• Anonym (FYI)

    Kär i en annan man/otrohet!!!

    Du verkar inte vilja förstå vad jag menar. Du svarar ju bara på dom sakerna som är lättast. Det vi alla vet och i viss mån kan förstå.

    Vi vet att du är förälskad i din älskare.
    Vi vet att du inte kan välja (av olika orsaker)
    Vi vet att du inte tycker det är schysst mot din man.

    Men!

    Vi vet också att du inte kan vara så schysst att du talar om för din partner att du varit otrogen känslomässigt.
    Vi vet att du inte vågar tala om att du även varit otrogen sexuellt
    Vi vet också att om inte er dotter fanns hade du lämnat för länge sedan.

    Fattar heller inte hur ni har hittat tid till att träffas och ha sex. Har det bara varit en snabbis i baksätet på en bil. Eller kanske en förlängd "fikaträff". Och var fanns dottern då? Sen komma hem och möta hans blick och låtsas som inget hänt.
    Ok, du behöver inte svara på det, förlåt. Blir bara så trött. 

    En annan sak som jag förstått att kvinnor till största delen missförstått och visar att "Kvinnor är från Venus och Män från Mars".
    Jag har förstått att kvinnor tycker att känslomässig otrohet är värre än fysisk??
    Frågar du män tror jag 99% av männen säger att fysisk otrohet är värst.
    Och varför inte? Inte ens inom äktenskapet, eller i vilket annat långvarigt förhållande som helst finns dom känslorna kvar man hade i början. Och det kan man jobba med.
    En fysisk otrohet däremot är definitiv, den går aldrig att göra ogjord. 

    Nä, va lite schysst mot gubben och tala om allt som hänt. Då löser det sig på det ena eller andra sättet.

  • Anonym (FYI)

    För guds skull...fördjupa inte relationen till din partner !!! För som jag uppfattar det,så har du inte lekt färdigt ännu ! Vet inte hur gamla ni är, men det bästa råd jag kan ge, är att du och din partner går isär så du får leka runt lite och bli klar med den biten av ditt liv.

    Jag blev tvungen att gå tillbaka i tråden och se vad som skrivits.
    Så som jag ser det är ditt förhållande till ditt ex, ungefär likadant som till din nuvarande partner... minus barn.
    Du var inte färdig-lekt då heller, och dom gånger ni träffades vågade han inte bli djupare, för han ville inte bli sårad igen.

    Citat:
    Denna mannen har jag känt i nästan 4 år, jag dejtade honom i ett par månader, vi var kära i varandra men av olika anledningar så fungerade det inte mellan oss. Bl.a. jobb, tid, olika prioriteringar, inte redo. Jag har alltid tänkt att vi träffades vid fel tidpunkt. 

    Efteråt så har vi båda två men vid olika tillfällen försökt att återuppta det vi hade. Vi sågs ett par gånger ute och så och pratade men aldrig mer seriöst. Han var rädd för att bli sårad igen. När han senare kontaktade mig så träffades vi och han berättade att han fortfarande tänker på mig, kan inte glömma mig, vill bara vara med mig men har fortfarande rädslan av att bli sårad och stoltheten.. 

    Känner väl att jag gick lite över gränsen i förra inlägget, men en viss relevans har det trots allt. (Ville provocera lite)
    Du har ju legat med exet 2 ggr "hittills och har inte svarat på hur planerat det var...(fick ingen reaktion av dig av mitt påstående om "fylla o fest)

    Man kan oxå fundera på ditt ex. Vad är det för ett kräk som inte backar, när han vet att ni är en nybildad familj med en liten flicka. (ja..ja, suget på att ligga är stortTungan ute)

    Som jag ser det är man/du jävligt kallsinnig om man genomför en planerad otrohet, och sedan kan komma hem och vara precis som vanligt.

    Mitt råd som sagt: Gå isär, lek av dig, sen får ni se hur det går. För som det är nu, är det bara grymt mot din partner att fortsätta som inget hänt. 

