Inlägg från: Barnvakten1 |Visa alla inlägg
  • Barnvakten1

    Vi som försöker bli gravida med första barnet

    Louiseo skrev 2020-02-02 18:40:56 följande:

    Hej!

    Fick precis mens så vi laddar om för 10onde försöket här. Man blir verkligen desperat på olika sätt, något jag trodde att jag inte skulle bli. Jag tänkte testa Bisolvon-metoden. Jag vet att det är trams men så länge det får mig att ha hopp så varför inte..

    Någon annan som testat? erfarenheter? :) 


    Förstår dig precis! Till slut har man testat allt hehe. Vi testade Bisolvon tre månader i rad men hjälpte tyvärr inte. Men har dock läst om massa andra som blivit gravida i samband med att de tagit det och det gör ju att man får upp hoppet. Så jag skulle köra på och försöka hålla hoppet uppe, helt plötsligt kan det ju ta sig! Det man ska tänka på är att sluta äta när ägglossningen är över, så börja i samband med att mensen är slut :) håller tummarna för dig!
  • Barnvakten1
    Louiseo skrev 2020-02-02 18:50:35 följande:

    Vad trist att det inte fungerade för er. Som sagt, jag tror inte på det men det ger lite hopp så varför inte. För psyket känns det liksom bra att göra någon som KANSKE ökar chanserna. Speciellt när man försökt ett tag .. 

    Men precis, mellan mens och ÄL har jag förstått som att man ska ta det :)

    Försöker ni just nu med?


    Eller hur! Allt som ger lite hopp är alltid bra. Och har läst här inne att vissa kliniker rekommenderar Bisolvon också, så då kan man ju inte vara helt galen som testar. Försöker tänka att allt som är rimligt att testas ska testas haha.

    Vi försöker just nu, är uppe i 1,5 år så går inte så bra. Men är under utredning nu så det börjar hända saker iaf! Har ställt in mig på att det kommer bli IVF och att vi kommer behöva kämpa ett tag till för att inte bli besviken, hehe. Så det jag kör på nu är att försöka äta hälsosamt, ta vitaminer som omega3, folsyra, probiotika och d-vitamin, samt träna så mycket jag orkar för att stärka upp kropp och kondition inför en, förhoppningsvis, graviditet snart :)

    Är ju ett år som rekommenderas att man ska ha försökt själv för att söka hjälp, så är ändå glad att vi gjorde det direkt vid ettårsgränsen för utredningen tar låååång tid haha.
  • Barnvakten1
    Louiseo skrev 2020-02-04 16:42:50 följande:

    Okej, jag förstår. Det är så tufft alltsåå. Skönt att ni tog tag idet direkt. Vi är ju på försök nr 10 och har sagt att händer det inget när försök 12 är avklarat ringer jag direkt till en klinik. Tänker inte låta tiden rinna iväg, Man blir ju inte yngre heller. Du gör ju verkligen allt du kan. Mer än så kan man inte göra. Har ni gjort några tester ännu? 

    Jag börjar ställa in mig lite redan nu på att det KAN bli ivf. Men det skrämmer mig. Jag läser hur andra upplever det med äggplock osv och det låter ju fruktansvärt emellanåt. Jag intalar mig att det löser sig .. 


    Eller hur, skönt att köra igång med utredning så fort man kan helt enkelt! Helt rätt tänkt tycker jag. Har man tur kan det ju såklart gå fortare men min erfarenhet, och vad jag läst från andra, är att det tar sin tid :)

    De saker vi gjort är ett uppstartssamtal där vi pratade lite om oss och hur länge vi försökt, jag har lämnat blodprov som såg bra ut, samt gjort ultraljud och spolning som båda gick bra! Min man lämnade spermaprov som dessvärre såg sådär ut, han har en del spermier men inte så många som han borde och de är långsamma tydligen. Så förhoppningsvis är det förklaringen! Det vi väntar på nu är att vi ska bli kallade på ett möte för att gå vidare och jag gissar att det blir IVF de föreslår, har läst på en del här och är det kvinnliga problem med ägglossning osv finns ju annan hjälp. Men är det spermierna som är slöa verkar IVF vara det bästa.. så därför jag är så inställd på det, hehe.

    Förstår dig absolut! Jag är också rädd för vad IVF kan innebära. Känns jobbigt och stressigt att behöva ta sprutor, hålla koll på allt och få massa symptom. Men skulle ju såklart vara värt det för att få ett barn. Är ändå massa känslor inför det. Jag har dock sökt psykolog privat för att ha någon annan att prata med än min man och det har hjälpt mig med alla tankar.

    Jag tänker dock för din del att ett år är ju forfarande väldigt normal tid att försöka. Det finns ju en del som blir gravida efter ett år ungefär! Så du ska ju verkligen inte känna att det är tvunget att bli ivf för er. Vår kontakt på sjukhuset sa dessutom att det ofta händer att par ringer in efter utredningen har dragit igång och berättar att de är gravida! Hade såklart förhoppningen om att det skulle hända oss, men det gjorde det ju inte haha... Hur gamla är du och din partner? :)
  • Barnvakten1
    Sirest01 skrev 2020-02-09 22:04:30 följande:

    Behöver ventilera lite. Hatar att bara gå å vänta å vänta... Ovetandes om när vi ska få svar från sambons nya sperma prov, önskar vi fått en tid på hur lång tid det kan ta, då vet man hur länge man behöver vänta iaf. Jag blir bara mer å mer nedstämd och på två veckor har tre gamla kompisar gått ut med att de väntar barn och jag blir faktiskt ganska avundsjuk. Fan jag vill oxå!

