är lätt att träffa nya människor. Jag är egenföretagare och jobbar hemifrån. Jag har insett att det inte är optimalt men just nu kan jag inte ändra på den situationen.
Jag har annars inga sociala problem, ingen psykisk ohälsa eller så, men jag har inte ett särskilt stort socialt behov. Det är bara så jag är. Jag har få men nära vänner så när en försvinner blir det som ett stort hål uppstår som inte kan fyllas så lätt.

Tack för era svar iallafall, det hjälper mig att liksom bearbeta det här.

Har samma problem bara att det är mitt ex, tog slut nyligen, just nu tror jag hon är med någon kille hon strulade med på fyllan och sov hos ensam samma dag, därför vi gjorde slut.. Men till mig säger hon inget i rädsla av att såra mig och antagligen bli av med mig, Och hon erkände häromdagen att hon hänger mycket med honom och dom käkar lunch tsm osv, tror dock det är mycket mer än det (Jag har sagt att jag inte vill vara en del av hennes liv om hon väljer att hon går vidare med den killen), Jag är dö kär i henne fortfarande, Har iaf snackat med min psyk om det här och han trodde att jag har mycket osagt, tror det är samma problem med dig, Du har en massa saker du vill säga till honom som du inte sagt skulle jag tro, till exempel att du faktiskt är förbannad/irriterad/sårad över att han aldrig så något om den nya tjejen, eller att han lovade att ni alltid skulle vara vänner och ha kontakten. Mitt förslag är att du säger allt du känner, sen om han tar det dåligt, gå bara vidare. Tror oavsett att du kommer känna dig lättare. Säg det du känner så du får det ur skallen!

Jag kan ju säga att det inte hjälper att min relation tog slut ungefär samtidigt som det stod klart att vännen inte skulle höra av sig mer. Det var inget drama eller så, vi insåg bara att vi inte passar ihop på "förhållandesättet". Så han försvann ur mitt liv också. Så det blev liksom två hål samtidigt. Det tog mig hårdare med vännen för vi hade känt varandra längre och delat väldigt mycket. Men livet känns väldigt tomt nu.
Ja, jag blev tvungen att avliva min katt också. Så det var rätt mycket saker på en gång. (och jag skadade ryggen dessförinnan och har gått omkring med konstant smärta i snart ett halvår).
På det hela taget känner jag mig rätt gnällig och ynklig just nu.

Funkade iaf super för mig, hon gillar mig inte nu och vi pratar inte längre men jävlar vad skönt det var att fakriskt säga att det hon håller på med är skit och att jag var besviken och förbannad osv. Kan också säga att hon knappt var en del av mitt liv efter att det tog slut, Vi pratade bara då och då, Men mådde dåligt och tänkte på en massa jag ville säga till henne dygnet runt, när jag väl fick det sagt kändes det lättare. Tror detta gäller även med vänner eller folk man vara ligger med, stå för att du tycker det han gjort är lite fel och taskigt och låt honom veta det, men alla är olika, för mig var det tydligen viktigare än vad jag själv förstod att för en gångs skull bli arg och säga att nej, du gör vad du vadfan du vill men du ska iallafall veta att jag tycker det du gör är otroligt fel, för mig handlade det om att stå upp för det jag tyckte var rätt och fel (vilket jag aldrig tidigare gjort i förhållanden eller med vänner).