  • Anonym (FYI)

    Smart kille, ditt ex....
    Men eftersom denna tråden mest blivit en dialog mellan dig och mig och vi tydligen inte kan förstå varandra, finns det ju ingen anledning att fortsätta.
    Så.. kör ditt race.. någon kommer att bli skadad, tro mig.

    Tycker i alla fall att det är starkt av dig att föra denna dialogen med mig utan att bli överdrivet förbannad.

    Får se om jag hoppar in med någon replik om du får något nytt "gott" råd av någon annan.
    Lycka till

  • Anonym (FYI)
     Lör 27 jan 09:34 Inlägg 38
    "vi var väldigt nära att göra slut för en vecka sedan men avvaktade för att se hur vårt förhållande kommer att fortsätta, det kan ju bli bättre. Hade han själv inte så gärna velat kämpa så hade jag säkert släppt taget, och hade det inte varit för våra  dotter så hade jag lämnat för länge sen, tyvärr."

     Igår 13:21 Inlägg 59
    Vi bestämde oss för att ses och prata om allting eftersom att jag mått/mår dåligt över det. Sen blev det som det blev. Sen blev det en andra gång så såklart är det ett aktivt val jag gjort. Det var två veckor sedan,

    Förlåt, känner bara att jag måste få iväg ett inlägg igen.
    Ingen mer har ju nappat heller?? Så vi kanske får fortsätta för att hålla liv i trådenSkrattande Fortsätter att vara en "pain in the ass"

    I översta inlägget (inlägg 38) säger du att ni höll på att göra slut en vecka tidigare?? (men inte varför)

    Får se nu om jag hänger med.

    Om man sen tittar på det andra inlägget (Igår) var det två veckor sedan andra gången du var fysiskt otrogen.
    Kan det vara så att du hade ett sådan jäkla dåligt samvete då, att du av den orsaken ville göra slut? Att det kändes liksom spiken i kistan??
    Tycker i så fall det var synd att du inte stod på dig.

    Du ser...man får mera svar när man är obekväm i sin frågeställning. Om jag nu har rätt vill säga.
    Sen tror jag (utan att känna honom) du har fel i att din kille skulle tycka känslomässig otrohet var värre än fysisk otrohet. Män funkar i regel inte så.
    Kanske får någon man på mig nu, men det får jag ta.

    Och visst har du lekt.....Förvånad
    Citat:
    "Det finns 100 män som attraherar mig och som dessutom har provat," 
    "jag har ?lekt? en hel del i mitt livn"Oskyldig
  • Anonym (FYI)

    Jo, men han kommer inte att göra slut för att ni har det lite trassligt just nu.
    Också en manlig grej ("det fixar sig, vi har det ju så bra, vi älskar ju varandra")

    Det han däremot skulle göra slut för är om du berättar att du varit fysiskt otrogen.
    Gör det !!! Skit i att du krossar honom. (det är det tjejer gör, förr eller senare)
    Det ger också dig mer kraft att stå emot.

    Jag tror som sagt att i det långa loppet kommer han att må bäst av det.
    Ingen höjdare att få reda på att du varit otrogen på omvägar, eller efter lång tid.
    Och han kommer, att få reda på det. Han misstänker ju det redan förmodligen eftersom du ville göra slut, och ditt umgänge med din "kompis" blivit oftare och mer.

  • Anonym (FYI)
    jrockyracoon skrev 2018-02-02 17:56:31 följande:
    Jag förstår inte på vilket sätt det självklart gynnar relationen eller den bedragne att man berättar om sin otrohet. Särskilt inte om man har bestämt sig för att fortsätta förhållandet och inte vara otrogen mer. Det är förstås bättre att berätta än att fortsätta otroheten, men det finns alternativ.

