Många komplimanger om min personlighet och utseende, men ändå finner jag inte kärleken.

Som N skriver...

Kärlek och attraktion fungerar inte så att man blir kär i alla som är snälla/snygga.

Du har kanske haft otur.

Du får vänta på någon som faller just för dig eller har lägre krav när det gäller just känslor / attraktion.

Det finns också människor som blir ihop med någon som är bra på alla sätt i teorin även om de rätta känslorna saknas.

Jag har inte mött dig så kan inte uttala mig om dig som person negativt / positivt men hur trevlig snygg glad rolig man än är så räcker det inte för kärlek, det behövs en kemi och sånt går inte att studera sig till eller lära fram, det handlar bara om att ha tålamod och en vacker dag möter du någon och då förstår du vad jag menar med kemin.

Jag har varit singel sedan tonåren. Så jag har aldrig räknat det som ett ''riktigt'' förhållande egentligen. Dessutom var jag väldigt tillbakadragen som tonår, även i förhållandet.

Men den tiden är förbi, idag har jag en annan självförtroende, självkänsla, en annan typ av personlighet men ändå ungefär detsamma.

Jag har fått komplimanger av mitt utseende och personlighet. Min omgivning beskriver mig oftast en person som det är lätt att prata med, jag får komplimanger om att jag är klok m.m.

Men varför denna stora ensamhet. Jag har aldrig någonsin känt att någon tyckt om mig, mer än som vän. Jag känner ingen smak av att någon kvinna fallit ett intresse för mig och därför stor jag med stor frågetecken om varför det blir så.

Om jag anses som en bra personlighet och vacker som andra beskriver det, varför är det ingen som faller ett intresse. Många av mina kamrater menar att jag är en mycket lättsam person att prata med.

Och i själva verket är jag inte på jakt efter kärleken, så jag är inte heller desperat. Anledning till varför denna fråga dök upp, är för att jag föll för en kvinna, jag är helt tokig i henne, men efter att mina misstankar har ökat upp om att hon inte är intresserad. Så fick det mig att tänka på att jag tror att jag aldrig märkt av att någon visat ett intresse för mig, någonsin.

Jag blir fundersam om varför det blir så. Vad kan vara tokigt med mig och hur kan jag ta reda på det på bästa sätt.

Jag funderar på att kanske försöka prata med en kompis, om vad för nackdelar jag har. Men det känns så konstigt att begära ut sådant. Jag bad inte heller om mina komplimanger, de dök bara upp i olika situationer under samtal och sådant. Och det är oftast detsamma komplimanger ifrån olika vänner och andra håll.

 

 

Det känns ju som om de som jag har blivit intresserad av, har inte visat någon intresse alls. Hur känner man av person kemi, är det bara någonting man bara känner av, som vilka kamrater man tycker om och vilka ens vänner är, fast kanske i en större känsla?

Ibland så känner jag att jag kommer bra överens med någon jag gillar. Som t.ex i nuläge. Jag har haft ett intresse för någon i några veckor, men senast förra veckan började vi prata och därefter skoja lite med varandra. Det ledde till att jag började förälska mig mer och mer hos henne, och skojade började flyta på.

Men helt plötsligt började känna som om hon helt inte är intresserad, jag var ändå alltid lite osäker på den skalan. Men idag, visade hon inga former av intresse alls.

Därav skapade av denna tråd. Jag är helt tokig i någon, som jag inte alls är säker på om hon känner likadant tillbaks.

Jag brukar egentligen inte vara ´jakt efter kärleken, men nu när jag är förälskad som sagt, så blir jag självfallet nyfiken.

Gammalt trams, dom kvinnor som fortfarande förväntar sig sånt, kan sitta ensamma på istronen.

Jag är kvinna och jag har alltid tagit intinativet, från det jag var liten.