Hur hjälper jag min vän?

Hör bara av dig med jämna mellanrum, även om du inte har något särskilt att berätta. Visa att du finns där, men förvänta dig inget tillbaka. Det är otroligt skönt att veta att folk fortsätter höra av sig även om man själv inte orkar eller klarar av att höra av sig tillbaka.
Var inte rädd för att prata om barnet och händelsen, det är viktigt att visa att hon "får" prata med dig om hon vill, att du orkar ta det och inte är rädd för att lyssna.
Om hon inte vill prata om händelsen, prata om annat, vad som helst. En distraktion, en påminnelse om världen.
Som förälder kan det kännas viktigt att folk vågar fråga, för det man kan berätta är de enda minnen man kommer ha av barnet. Även om det gör ont så är det ett sätt att minnas. Men sen är ju såklart alla olika, så var lyhörd och respektera om hon inte vill prata, men det behöver jag säkert inte ens säga.

Om du åker dit, avlasta såklart. Hjälp till att underhålla syskonen och lek med dem, för det orkar man inte riktigt själv. 

Sätt in en slant på Spädbarnsfonden eller något liknande och skicka blommor, eller en nalle. Allt du gör för barnet har betydelse.
Och i framtiden, var inte rädd för att nämna barnet när ni pratar. Kom ihåg relevant datum och visa att du tänker på henne då. Många kommer glömma bort barnet, inte vilja ta upp saker som gör ont, men för föräldrarna är de få minnen som finns  så oerhört viktiga, och att någon kommer ihåg barnet betyde oerhört mycket.

Nu har jag utgått från mig själv och hur det var för oss, men jag vet i och med forum att det är väldigt lika för många.
Så det viktigaste är förstås, var lyhörd, och se till att hon vet att du finns där, för lång tid framöver.