    Du (Fy) tycks ha en syn att saker och ting löser sig om man berättar, men vad grundar du det på? Jag tror inte det alltid är det bästa valet. Precis som man inte alltid behöver berätta om alla trekanter man t.ex. haft innan en relation behöver man inte alltid berätta om en otrohet som man avslutat. Det är inte självklart att man inte ska berätta, men det är inte heller självklart att man ska det. Det är ett stort moraliskt dilemma, som var och en i den situationen behöver ta ställning till. Kanske kan TS välja att avsluta sin otrohet, och hitta tillbaka till sin sambo utan att berätta. Det alternativet skulle troligen såra relationen och sambon minst, även om det samtidigt fråntar sambons egna valmöjligheter..

    För dig TS, tycker jag att du behöver bestämma dig för vad du vill. Välja din sambo, exet eller ingen av dem. Vilket av dessa beslut du än tar - är det bättre för alla inblandade att du tar ett beslut än att du fortsätter otroheten. Och när du tagit ditt beslut behöver det vara oåterkalleligt. Beslutet får därför inte basera sig på känslan du har för dagen, utan vara väl genomtänkt. Är det verkligen omöjligt att fortsätta den familjebildning du har påbörjat? Eller kan du leva med sambon och samtidigt gå miste om den passionerade och potentiellt underbara relationen med ditt ex...?

    Jag tänker att du i dina inlägg gett starkt uttryck för att det du och ditt ex har är så unikt och vackert. Själv förhåller jag mig skeptisk till att detta är sant. Vore det sant så har du säkert mer att vinna på att lämna din sambo, men mycket talar emot det, t.ex.
    * Du och ditt ex känner inte varandra särskilt bra, såvitt jag har förstått. Med det menar jag att ni inte har skavts tillräckligt mycket för att du ska kunna reta dig på hans blommiga kalsonger el. dylika saker som är charmiga i förälskelsen men oerhört irriterande därefter.

    * Det finns en uppenbar risk att mycket av er "unika" relation har byggts upp av allt det hemliga och spännande i den förbjudna kärleken. Får ni t.ex. en trist vardag, hamnar ni mycket sannolikt i en ganska grå vardagslunk som oss andra. Kanske ni inser att det inte fanns så mycket annat att bygga relationen på än just den hemliga passionen...

    * Du och ditt ex har inte torkat spädbarnsbajs från soffan tillsammans. Att prioritera ett barn gör att relationen sätts på "hold" och orsakar spänningar i en relation. Du vet ingenting om ditt ex är den typ av förälder som sticker iväg till kompisarna när det krisar med barnet hemma, eller om han är kvar och troget hjälper till och lyckas kontrollera irritationen från barnskrik och trötthet.

    Jag har en devis som säger såhär: "Det är lika bra att stanna för det blir ändå samma med en ny.." Det är givetvis inte alltid sant, men ofta tror jag att det är det. Med lite vishet kan man rätta in de stormiga känslorna från att göra misstag som ställer till det för en...
    Jaha jrockyracoon,
    Jag fattar att du inte kan förstå att ärlighet är en oslagbar egenskap i ett monogamt förhållande. Du hade ju varit med om något liknande som Ts...eller?

    Och det är ju just det...Ts.. har bestämt sig för att fortsätta förhållandet (om hon nu  bestämmer sig för det).
    Men var kommer hennes partner in i bilden? Har han inget att säga till om? Han kanske inte vill vara ihop med någon som svikit honom på det viset.
    Eller, så kanske han kan förlåta, glömma och gå vidare med Ts.
    Men idag har han inget att ta ställning till, för han vet inte vad som hänt.

    Jag kanske..kanske, skulle jag kunna hålla med dig om det var frågan om ett ons, i fyllan och villan, men detta är ju något helt annorlunda. Här har vi hela kittet med träffar, stegrande förälskelse och tillslut fysisk otrohet... under en längre tid.

    Vad en trekant, eller "alla trekanter som man varit med om" som du uttrycker det, innan förhållandet har med saken att göra, fattar jag inte?? Har ju inget med denna tråden att göra.

