Änglamammor 2017, sorgen och ny graviditet

Jag beklagar verkligen erat barns bortgång <3 Ingen ska behöva gå igenom något så fruktansvärt och hemskt! Jag och min sambo förlorade vår son Dylan den 15/11 i år. Han föddes i v.24+3. En vecka innan fick jag en stor blödning hemma, tappen var 2.4 cm och på en vecka så var den helt utplånad och jag hade öppnat mig 3 cm under natten. Vaknade pga värkar och det blev k.snitt. Han kämpade i 10 dagar men en svår infektion i tarmen så gav hans lilla kropp upp och han fick somna in på sin pappas bröst.

Jag och min sambo har fått oerhört fint stöd utav nära och kära. Både jag och min sambo har blivit så mycket starkare tillsammans och utan honom ver jag inte ens om jag själv hade orkat gå vidare. Vi pratar mycket om honom med våran familj/vänner och vi pratar mycket om honom hemma. Vi hann göra klart hans rum som väntat på honom. Där har jag b.la dopljuset. Brukar gå in där nån gång per dag och tända det och pratar med honom, läser en bok eller sjunger en sång. Både jag och sambon vill ge Dylan ett syskon. Vi tänker inte börja planera ett syskon just nu genom att springa och köpa ägglossningstest men när mitt snitt har läkt så tänkte vi bara mysa med varann när vi själva känner för det och helt enkelt se vart det leder. Men det är vi. Jag har pratat med andra änglaföräldrar och vissa väljer att vänta för att läka både psykiskt och fysiskt och andra vill sätta igång med ägglossningstest direkt.

Du ska göra det du och din man mår bäst av. Jag önskar så jag kunde säga någpt till dig som gör allt bättre. Du och din man är inte ensamma om detta, jah önskar så ni hade fått behålla er ängel <3 Men för mig hjälper det att prata mycket om honom, att få visa bilder för vänner. Men allt är fortfarande så färskt och det är nu efter begravning och allt man könner att man får tid till att sörja och tänka på honom.

Önskar dig och din man lycka och jag beklagar<3

Det låter som ni kommit så "långt". Jag och min sambo är mest hemma, har inte orkat prata än med kompisar mer än ett meddelande om vad som har hänt. Vi har mest kontakt med våra familjer som är ett stort stöd. Känns som kroppen inte orkar känna eller tänka längre (den har stängt av) och vissa dagar blir jag översköld av alla känslor och minnen av vad som har hänt. 

Jag tror också som du att alla har sin väg vidare. Vill inte stressa med ett syskon, men samtidigt känns det som att det kommer vara det som tar oss vidare.

Jag känner att jag har skuldkänslor över att jag inte visste hur minskade fosterrörelser skulle kännas. Jag tror knappt att jag var insatt i innan att ett barn kunde dö i magen, det skulle i alla fall inte hända oss. Jag har skuldkänslor för att jag inte visste mer. Det var en ny värld som öppnades upp när den här mardrömmen började, att det var så många fler än vi som hade gått igenom samma sak. Så många fast vi inte vetat om det.

vi har kommit längre än vad vi trodde men det tog mig nog 3 veckor att gå ut mitt på dagen. Annars åkte vi bra till småbutiker efter typ 20.00 för att handla hem mar. Ville inte träffa på någon bekant som inte visste och som skulle fråga vart magen tagit vägen.

Julen var sjukt jobbig. Juldagen och annandagen låg jah bara i sängen och grät och kollade på tv. det är verkligen från dag till dag. vissa dagar mår vi helt okej men andra är set som ett svart slukhål.

Förstår vad du menar med syskon. Vi vill så gärna ha ett syskon till Dylan men vi tänker inte stressa på der nu i början. Men skulle det bli så blir det

Jah tror der är väldigt vanligt att man har dåligt ssmvete men det ska du inte ha.

Man tror inte att något så hemskt sla hända och ibland tycker jag att kanske inskrivningssamtal ska vara mer informationsrika om olika saker så man är medveten och vad man bör tänka på.

Vi vet inte vad som fick Dylan att komma tidigare men jag tror att det var pga av GBS. Hade ingen aning om att det fanns något som hette gbs.

Det kommer bli lättare för dig också men tillåt dig bryta ihop för att komma igen. Sorgen kommer att bestå men den blir annorlunda att hantera. det är så många känslor som kommer till ytan och det blir så övermäktigt. Saknaden är så stor vissa dagar att det känns som att jag slits itu och kan inte andas. Om du inte gjort det innan så kontakts kurator. Det ör skönt att prata med nån helt utomstående sen skulle hon försöka kontakta andra änglaföräldrar runtom Västerås.

Känner igen det där att det känns olika från dag till dag. Man kapslar in sorgen så att den blir hanterbar till slut antar jag. Det som känns mest fruktansvärt är sorgen att inte få lära känna sitt barn. Jo vi har en kurator, som är väldigt bra. Kanske också skulle få prata med andra änglaföräldrar om vi ville.
Bryter ihop när jag läser den här, allt känns så tomt.

