Anonym (sofia) skrev 2018-04-01 16:34:41 följande:
Jag skulle snarare säga att man slipper en massa destruktiv skit om man får barn ungt. Att leva(evigt...)ung i dagens samhälle är rent skadligt...
Dessutom är det ett liv, en människa vi talar om, det är inte bara att "prova igen sen" som du verkar tänka.
Ts, vi valde att skaffa barn ungt. Jag var 17 år när äldsta föddes. Men vi hade planerat det under en lång tid och hade därför lite bättre förutsättningar än vad du har. Det viktigaste du bör tänka på är ert förhållande. Allt blir så mycket lättare om man är två. Känn efter i djupet av din(och hans) själ, kan ni hålla samman? Är han lika villig att växa upp och inte leva evigt tonåring?
Det andra viktigaste är en bostad. Det är ett måste. Jobb, pengar och karriär kan man bygga upp under tiden. Här är snarare frågan om ni är villiga att vända på slantarna? Man kan leva jättebilligt(beroende på boende) med en bebis och små barn. De lider inte av det. Det är mer ni som får känna efter. Med äldre barn är det en annan sak.
Lycka till!
Att bli mamma vid ung ålder är en v de statistiskt störst riskerna du kan ta. Extremt få håller ihop med barnets far, de flesta förblir låginkomsttagare, risken att bli misshandlad osv är mycket större än för andra kvinnor.
Barn till unga mammor lider också ofta. Dom har en flera gånger högre risk att utveckla missbruk, problembeteende, få diagnoser, får fler benbrott och sämre tandhälsa, lever oftare i relativ fattigdom, blir oftare själv unga föräldrar, oftare deprimerade osv. ( källa SCB och boken barn med problemskpande beteende)
Att ha en ung mamma är en av de största faktorerna för att få problembeteende och dålig hälsa! Och att bli en ung mamma är den största riskfaktorn för att hemma i destruktiva förhållande och ett livslångt bidragsberoende.
Man slipper inte destruktiv skit om man får barn som tonåring. Man har istället en kraftigt förhöjd risk att skapa generationer av destruktiv skit.
Mina barn förtjänade en vuxen mamma så därför väntade jag.