    Det jag menar fördelen med att berätta om otroheten är just att ställa saken på sin spets. Ts har ju svårt att bestämma sig för vem hon skall välja. Boyfriend eller ex. Talar hon om vad som hänt kanske hon inte behöver bestämma. Då kanske Bf gör det åt henne, eller så öppnas möjligheten att ta ett beslut tillsammans och då under ärliga förhållanden. Inget ljug, inget smussel och framför allt, mindre dåligt samvete för Ts om familjen skulle fortsätta tillsammans.

    Kanske något för dig att fundera på också, jrockyracoon.

    Om man bortser från detta, håller jag med om mycket...du skriver, men orkar inte kommentera mer nu.
  • Anonym (FYI)

    jrockyracoon:
    Ja, jag såg att jag hade tagit miste på inläggSkäms... Hade egentligen flisjossse i tankarna när jag skrev. Ber om ursäkt för det.

  • Anonym (FYI)

    Sen är mitt nick faktiskt FYI...(For Your Information)Oskyldig
    Vill inte bli förknippad med FY...

  • Anonym (FYI)
    jrockyracoon skrev 2018-02-03 23:15:04 följande:
    Det finns många sätt att tänka när det gäller att berätta sanningen eller ej. Vissa berättar för andra att de är fula som stryk, och tycker att det är rätt att göra det för det är (deras) sanning. I det fallet kan man kanske hålla tillbaka sanningen för att inte såra någon i onödan. Det finns ingen universalregel att man i alla lägen ska berätta sanningen, även om jag tycker att man gör bäst i att oftast hålla sig till den, även om man ibland behöver göra avsteg.

    Ts har hamnat i en riktig soppa, och det är förstås hennes eget fel. Men även i ett sådant här fall tycker jag att man kan fundera över fördelar och nackdelar med att berätta. Jag tänker då främst på hennes sambo. TS har grovt svikit honom, och detta stora svek är något hon får leva med i resten av hennes liv. Berättar hon kommer antagligen sambon få sitt hjärta krossat av detta stora svek. Jag anser det vara det stora argumentet som talar för att inte berätta, under förutsättning att hon har valt honom och lagt sitt ex åt handlingarna.

    Naturligtvis finns det möjligheter att sanningen kan komma fram. Är den risken överhängande är det naturligtvis det bästa att berätta.

    Du frågar mig hur jag skulle känna om min partner var otrogen mot mig. Svaret är att jag skulle bli förbannad och ledsen och kanske till och med krossad. Otrohet är väl det största sveket man kan uppleva? 

    Du förordar att uppmuntra TS att berätta om otroheten med basis av att hon ska få ta konsekvenser av sitt beteende. Det är ett slags rättvise-argument, hon ska berätta för att få ett straff för sina omoraliska beteende. För min del har jag sedan länge accepterat att världen är orättvis på flera sätt. Hellre ser jag ett lyckligt slut på en svår situation än att den felande blir straffad.

    Nog får var och en ta konsekvenserna av sitt beteende vilka val man än gör. Ts konsekvenser av att hon tillåtit sig hamna i detta blir väl att hon behöver leva med sitt svek, och reda ut vilken av männen hon ska välja. Jag tänker att det är oerhört lätt att gå över gränsen och vara otrogen, men att man behöver stoppa sig så snart man kan för det är en så destruktiv väg. Det verkar TS ha insett och nu handlar det delvis om skademinimering, att välja det bästa valet i en situation av enbart dåliga val.
    Jag vet inte, men, min önskan hade varit att man inte skall/kan komma undan med ett sådant svek. Finns liksom ingen ursäkt. 