För du vill visa din kärlek
ge mig allt så fint
men mamma, din kärlek
känns från jorden o ända hit

 

Jag säger stolt till de andra
små änglar som är här
Titta ? det är min mamma!
och hon håller mig så kär
Jag lyser utav stolhet
som blir till stjärnans ljus
som du ser om natten
när det släckts i varje hus

Vi förlorade vår dotter i maj i år i v21+5 pga infektion i moderkakan och förlossningen gick fort. Hon somnade in på mitt bröst kort efter.

Vi kände oss ganska säkra på att vi ville ge en ny graviditet en chans när kroppen var redo. Efter 2 månader plussade vi men fick tidigt mf. Plussade igen månaden efter och är nu i v 21+1. Det är stundtals tufft men väljer att tro på en positiv utgång denna gång. Även om jag har fött flera barn innan dotterns bortgång så är det den man refererar till när det är något.

Jag besöker specialist mvc 1 gång i månaden för mätning av livmodertappen och ev odling och urinprov inför varje besök vilket känns bra.

Okej, beklagar och grattis till ny graviditet. Okej vet ni vad det var för infektion? Personlig fråga kanske, men hur länge hade du avslag och när fick du tillbaka din mens osv.?

Födde en dotter våren 2017, som efter födsel visade sig ha en kromosomavvikelse, vår söta lilla tjej fick leva 99 dagar, sedan orkade inte hennes hjärta längre. Vi åkte mellan hemmet och sjukhus för jämnan och bodde ofta veckovis på sjukhus pga infektioner. Mamma var jag hemma när lillan åt antibiotika och då visste man att en vecka är det nog lungt. Redan då vår dotter var 10 min veta att hon kan dö när som helst närmaste dagarna, veckorna, månaderna enligt läkarna var tungt att bära, skapade många dubbla känslor inom en. Vi fick vår dotter på lånad till från början och Behöva veta det också. Månaderna efter vår dotters begravning gick jag avstängd, var med vänner och så och var glad stunder, jobbigt var att få gravstenen uppsatt, kändes så slutgiltigt. Förstår varför de kallar det för ett sorgeår, vi valde att fira julafton och nyårsafton ensamma genom att inte fira alls och umgicks stunder med släkt o vänner under julledigheten. Vi försöket bli gravida på nytt i år och blir vi gravida så finns en rädsla där som aldrig fanns under min första graviditet. Kram

Beklagar verkligen er förlust... jag blev också nyligen snittad och med vår

Vackra son. Tycärr fick han bara stanna med oss i 3 veckor...vi pratar nu om syskon. Fick du någon restriktion kring att försöka blir gravid igen efter kejsarsnitt?

Tack så mycket, beklagar till dig. Det är så fel och ska inte drabba någon.

I Uppsala sa dem ingenting. Ca 3.5 vecka efter snittet så var jag på kvinnokliniken och träffade en läkare som undersökte mig och jag passade då på att fråga. Hon sa "när kroppen är redo" och att vi kunde försöka närsom. Ska till spec.mödravården på onsdag så ska höra mig lite mer för då.

Okej, så himla svårt tycker jag att det är olika bud hela tiden. Min barnmorska som ju vet stt vi förlorat vår son sa att det inte är nägon restriktion med tid...att kvinnor ofta är gravida fort efter. kommer vad jag förstår inte träffa nägon läkare, så vem ska då avråda mig isåfall? Men såklart är man själv medveten eftersom man läser på internet. Meddela gärna här igen när du varit på spec mvc? :)

Nej men precis. Min styvmamma fick vår lillasyster november -99 och vår andra lillasyster är född i januari -01 så hon blev gravid 5 månader senare i april och allt gick kanon. Skriver här på onsdag efter besök :)

Idag var jag på kontroll uppe på specialistmödravården. Allt såg bra ut, inga sammanväxtningar eller dylikt och hon kunde se mycket aktivitet i äggstockarna vilket var positivt då hon sa att det betyder att jag är väldigt fertil, men samtidigt så ska man ju ändå pricka rätt för att det ska bli något haha. Hon sa att jag kunde bli gravid närsomhelst. Det var inte en barnmorska utan läkare som undersökte. Hon brukar säga att det helst ska gå en mens emellan och att det i mitt fall kan gå att bli gravid närsom. Hon pratade om nästa graviditet också, att jag kommer få gå varannan vecka och lämna kissprov och att dem minst en gång i månaden kollar tappen. Jag kommer även få cerklage insatt. Jag hade tänkt att ta upp det men hon sa att i mitt fall så är det givet att jag får och hon tog upp det innan jag ens hann nämna något om det. Mycket oro släppte efter besöket, bara av att veta att allt såg ok ut

Har missat ditt inlägg, hoppas allt går bra för dig i din nya graviditet <3

Tack! Det var e.coli, oftast det som ligger bakom bla uvi.

Jag minns inte exakt men hade avslag i ca 3 veckor, uppehåll på kanske 2 veckor och sen första mens.