Presenter och min jobbiga familj

Om man i min familj vad betett sig som din familj hade man helt tappat förmånen att få några presenter alls.

Låter extremt fånigt. Det blir ju liksom bara mer uppenbart att man fått en billigare present ifall man får ett par trisslotter också... Och om man råkar hitta en riktigt dyr present till halva priset, ska man då matcha mot vad den kostade eller mot vad den brukar kosta??

Det är väl mycket bättre att köpa något man vet personen önskar sig eller har behov av, oavsett pris inom de ramar man tycker man har råd med. Ett år gav jag min mamma en disktrasa. Men den hade ett motiv hon samlar på så hon blev jätteglad.

Jag har haft ett belopp där julklappen bör ligga kring (beroende på budget). Men det viktigaste har varit att hitta något som verkligen passar personen, skulle jag göra ett jättefynd med den perfekta presenten, så blir det den.

Vi har noll koll på vad de andras julklappar har kostat.

Du tänker rätt!

Sen anser jag att vuxna inte ska ge varandra presenter och i din familj verkar det särskilt angeläget att avsluta den traditionen...

En liten fråga (eller ett par)
Varför anser du inte att man inte kan ge vuxna presenter?
Vid vilken ålder är man vuxen utifrån denna definition?

Hos oss får alla julklappar, oavsett ålder, alla är myndiga och alla har egen inkomst (lön, studiemedel/lån eller pension). Men antalet julklappar är begränsat och alla har rim.

Jag anser att man inte SKA, inte att man inte kan. Jag menar inte att bestämma åt andra. Orsaken är främst egoistisk, jag tycker att det är jättesvårt att hitta bra presenter, att veta vad folk vill ha och blir glada åt. Hatar att shoppa. Men också rent praktisk, de flesta vuxna har allt de behöver och har råd att skaffa det de vill inom den prisnivå som normala presenter ligger på. Varför ska man köpa sånt de antingen inte behöver eller vill ha, eller sådant de kan köpa själva? Vi har en sjukt hög konsumtion i landet, onödigt att spä på den med att köpa en massa extra till jul. Mycket blir bara stående eller slängs.

Åldern är lite knepigare men jag säger 20, då har de gått ut gymnasiet. Iofs lever de kanske knapert under återstående studietid men någonstans ska man dra gränsen.

Vi ger presenter inom familjen, även till vuxna barn, mot min vilja, men inte till syskon, föräldrar eller andra vuxna.

Kul att ni har rim, det är faktiskt ett av de få skäl jag kan tänka mig för att ge julklappar till vuxna.

Jag å andra sidan älskar att handla julklappar, hitta det där som man inte kan tänka sig själv att köpa.

Dessutom är det rätt lätt att hitta. Till min mamma köpte jag ett headset med fodral, något som hon aldrig skulle köpa själv

Att ge och få presenter tycker jag är kul, vare sig man är ung eller gammal. Att mäta presenter i pris på det viset som familjen i TS är däremot helt galet eftersom glädjen i att få en present mest handlar om hur väl den passar mottagaren. Ibland hittar man kanske en bra present som är billig och tycker att man ska fylla på med något mer om man anar att man får dyrare saker av den andre, men att fjanta sig med tior hit och dit? Vem håller ens på så? Ja tydligen familjen i TS då... 

Kan du inte bara ta upp detta till diskussion och påtala fjanteriet?

Tänker man som din familj så förtjänar man inga presenter eller julklappar.

En önskelista är inte en kravlista och det låter superlöjligt att de sitter och räknar på hur mycket julklapparna/presenterna kostar. Då har man tappat perspektivet och meningen med att få gåvor. 

Jag hade ignorerat dem.