    Om man antar att sveket skulle "krossa" en annan människa skulle man ju kunna jämställa det med att dräpa (dråp,-i brottsbalken) en annan människa, och jag tror inte någon skulle förorda att gärningsmannen skulle kunna gå fri genom att undanhålla sanningen då. Eller bara vara tyst.
    Liknelsen kanske inte stämmer heller, för dråp är ju att döda en annan människa utan att ha menat eller planerat det.
    I Ts fall har ju otroheten varit planerad? Och ganska genomtänkt eftersom dom träffats under en längre tid med stegrande känslor för varandra.

    Vet inte, men, som drabbad, och jag har faktiskt överlevt, tycker jag inte det finns några omständigheter där den drabbade har någon fördel att inte veta, om man inte anammar den gamla klyschan "Det man inte vet, har man inte ont av"  
    Däremot ser jag oskäligt många fördelar med att hålla tyst för den otrogne.

    "Att leva med ett sådant svek resten av sitt liv"... tror jag inte är ett problem för dom allra flesta som varit otrogna. Tyvärr.
    Det kanske är lite jobbigt ett litet tag men det bleknar ganska fort.

    Däremot finns det en tråd i FL där mannen får reda på sin hustrus otrohet med hans då bäste kompis efter 10 år... Där kan man verkligen se hur det kan gå om man går bakom ryggen på sin partner. Dom är fortfarande ihop men inget är som det var innan han fick reda på det, och han går fortfarande och mår illa varje dag.
    Han fick reda på det om jag inte minns fel, för över 2 år sedan.

    Kanske helt ute och seglar, men så tänker jag.
  • Anonym (FYI)
    jrockyracoon skrev 2018-02-10 16:39:19 följande:
    Känslomässig otrohet är inte samma sak som att man bara fantiserar, tänker jag. Som jag ser det kan det involvera handling t.ex. att man går på en date med någon, eller att man tillåter sig att förälska sig i någon som man träffar mycket, utan att det behöver gå så långt som till fysisk otrohet.

    Många i tråden anser att det jobbigaste med en otrohet är enligt dem att man gett sig hän känslomässigt och inte själva handlingen i sig. Det är nog svårt att kategoriskt definiera själva handlingen i otroheten som det värsta, och det enda som är moraliskt förkastligt. 

    Visst finns det människor som alltid rättfärdigar sina egna val - tyvärr alltför många. Men jag tror även det finns människor som är otrogna, som har svårt att rättfärdiga det som hänt inför sig själva. Det jag vet om TS är att hon bett om råd och hjälp i en svår situation hon hamnat i. Det hedrar henne att hon frågar andra om råd och försöker hitta den bästa vägen ur hennes situation. 

    Oavsett hur man ser på vilket alternativ som är bäst för henne, tycker jag att man kan ge råd utifrån vad som man anser ger störst chans för att lösa situationen på bästa sätt.
    Håller med om att det är bra att ts frågar om råd, om hur hon skall lösa situationen hon...visserligen själv satt sig i.
    Håller däremot inte med om att ljuga är bästa sättet varken för henne själv eller för partnern.

    Att ha en sådan hemlighet ger en obalans i förhållandet som i förlängningen kan göra mer skada än nytta. Om...inte ts är fullständigt kallsinnig och beräknande, och under återstoden av förhållandet kan blåneka partnern rätt upp i ansiktet. (Jag får inte riktigt den uppfattningen att ts är den typen av människa)
    Misstanken finns där förmodligen och frågor kan komma, eller...ts kan försäga sig vid något tillfälle. (Inte första gången det händer i.s.f.)

    Det ärligaste tycker jag är att tala om hur läget är. Inte undanhålla något och ta konsekvenserna.
    För ärligt talat, ärlighet är faktiskt grundläggande i en monogam relation.
    Tänk att hela tiden..alltid.. vara på sin vakt, så man inte säger något man inte borde sagt. Eller att någon kompis kanske säger för mycket efter ett par glas vin. Det är ju inte bara ts och "kk:n" som vet vad som hänt.
    Samtidigt vet vi ju att om det skulle komma fram senare, säg om 5 år, blir det mycket värre. Då uppfattas det kanske som 5 stulna år istället.
Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!