Rädsla för att även tredje barnet skall fastna under FL.

Hej alla ni!

Tack för att ni tar er tiden och kikar in här.

Jag hade möte med Spec. mödravården igår. Med planering inför förlossning.

Jag vart så himla bra bemött. Inte en enda gång kände jag mig dum eller inte tagen på allvar. Läkaren var jätte duktig att rent medicinskt berätta för mig om vad hon ansåg, ut efter tidigare förlossningar, dokumentation etc.

Hon la upp en plan. Som hon frågade om jag godkände. Jag kände mig delaktig och väl informerad. Skulle jag kunna skicka in Dagens ROS till henne hade jag lätt gjort det! 

Men självklart finns ju rädslan kvar ändå. Men planen hon gjort upp var att : 

1. Förhindra värksvaghet, förhindra värkpauser ( för långa pauser) därför skall vi i den mån de går undvika full igångsättning utan försöka trigga kroppen till att själv starta den. Genom upprepade hinnsvepningar från och med vecka 38+0, då jag får större barn.

2. Vi kommer fortsätta med TUL (Tillväxt ultraljud) och det tredje och sista görs i v 38+0 för att se den aktuella vikten. Så inte barnet blir för stort / större som i sin tur ökar risken för att barnet stasas eller kilas fast.

3. Hinnsvepningarna kommer göras på specialist mödravården och målet är att få tappen att mogna och öppnas 3 cm. För att då kunna ta hål på hinnorna.

4. Händer det inget med upprepade hinnsvepningar fram till senast BF. Så tas ett nytt beslut om igångsättning. För att förhindra att man går över tiden för länge.

5. Stöd i form av oxytocin dropp / värkstimulerande dropp kan komma till användning om eller när förlossningen startar för att pusha värkarna att förbli starka.

Jag känner mig trygg. 

Men nu till min fråga: Har någon annan här varit med om liknande? Hur har det gått? Har tappen reagerat på hinnsvepningar? 

Tack för att ni tog er tiden att läsa.

<3