Affär med kollega, nu osams..

Har haft en affär med en kollega under några månader, vi båda har familjer.

Nu har vi dock avslutat allt med varandra för ett par månader sen och har inte rört varandra sen dess.

Nu undviker vi varandra och har inte sagt ett ord till varann på över en månad... tittar inte ens på varandra och jag tycker de är så jobbigt alltihop och mår superdåligt över hela situationen. Vi jobbar väldigt nära varandra och kan inte undvika o se varann 10 ggr om dagen. Orkar inte gå runt såhär på min arbetsplats dag efter dag.... finns ff känslor kvar som jag jobbar varje dag med att få bort.. och jag hatar mig själv för att jag gav mig in i de här.

Finns det fler som har vart i den här situationen? Hur har de gått? Har ni kunnat jobba kvar?

Dela gärna med er av era erfarenheter hur de gått.... de här knäcker mig snart.

Stackars, vad synd jag tycker om er... eller inte....

Mår du dåligt? Ja det är fan rätt åt dig, som man ligger får man bädda. De enda det är synd om är era respektive.

Mohahaha haha ... ja stackars lilla otrogna kvinna. Buhu alla dessa känslor.

Nä men seriöst. Livet är livet, vissa spelar ut sitt liv mucho sämre än andra och vissa vet hur bättre att ta vara på det.

Och du är väl tillräckligt gammal för att förstå det TS?

Du borde även vid detta laget veta att tiden kombinerat med tålamod och en skiftning av drivkraft kan göra mycket. Istället för att lägga ner energi där det inte behövs kanske du skulle lägga energin på dig själv och din Faktiska familj!?!

Var någonstans, står det att det är kvinna i TS text?

Stackars, vad synd jag tycker om er... eller inte....

Mår du dåligt? Ja det är fan rätt åt dig, som man ligger får man bädda. De enda det är synd om är era respektive.

Jag har varit med om samma, dessutom avslöjandes allt för våra respektive. Vi jobbade ihop ett halvår till efter att det tagit slut, väldigt tätt ihop. Det var tufft, väldigt tufft men det blev lättare och lättare. Han slutade för en månad sedan, först trodde jag att jag skulle sakna honom men det blev tvärtom, äntligen kan jag andas igen.