Krävande svärmor förstör mammaledighet

Jag förstår om du tycker att detta är jobbigt. Du har ingen som helst skyldighet att umgås med henne så ofta. Träffa henne mer sällan. Mycket mer sällan! Säg att du inte orkar/vill helt ärligt. Fortsätter hon att tjata så sluta svara bara. Hon går över gränsen för acceptabelt beteende.

Träffas bara på dina villor, sällan.

Ja jag får försöka med detta, men känns som att hon inte kan förstå när jag säger att jag inte har ork. Sen är hon oerhört överdramatisk och försöker ge mig dåligt samvete och utnyttjar min godhet. Inte klokt. Min egen mamma skulle aldrig bete sig såhär..

Låter asjobbigt, rent ut sagt.

Du bestämmer själv vem du ska umgås med. Trivs du inte med att umgås med svärmor så kan du helt enkelt sluta med det. Eller är det viktigare att inte förarga henne än att ni har det bra?

Det handlar ju inte om att hon inte kommer att få träffa sitt barnbarn mer, utan kanske att tillfällena begränsas till när henne son orkar umgås med henne och tar med sig barnet.

Låt din man ta ansvar för sina egna familjerelationer.

Usch, låter ju som hon stalkar. Inte låter dig vara ifred alls. Du måste nog bli på kant med henne. Hon låter ju skitläskig.

Oj, aldrig i livet att jag lagt så mkt tid och energi på en sån person. Hade lagt det på barnets far att ansvara för kontakten med svärmor och att han fick åka dit när det passar honom/oss. Hade sagt till min sambo att eftersom hon trots upprepade uppmaningar inte respekterar det som är viktigt för mig orkar jag inte åka dit mer för tillfället. Lägg din energi på dig själv och ert barn.

Man måste sätta stopp NU annars kommer det vara så här hela tiden! Är det hennes enda barnbarn eller har hon flera hon kan fördela sin tid på?

Jag tycker en gång varannan vecka är alldeles lagom och ganska mycket om man jämför med andra familjer. Varje vecka + att du måste ta dig till henne, och att hon inte orkar åka till er är ju för mycket om DU anser att det är för mycket.

Vad sker om om du inte svarar när hon ringer, stänger av mobilen, låtsas den är sönder? Var är pappan i allt detta? Har han pratat med sin mamma? 

Eftersom du blir stressad och verkligen inte orkar + hennes konstiga beteende med bebisen så NEJ, säg bara nej! Det är din rätt som förälder att bestämma över ditt barn, precis som hon bestämde över sitt när sonen var liten. Men bäst är ju att du och pappan pratar noga igenom en strategi för hur detta ska fungera. Du behöver hans stöd i detta.

Oavsett vad som händer kan hon faktisk aldrig tvinga dig att åka till henne om du inte vill. Låt tjatet gå in genom ena örat och ut genom det andra, om ni pratar i telefon. Strunta i om hon säger saker som ska ge dig dåligt samvete. Du vet innerst inne att det är sånt hon säger för att manipulera och få som hon vill. 

Bestäm inget nytt med henne inför kommande vecka. Var totalt passiv emot henne. Om hon ringer och vill bestämma något - strunta i att svara alt. svara bara oerhört kort att "det blir inget den här veckan, nu har jag inte tid att prata längre, hejdå" 

Om du hänger kvar i luren kommer hon fråga om varför och det är väl troligen där du trillar dit, eftersom du inte har något bra svar mer än att du inte orkar, och det accepterar inte hon. Med andra ord: skippa din gamla strategi som inte fungerar, bli lite hårdare och framför allt, håll fast vid det! 

Låt din man träffa sin mamma med bebisen .Du måste inte umgås med henne.Blockera och be din sambo ha sin kontakt med sin mamma.Du har rätt att må bra.

Åk inte dit! Ärlighet varar inte alltid längst. I ett sånt här nödläge är det helt OK att dra till med den ena vita lögnen efter den andra om du inte orkar med att säga sanningen, och kan nog dessutom vara bra för ert förhållande på sikt. Du kommer ju att vara släkt med den här människan tills hon dör, vare sig du vill eller inte.

"Jag har blivit förkyld, så jag håller mig hemma"
"Den här helgen kommer en gammal väninna och hälsar på"
"Har tyvärr inte tid, för jag har lovat att göra X"
"Det verkar vara så mycket sjukdomar som går just nu, så det känns säkrast att vi håller oss för oss själva ett tag, för lillens skull"
"På lördag den (säg ett datum två månader bort) tänkte vi komma och hälsa på, så att vi hinner träffas lite. Är du hemma då?"
"Det är så mycket nu med babysim och öppen förskola och allt möjligt, plus att Kalle är borta så mycket med jobbet, så vi ser verkligen fram emot att bara kunna umgås på tu man hand på helgerna när han är hemma"

Och överlåt som sagt på maken att ha den mesta kontakten.

Så här kan du inte ha det ts. Din svärmors beteende är oacceptabelt. Du måste helt enkelt sluta sätta svärmors behov framför dina egna.
Din man ska ta denna konflikt. Låt honom vara ansvarig för kontakten med henne, du är ansvarig för sina släktingar. Träffa bara din svärmor när din man är med. Träffa inte svärmor varje vecka om du inte vill. Hon verkar inte trevlig att umgås med så varför träffas varje vecka? Det är inte din svärmor ensam som bestämmer. Din man kan träffa sin mamma utan dig. Din uppgift är inte att tillfredsställa svärmor. Du skall i första hand se till att ditt barn är tryggt.
Om din man inte klarar att sätta gränser för sin mamma måste ni ta hjälp utifrån (familjerådgivning edyl) ni behöver verktyg för hur ni ska freda familjen. Ni måste sätta era egna behov först. Tyvärr finns en del mammor som är mycket sorgsna över att deras bebistid blev förstörd av en svärmor som invaderade. Bli inte en av dom. Ta en paus från svärmor. Svara inte på telefon/meddelanden. Din man får sköta kontakten.

Tack så mycket allihopa för ni tar er tid att svara mig! Och även utförligt med bra förslag. Tacksamt!!

Känner mig väldigt ensam i detta dilemma.

Min man blir väldigt sårad när jag tar upp detta med honom och slutar ofta med att han blir arg på mig. Han tycker eftersom det är hans mamma så "måste" man bjuda till.

Om jag ska låta honom ensam ta över kontakten med henne så vet jag att han kommer inte vilja komma med till min familj.

Skillnaden är att de respekterar vårt familjeliv och snarare underlättar för oss än kräver saker och tid.

Tyvärr är detta första barnbarnet för henne så det blir mkt fokus på vårt barn.

Håller verkligen med om att hon stalkar mig! Jag har försökt med att stänga av telefon lämna den hemma osv men då blir hon ännu mer ihärdig o har bombat min telefon med massor av meddelanden och samtal.

Jag brukar även försöka dra till med vita lögner men med varierande resultat.

Håller med om att jag behöver tuffa till mig. Men som nämndes tidigare så kommer jag ju behöva ha henne i mitt liv för resten av livet.. det är det som gör det hela så svårt!! Hade det varit en vän eller egen familjemedlem så hade detta varit betydligt enklare.

Fy detta äter upp min glädje. Men det är helt rätt att jag inte kam sätta hennes behov före mina.