Att prioritera sin partner

Hej alla! Känner mig förtvivlad och behöver era åsikter kring denna situation! Jag är en kvinna på 45 år som förra sommaren träffade en jämngammal man. Vi bor ca 1 tim ifrån varann. Han har barn varannan v. De veckor han har barnen har jag kört til honom ca 2 dagar. Han har kört till mig 1 gång de veckor han varit barnledig. Han tycker det är meningslöst att bara ses 3-4 tim och dessutom måste han gå upp 1 timme tidigare. Vi har ibland ingen kontakt alls på flera dar. Han anser inte det är nödvändigt. Han tycker också det blir för dyrt att köra. Men han har råd att köpa 2 motorcyklar, åka på mc träffar etc. En av mina stora hobbies är att åka snowboard. Vi var på skidresa som han sa va trevligt. Jag framförde min önskan om att åka 1 gång/år. Men han visste inte om han hade råd.

Han säger det är mer värt att träffas en hel dag. Jag jobbar varannan helg och har åkt till honom de helgerna jag jobbat. De helger jag är ledig har jag åkt till honom då han har barnen. Han tycker det är meningslöst att vara hos mig när jag jobbar.

När han planerat aktiviteter, har han bokat sitt och frågat mig sen: jag ska dit, ska du med? Han har vid 2 tillfällen flörtat med andra kvinnor på fb och gjort mig fruktansvärt ledsen. Jag har tagit upp både detta och min önskan att träffas oftare. Han har gjort små försök att bättra sig. Har introducerat mig för familj och vänner och sagt han söker en livspartner, samma som mig.

Det är min födelsedag idag, han har inte under hela helgen frågat mig vad jag ska göra idag. Igår ville jag ses och fick då svaret att jag kunde komma till hans jobb för han va tvungen att tvätta bilen och träna. Jag sa då att jag kräver mer och inte känner mig som en prioritering. Han menade på att det var bättre att bara skita i det, för det blir aldrig bra när vi haft problem innan. Jag åkte därifrån utan ett ljud, i morse skrev han: grattis....

Ställer jag för höga krav? Varför är man i en relation i 1 år när man inte orkar träffa sin partner? Förstår inte.....