Bestämt mig för abort men ändå ledsen
Jag har två härliga pojkar (6,5 och 2,5 år gamla). Idag när min mens var fyra dagar sen tog jag ett graviditetstest. Och ja det var två streck. Men jag kände ingen glädje som jag gjort de två andra gångerna utan bara sorg. Vi har inte använt perventivmedel eftersom sambon när vi försökte bli gravida för andra gången konstaterades ha få spermier och obefintliga odds att lyckas på egen hand. Därför gjorde vi ivf och blev gravida på det andra försöket.
Mår nu så dåligt över att vi inte skyddat oss, men vi trodde inte att vi kunde bli gravida. Sambon är positiv till tre barn. Men jag känner att två är precis lagom. Jag tror inte att jag mentalt klarar tre. Har dåligt samvete för att jag inte alltid hinner vara en bra mamma till två. Jag har redan nu ett stort ansvar för barnen då min sambo sitter uppe på nätterna och vill vila på dagarna. Lite är det som att jag har tre barn redan nu. Mina graviditet brukar vara jobbiga med kräkningar flera gånger dagligen från vecka 6-24. Och mitt senaste barn var omöjlig att få att sova som liten och har idag selektiv ätstörning. Orkar inte gå igenom det igen. Jag vill som sagt ge allt jag kan till mina två pojkar. Är en person som inte har världens största tålamod så jag känner min begränsning... Vill inte bara vara en grinig mamma.
Någon annan som gjort abort i liknande situation? Eller någon som har stöd att ge.
Tänkte ringa abortmottagningen imorgon. Har läst en del på nätet om abort idag och jag förstår att det säkert kommer bli jobbigt.