Sambo som spelar

Hej,

Jag har tidigare bott 4 och ett halvt år med en sambo som spelade mycket. Han skötte jobb, vissa plikter och måsten men när han fick chansen spelade han, mest CS och gärna med kompisar som han pratade med. Jag kände mig ofta ensam men försökte tänka att jag skulle sköta mitt, att han ju hade rätt att spela om han ville. Men till slut tröttnade jag, tänkte att skulle jag känna mig ensam så ofta, sköta all städning och hushållsarbete själv, så kunde jag lika gärna bo själv. Så blev det, efter lite mer än 4 år.

Sen hann jag inte bo själv mer än 6 månader nånting innan jag blev kär i en annan och vi flyttade ihop. Han kände jag var annorlunda, på många sätt. Han hade eget företag, jobbade, tränade, var social med kompisar och visade inga tecken på att han skulle spela massor. Han tyckte om mat, promenera, festa lagom. Vi sprang och letade pokemons tillsammans när det var som störst. Annars hade han lite mobilspel som han installerade och spelade i omgångar.

Ni kanske fattar var det här leder? Nu spelar han. Jag är förtvivlad för åter igen sitter jag med en sambo som mest verkar vilja undvika saker för att kunna försvinna in i spel.

Jag kan känna en enorm skuld också, över att jag kanske på något sätt orsakar detta? Jag har försökt tidigt ta upp att jag upplever det som ett problem och som får mig må dåligt i en relation, när ens sambo undviker att göra saker för att istället spela. Så som städning, andra sysslor eller att hitta på något, allt annat kommer efter och spela före. Han har helg efter helg nu suttit och spelat bort timmar. Han kan säga "det här är sista matchen", sen kommer jag hem efter en löprunda eller promenad, och han sitter kvar och spelar.

Till slut förvandlas jag till någon som jag själv inte vill bli i ett förhållande, en som tjatar. Jag fullkomligt avskyr det. Men vet inte hur jag ska göra för att förhindra det heller. Jag känner att det stör ut min frid, min motivation och det jag vill göra med mitt liv. Jag tappar liksom all energi av att se på när han spelar bort så mycket tid, helg efter helg. Hur det här påverkar mig blir bara värre och värre också.

Jag tänker att vår relation kommer dö ut, att det här aldrig kommer leda nånstans om det fortsättet så. Vilket jag också sagt.

Är han deprimerad? Är det jag som gör fel?