Måste gränsen vara psykisk misshandel, misshandel eller narcissist?

Tragiskt men sant.

Är det för att vi är inlärda att "kämpa" i vår relation och blir förvirrade när kampen inte går att vinna?

För visst ska vi inte ge upp bara för att det stormar,

men det är skillnad på en storm ni kämpar med tillsammans båda samarbetar, och att ert hem tar eld men istället för att samarbeta att rädda situationen så blir ni varandras fiender och elden sprider sig och utsätter er båda för fara i värsta fall blir ni brännskadade för livet och ännu värre förgiftade av röken.

Lutheranska arvet. Man ska bita ihop och kämpa vidare - och inte klaga.

Ja, jag har ju startat en liknande tråd för inte länge sedan. Men min fokus var att jag är förvånad över att så många ÄR i dåliga relationer och inte riktigt kan förmå sig att lämna dem. 

Vad man kallar det för är egentligen inte så viktigt. Varför är folk kvar, det är det jag undrar? 

Brist på respekt är en viktig anledning och det kan man även se som psykisk misshandel om man vill. 

Meningslöst. I regel finns det en anledning varför det inte fungerar. 

Jag håller helt med dig. Jag gjorde dock likadant och stannade tillochmed i en relation med all slags misshandel, otrohet, sårade känslor, otrygghet osv. för att jag funderade på om exet verkligen var psykopat eller inte och om han älskade mig eller inte :p

Men det var min första dåliga relation (hade haft 2 bra innan) och efteråt när jag äntligen för 751 000 000 gången stod fast vid det att det var slut- DÅ hade jag verkligen fått upp en nolltolerans gällande ALLA relationer.

Jag var ganska ung när jag träffade exet (25) och hade för dålig självkänsla eller för lätt att få min självkänsla rubbad och var för inställd på att följa mitt hjärta för att jag var så kär.

Idag spelar det mer roll att min nuvarande man alltid behandlat mig med respekt än att jag är kär (vilket jag också är). Jag har blivit allergisk mot alla former av kränkningar och bristande respekt.

Mitt råd till alla är att SLUTA googla diagnoser och grubbla över om er partner är narcissist eller inte, det enda ni behöver veta vet ni redan och det är:

* Går hen över mina gränser

* Har hen betett sig opålitligt

* Har hen sårat mig

* Har hen chockat mig med sitt beteende

* Känner jag mig rädd ibland

Osv. Isåfall blir det inte bättre av att vänta, ge mer kärlek, sätta gränser, göra slut och gå tillbaka om hen fjäskar, tro att hen är rädd för att förlora en för att hen bölar och ber om ursäkt.

What you see is what you get och det är DU som bestämmer hur mycket du är värd genom att stanna eller gå.

Precis! Och eftersom jag stannat så länge är jag värdelös. Jag har hittar min position i livet. Det är då tryggare att stanna kvar än att kasta sig ut i otrygga ensamheten.

Mm, fast GÖR DET! Man förändrar sig från värdelös till värdefull själv genom att lämna idioten och välja en väg som är bra för en. Man får självkänsla av att vara snäll och ha respekt för sig själv, värna och försvara sig själv, lämna människor som gör en illa. Välja vänner och bekanta som är schyssta.

Genom att ta hand om sig. Man får inte självkänsla av att idiot-partnern inser vad den gjort och försöker gottgöra en.

Mm, fast GÖR DET! Man förändrar sig från värdelös till värdefull själv genom att lämna idioten och välja en väg som är bra för en. Man får självkänsla av att vara snäll och ha respekt för sig själv, värna och försvara sig själv, lämna människor som gör en illa. Välja vänner och bekanta som är schyssta.

Genom att ta hand om sig. Man får inte självkänsla av att idiot-partnern inser vad den gjort och försöker gottgöra en.