Du som Är feminist, se hit.

HUR mycket hatar du Män, på en 10-gradig skala?

Låter mycket bra, detta. Är dock av åsikten att man bör vara försiktig när man säger sig prata för *alla* inom just sin gruppering, men det är en annan diskussion.

Nej, har dessvärre inget bra svar på det mer än att understryka att vi män också dras med normer och förväntningar. Detta tar sig då uttryck på sådant sätt att män, paradoxalt nog, ofta tror att de behandlar kvinnor väl och har naturligtvis synen att det är så man ska göra, men resultatet blir något annat. Personligen är jag jämställdhetsivrare primärt för att lobba för männens *issues*, men önskar såklart större frihet för kvinnorna med.

Ja, där håller jag helt med. Oavsett om det är påstått hat ifrån kvinnor eller ifrån män, så kommer jämställdhetsarbetet (trots trådstarten) bara att stå och stampa om vi fastnar i en sådan diskussion.

Jag varken orkar eller hinner svara på alla inlägg du citerade.

Men detta är lite fascinerande. Du känner ingen kvinna som vidtar försiktighetsåtgärder när hon ska dejta...? De litar på män från första början? De följer med en främmande man hem utan oro, precis som män ofta följer med en främmande kvinna hem utan oro? De reagerar inte om det går en man bakom dem på trottoaren på väg hem i mörkret?

Tillåt mig tvivla.

Vi vidtar försiktighetsåtgärder precis hela tiden. Det är bara det att det är så integrerat i vårt beteende att vi knappt tänker på det längre. Vi räknar det inte som försiktighetsåtgärder att alltid tänka oss för vem vi träffar och hålla koll på hans beteende och gå två och två och vakta drinkar och ha nycklar i handen och ringa när vi kommit hem. 

Förrän vi jämför med hur män gör när de umgås med kvinnor. 

För du någon statistik över detta, eller hur kan du vara så säker? Säger inte att det inte skulle vara så, bara blir lite skeptisk när man säger sig vara bomsäker på något.

Med risk för att låta lite tråkig så kan jag bara säga att jag håller med till fullo i det du tar upp i mittstycket.

Absolut inte, jag bara menar på att det är dessa frågor som ligger mig varmast om hjärtat. Man väljer ju sina strider, så att säga, vilket också förklarar varför en del feminister nästan uteslutande arbetar med kvinnofrågor.

Trist för oss hyggliga män att vi på så sätt blir misstänkliggjorda, trots det att vi aldrig ens tänkt tanken att överfalla en kvinna. What to do, what to do...

Njae, inte om man börjar försöka lösa problemen genom att dra alla män över en kam och göra oss alla till potentiella as. Om man utgår ifrån att män är ett problem som behöver lösas så hamnar hela debatten och efterföljande "lösningar" ganska fel redan från början. Att problematisera ett kön pga vad ett fåtal gör är inte en bra lösning.

Dessutom tycker jag det är fel att inpränta en offermentalitet hos unga kvinnor. Det finns risk att man problematiserar män och skapar en generation lättkränkta kvinnor som anser sig ha rätt att bete sig illa mot killar för killar är ju våldsverkare och som får svårt att skilja på verklig kränkning och inbillad kränkning. Många  tjejer verkar till exempel ha svårt att skilja på "du gör inte som jag vill" och "du kränker mig".

Jasså, jag tycker det är precis så man till stor del gör. Man sätter ett kvinnligt perspektiv i fokus och gör det till norm och försöker "rätta till" det manliga perspektivet så att det ska passa in i den kvinnliga. Man utgår ifrån att det ena är rätt och det andra fel och behöver anpassas. På vilket sätt gynnas män av det? På inget sätt alls, tanken är redan från början anpassat för att gynna kvinnor eftersom man anser att kvinnor har de sämre än män och det är helt ok så länge det är rättvist, men om man börjar gynna kvinnor på mäns bekostnad, där kvinnor får det bättre än män så är det inte längre rättvist, varför ska män finna sig i det?

Ja, det är inte ok att tafsa, men det är heller inte ok att anklaga folk för kränkning bara för att de inte beter sig som man vill som allt för många gör. Och det är absolut inte ok att bete sig minst lika illa som det man säger sig kämpa emot och skylla det på att andra faktiskt har betett sig illa först. Skitbeteende är skitbeteende oavsett vilket kön man har och vilken ursäkt man anser sig ha.

Det bästa vore som du säger att inrikta sig på problemet och inte på könet. Om en person beter sig som en idiot så beror det på att personen är en idiot inte pga personen kön. Folk som tafsar på krogen ska slängas ut, men det gäller då även kvinnor. I arbetslivet ska man få jobbet på kvalifikationer och inte baserat på kön. I universitet ska vi inte kvotera in kvinnliga författare i kursmaterial utan det ska avgöras efter kvalitet. 

Om du inte vill att din son ska behöva växa upp med att behöva bete sig på ett visst sätt bara för att han är man så är det väl kanske ingen bra idé att uppfostra honom att skämmas över att vara en man och bete sig som en kvinna. Varför inte låta honom växa upp och vara den han är istället för att göra det till ett problem?
Varför ska han gå omkring som och begränsa sig själv för att inte uppfattas som "manlig"? Varför är manligt ett problem öht?

Ja, många män känner sig absolut kränkta av att vissa feminister snackar skit om män, skulle inte du känna dig kränkt av män som snackar skit om kvinnor? Det är ju det som är det cyniska. Man snackar så mycket om att få bort könsroller men när det kommer till kritan så tycker man att män ska hålla käften och sluta gnälla, men det är tydligen helt ok att gnälla om man är kvinna. Är det så vi ska uppfostra våra barn? Om det är en pojke så får han inte klaga om han anser sig orättvist behandlad av tjejer. Är det en flicka så är det däremot helt ok?

Hur ser du på män med makt? Underordnar du dig dem? Känner du auktoritetsrespekt inför dem?

Detta tror jag är en en av de största jämställdhetsutmaningarna idag - hur ni kvinnor börjar ta kommando och träder ur er underdåniga roll (säger dock inte att det inte finns starka kvinnor här).

Det är bra.

Tyvärr har vi alldeles för många kvinnor därute som *accepterar* (missförstå mig rätt) att stå under männen.

Bra att du håller dig lite nyanserad till det hela ändå.

Annars håller jag med om förkastligheten i de exempel du tar upp, men vidhåller ändå att vi ALLA måste börja agera jämlikt här och nu. Att bara fokusera på dessa avarter, men t ex *glömma* den gråtande pojken som hånas friskt, tror jag inte tar oss någonstans alls faktiskt.

Jämställdhetsrörelsen behöver breddas.