Umgänges och vårdnadstvist efter umgängessabotage

Min sambo försöker få vårdnaden om sin son. Han har aldrig haft vårdnaden innan, och det kanske inte anses vara det viktigaste i det här fallet. Det viktigaste är att få till ett fungerande umgänge med sonen. 

Min sambo och mamman har varit på samarbetsamtal hos familjerätten. Vilket inte gav några önskvärda resultat. Mamman yrkade på enstaka umgängestilfällen som skulle ett par timmar i staden där hon bor. För att enligt henne "bygga upp relationen".  Hon fick medhåll från familjerätten. Min sambo förklarade att de redan hade en uppbyggd relation eftersom de varit en familj innan som bott tillsammans och att umgänget fungerat bra tidigare, innan mammans umgängessabotage började ca 1 år innan samarbetsamtalet. Trots detta fortsatte familjerätten att gå på mammans linje och inget avtal om umgänget föräldrarna emellan slöts.

Min sambo har fortfarande inte träffat sin son sedan samarbetssamtalet trots kontakt med mamman. Min sambo har träffat sin son en gång på 8 månader vilket tydligt talar för umgängessabotage. Då hon gång på gång när umgänge ska ske skyller på saker som att sonen är sjuk eller har annat för sig. 

Advokat är kontaktad och förhoppningsvis startar processen snart för att försöka få vårdnad och umgänge. Det är så att vi känner oss lite osäkra. Kommer min sambo äntligen att få träffa sin son regelbundet, kanske till och med varannan vecka (vilket är hans önskan). Vi kan lagarna bra. Så jag är ute efter att höra hur det gått i era vårdnads och umgängestvister. Vad har ni för erfarenheter kring fall som detta? Vad kan vi förvänta oss?  fick ni som ni ville? Tips och idéer?