Gnälliga tråden

Är det bara jag som börjar känna mig väldigt gnällig och eländig?

På ett sätt känns det som att det inte är ok att känna så eftersom bebisen mår bra och graviditeten på pappret går bra. Jag ÄR verkligen tacksam för det!

MEN jag känner mig så eländig! Är gravid i vecka 33+0, känns som en evighet kvar. Det här är det tredje barnet, har två söner på 4 och 6 år. Är 38 år men min kropp känns som 100 just nu.

I vecka 10 fick jag besvär med falsk ischias men denna blev bättre och jag jobbade på. Sen mitten av november (i vecka 20 någonting tror jag) så blev jag 50% sjukskriven då ischiasen kom tillbaka med full kraft. Sen 3 veckor tillbaka är jag 100% sjukskriven. Jobbar på kontor.

Ischiasen (aldrig haft besvär med detta tidigare) har blivit bättre men istället har jag så ont i ryggen och fogarna att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Kan bara stå i några minuter innan ryggen känns som att den ska gå av och går långsammare än en ettåring eftersom både rygg och fogar inte tillåter annat. Även sitta är en pärs. Att ens steka färdigköpta köttbullar är en utmaning, att laga från grunden går inte. Och då har jag ändå en pall som jag sätter mig på. Att gå och hämta barnen är värst så de har fått vara hemma så mycket de vill. Efter varje "aktivitet", som alltid är väldigt kort, så måste jag lägga mig ner och vila en halvtimme. Något som blivit svårt nu när halsbrännan börjat sätta igång på allvar. Sova på nätterna har jag inte gjort på de tre veckorna jag varit hemma på heltid. Vaknar av att jag har så ont och måste röra mig lite, vänta tills halsbrännan försvinner mm, vilket i praktiken innebär att jag sover 2-3 h och sen är jag uppe/vaken 2 h. 

Mitt humör är med andra ord inte att leka med. Speciellt inte i slutet av dagen.