Vad ljuger ni om?

Mindre och mindre. Med åldern har jag lärt mig att snarare undvika att berätta eller att svara glidande på sånt man inte vill vara ärlig om.

Vanligaste vita lögnen nuförtiden är väl ett "Men ååå vad fint ni har fått det" när man kommer hem till någon som man vet har slitit häcken av sig för att renovera upp det nya hemmet till något totalt färglöst (vitt och grått så långt ögat når) och gärna med väggord. Man vet ju att de vill ha lite cred för allt jobb, och ingen blir ju glad av att få höra att jag egentligen tycker att det ser horribelt ut.

Om jag träffar någon på stan som jag känner lite så säger jag "vad kul att se dig". Egentligen avskyr jag att stöta ihop med folk jag känner på stan och behöva stanna till och prata.

Spelar ingen roll om det är folk jag tycker om. Det är den oväntade situationen som uppstår.

Att jag aldrig äter godis på kvällarna.

Allt i princip beroende på person. Men jag ljuger om min livssituation som är långt under de flestas standard numera. Jag ljuger om ålder, orgasmer, vita lögner både här och där så gott som varje gång jag har med andra att göra. Det är helt sjukt så mycket osanningar som kan komma ur mig. Jag har verkligen börjat ifrågasätta det. Men det kommer att ha så stora konsekvenser på mitt liv och mina relationer, jobbliv etc om jag skulle vara mig själv, så det känner jag mig inte redo för. Tror inte jag skulle våga. För det börjar ju redan så fort någon frågar "Hur mår du?" I det svaret avgörs allt. Säger du sanningen så ser du oron i folks ögon, hur de skruvar på sig av obehag och bara vill iväg. Alla spelar upp fasader..helt sjukt egentligen. Det ingår i vårt sätt att socialisera och skapa grupp tillhörighet är en stor och viktig del i hur vi lyckats bli civiliserade.

Undrar med hur folk kan göra det.

Jag ljuger för barnen om jag ätit godis en vardag.

Oftast ljuger jag på frågan ?hur är läget?. ?Jo det är bra?. Man kan ju inte gå in på att man mest mår skit varenda gång nån frågar det av artighet liksom! Och 90% av dom som frågar känner man inte tillräckligt väl för att vilja berätta om hur man har det egentligen.

Ljuger du aldrig om någonting menar du?

Ja, det ljuger ju jag också om faktiskt. Jag har en del smärta och det är inget jag tar upp när folk artighetsfrågar sådär.

Nej jag tycker inte om sånt , har haft så summa ex som sårat mig djupt bland annat så vill inte göra det helst.