Klippa navelsträngen med 6-åring.

Hjälp. Vad är det för fel på mig?

Har en 6-årig son och på måndag ska han följa med en kompis hem efter förskolan. Mamman skickade ett sms till mig igår och undrade om sonen ville följa med hans "bästis" hem på onsdag då hennes grabb tjatat länge. Min son blev såklart eld och lågor och räknar nu minuterna till på måndag.

"Det kan ju bli skönt att slippa dig och pappa en stund sa ungen glatt. Haha.

Jag får bara ångest typ. Lämna mitt barn till människor jag bara hälsat på som hastigast. Och samtidigt inser jag att han inte längre är beroende av mig på samma sätt. Men det är ju en del av livet och mer sånt här lär det ju bli.

Hur slappnar jag av och slutar upp med den hör oron? Går det ens?