    Från ingenstans har jag fått en blödning oxå, utan någon som helst förvaring. Jag som alltid (de få gånger jag fått mens) får mensvärk innan, men inte nu. Men mensen har inte kommit igång på riktigt än...så får väl se vad som blir av med den, men börjar känna lite mensvärk nu.


    Förstår dig, så jobbigt med all väntan. Man mår ju skit av att inte få veta! Jag tänker att det är typiskt att allt händer på samma gång. Försök att fokusera på något annat och tänk att det inte är något du kan göra just nu för att få svaren snabbare, förutom att kanske ringa och fråga såklart :) jag hade en riktig skit-dag igår och jag tillät mig att sura och gråta några timmar, sen kände jag faktiskt att jag inte orkade vara ledsen längre. Men man behöver ju de här depp-stunderna för att det sedan ska kännas lite bättre. Tror vi fick vänta fyra veckor på svaret för spermaprovet så förhoppningsvis kommer ert svar i veckan! Hoppas ni får en fin måndag och start på veckan iaf :)
  • Barnvakten1
    Sirest01 skrev 2020-02-20 12:52:13 följande:

    Medan ni väntade på utredning/kallelse till ivf osv, vad gjorde ni liksom för att fördriva tiden? Jag känner att jag måste göra något, hitta på något. Gärna något som min sambo och jag kan göra tsm. Vi har funderat på att resa nånstans, men vi känner att vi vill spara pengar. Så har ni några förslag? :)


    Kanske göra någon renovering tillsammans? Typ göra om något själva, exempelvis måla om ett rum, köpa en gammal möbel och fixa tillsammans? Annars är ju resa klassiker tänker jag, vi har bokat en hel del resor senaste tiden. Trodde förra sommaren skulle bli sista sommaren som barnlös så gjorde massa olika saker hehe, är ju fina minnen idag såklart men hade ju hellre haft ett barn. Har bokat en långresa nu till juli och nu blir det förhoppningsvis sista långa resan innan barn. Gillar ni träning och hälsa kan ni ju ha ett gemensamt mål med det, typ springa ihop och förbättra tiden, öka muskelprocent eller liknande. Mycket träning kan man göra utan gym ju, och mäta, väga och fota sig för att se resultat. Har funderat på att anmäla mig till ngn språkkurs annars, typ kvällstid en dag i veckan. Jag kör tennis 1 dag i veckan med en kompis, också kul att göra något gemensamt med en vän! Annars kan du ju hitta någon kurs ni kan göra ihop, typ matlagning, dreja i lera, dans eller något galet ni aldrig kommer att testa annars. Hoppas du hittar något som kan locka :)
  • Barnvakten1
    Sirest01 skrev 2020-02-20 16:38:32 följande:

    Ja, finns mycket jag skulle vilja renovera, kanske kan bli nått sånt. Härligt med en långresa, vart bär det va?

    Träning är inte vår grej, även om vi skulle behöva det :p

    Tack


    Är ju kul att leta gamla saker på loppis eller blocket typ och fixa själva. Jag gjorde om ett gammalt skrivbord för ett tag sedan som blev väldigt fint måste jag säga!

    Vi ska resa runt i Frankrike, hyra bil och upptäcka massa. Startar i Paris med lite storstad, och sedan kör vi iväg och tänkte besöka vingårdar och annat fint på vägen. Blir nog härligt! Har ni några sommarplaner? :)

    Jag förstår :) kan verkligen rekommendera träning, absolut inte för utsidan utan för insidan!! Det har gjort så mycket för mitt mående. De flesta dagar räcker en promenad på några km med en podd eller musik i öronen. Springer ibland och kör tennis också, försöker köra någon slags yoga/meditation också, det finns massa på youtube om du vill komma igång. Just meditation/yoga har gett mig ett starkare inre lugn och gjort mig mer harmonisk! Fick tipset av min psykolog jag går till nu då jag tidigare tyckte det var svårt att hantera barnlösheten, men det har faktiskt hjälpt massa :)
  • Barnvakten1
    Sirest01 skrev 2020-02-20 18:06:37 följande:

    Det låter ju helt underbart att resa runt i Frankrike. Vi har inga större planer ännu, ett brölopp i maj ser vi fram emot dock. Vi har ingen semester tillsammans iår tyvärr :/ men några dagar i husvagnen blir det iaf, som vi båda tycker om väldigt mkt.

    Hm, har svårt att hitta nått jag tycker om, testat en del olika träningssätt. Och orken finns sällan, mitt jobb tar mkt energi tyvärr.


    Bröllop är ju alltid kul att gå på! Mycket glädje då. Synd med ingen gemensam semester, men brukar ju bli lite dagar här och där ändå som du säger :) mysigt med husvagn! Frankrike ska bli härligt, ska lägga lite tid på att söka runt på bra ställen att stanna vid och saker att se. Kan tipsa om det, ibland låtsas-planerar jag resor och renoveringar för nöjes skull. Går in på olika sidor och drömmer mig bort, hehe. Är roligt och man vet aldrig om man i framtiden får till planerna!

    Jag förstår :) vad jobbar du med? Kram!
  • Barnvakten1
    Sirest01 skrev 2020-02-25 14:44:41 följande:

    Nu har vi fått bekräftelse på remissen är mottagen på Sahlgrenska. Låt tiden går fort nu!


    Vad skönt för er!! Äntligen. Ja, nu hoppas vi att tiden går fort. Tänk att det snart är vår, känns som att tiden går fortare när det blir varmare ute :)
Svar på tråden Vi som försöker bli gravida med första barnet