Svärmor och relationsproblem
Hej
Läst en del på familjeliv och oftast får man läsa om mammor som inte kommer överens med deras svärmor men i detta fallet är det jag (pappan) som har problem med min svärmor. Vet inte riktigt vart jag ska börja men känner att jag behöver skriva av mig lite...
Jag har inte varit tillsammans med min flickvän så länge, 1.5 år nu och det tog bara några månader innan hon blev gravid. Dem första 5-6 månaderna när jag träffade henne existerade knappt hennes mamma men sen min flickvän blev gravid har svärmor sakta men säkert tagit mer plats och nu när våran dotter har blivit född är det för mycket. Min flickvän växte upp utan en pappa tyvärr, och det har väl skadat henne psykiskt men hennes mamma är också extremt egoistisk och det känns som att hon utnyttjar min flickvän som inte klarar av att säga nej och det gör mig extremt irreterad.
När hon va gravid i vecka 40+1 så ville hennes mamma att hon åker och hämtar sin halvsyster på dagis (i rusningstrafik mitt i stan), då hennes mamma (som är arbetslös) inte hinner. Jag blev riktigt arg och sa att det inte är okej men hon kunde som sagt inte säga nej och så fort hon kom hem hade hon extrema värkar och våran dotter föddes den natten...
Idag t.ex upptäckte jag att hon sitter och gör sin mammas läxor (för hon pluggar nu tydligen), och jag frågar vad hon håller på med och min flickvän svarar att hon inte har något att göra ändå...
Jag har extremt mycket på jobbet, jag jobbar 6-7 dagar i veckan (hemifrån) och när jag har tid över vill jag spendera det med min dotter, hon umgås mest med mamma och nu svärmor då som kommer förbi oss 4-5 dagar i veckan... Jag känner mig lite som en dramaqueen, men mina föräldrar får knappt träffa deras barnbarn, då båda jobbar och har ett liv att sköta och hinner kanske ses på helgerna då och då. Medans min svärmor är arbetslös och har inte så mycket att göra på dagarna och droppar gärna förbi även när jag är hemma och arbetar.
Kan tilläggas att dem inte är svenskar och hon pratar utlänskt språk med sin dotter trots att jag inte fattar ett skit av vad dem säger. Bara en sån sak irreterar mig enormt mycket och när jag vill säga åt min svärmor och få henne att förstå att man ska prata svenska i vårat hem säger min flickvän att hon kan svara på svenska men att svärmor pratar utlänskt språk för dem är uppvuxna så.
Visst, jag har lite förståelse för det, men mina föräldrar är inte heller födda i Sverige men vi pratar svenska för vi bor i Sverige och det är viktigt att alla kan förstå vad man säger tycker jag. Vill dem prata deras språk, kan dem göra det i deras hem och inte i vårat, men min flickvän är för rädd för att konfrontera hennes mamma. Dessutom känner jag mig bara utfryst när jag inte fattar ett ord av vad dem säger och jag brukar bara sitta och jobba när hon är här.
Hela situationen börjar bli otroligt påfrestande då jag jobbar konstant för att försörja mig och min flickvän (hon är helt pank och lever på bidragen som knappt räcker till mat), det känns som att hennes mamma har spenderat mer tid med min dotter än vad jag själv har gjort. Det känns fel att jag ska "tvingas" spendera tid med min dotter, jag vill kunna slappna av och uppfostra mitt barn som jag vill men nu har jag en flickvän som inte kan säga nej till sin egoistiska mamma. Så jag har en svärmor som tränger sig på alldeles för mycket enligt mig och det skapar ett problem i vårat förhållande och jag vet inte hur mycket längre jag klarar.
Innan jag skriver detta hade vi ett bråk, jag har varit utomlands i 10 dagar och jobbat och precis kommit hem, nu samma dag så är släktingar till min flickvän på besök och jag har knappt hunnit träffa min dotter innan dem kom över. Visserligen dålig tajming, men det va igår och nu idag lördag så måste hon åka hem till dem för att dem inte orkar ta sig till oss (20 min med bil), och jag kan inte följa med för att jag måste jobba. Slutade med att jag sa att hon kan åka, hon började gråta och gick och nu skriver jag denna tråden för att jag behöver släppa lite tankar.
Är det jag som är en dramaqueen, överreagerar jag kanske? Jag menar jag ser mammor konstant klaga på svärmor men jag har knappt läst en enda tråd om PAPPOR som känner att svärmor tar för mycket plats? Är jag den enda? någon som kan relatera?
Tror största problemet är att jag inte spenderat tillräckligt med tid med min dotter och det känns inte som att det är mitt barn längre, utan min flickvän och hennes svärmors, så kanske att det ligger en del osäkerhet där från min sida men jag vet inte, det känns som att bägaren kommer rinna över snart om inget ändras.
Tack för eran tid, ha en bra helg :).