Ni som har barn - hur fan orkar ni?

Jag fattar inte hur folk kan orka med att ha barn samtidigt som dem jobbar heltid. Jag är 29 år gammal, men jag är inte det minsta intresserad av att skaffa barn. Att ha barn känns som bortkastade tid och inte minst bortkastade pengar. Mina kollegor som har barn är nästan aldrig tillgängliga utanför arbetet, dem har aldrig tid för sig själva utan all deras lediga tid går att ta hand om deras barn. Dessa kollegor som har småbarn är ofta väldigt stressade och man ser att stressen och uppoffringarna tär/förstör deras relation till sin partner(barnets andra förälder). 

När jag kommer hem från jobbet så beställer jag typ en pizza som jag käkar, sedan går och gymmar eller hittar på något annat skoj som bio eller att spela tv spel eller något annat med min flickvän eller någon polare. Jag har en katt, och där går gränsen för vad jag orkar engagera mig i när det kommer till en annan varelse.

Ärligt talat, hur fan orkar ni? Känns inte era liv meningslösa?   

Om hela mitt vuxna liv bara gick ut på att jobba, gå till gymmet, gå på bio eller spela tv-spel skulle jag känna att det var rätt meningslöst. Jag gjorde sånt med min partner i tio år, sen valde vi att skaffa barn ihop. Att föda upp helt nya människor och se dem utvecklas är för mig oändligt mycket mer meningsfullt än att laja runt som en tjugoåring hela livet.

Därmed inte sagt att alla borde skaffa barn! Vill /orkar man inte så bör man definitivt avstå.

Jag fattar inte hur folk kan orka med att ha barn samtidigt som dem jobbar heltid. Jag är 29 år gammal, men jag är inte det minsta intresserad av att skaffa barn. Att ha barn känns som bortkastade tid och inte minst bortkastade pengar. Mina kollegor som har barn är nästan aldrig tillgängliga utanför arbetet, dem har aldrig tid för sig själva utan all deras lediga tid går att ta hand om deras barn. Dessa kollegor som har småbarn är ofta väldigt stressade och man ser att stressen och uppoffringarna tär/förstör deras relation till sin partner(barnets andra förälder). 

När jag kommer hem från jobbet så beställer jag typ en pizza som jag käkar, sedan går och gymmar eller hittar på något annat skoj som bio eller att spela tv spel eller något annat med min flickvän eller någon polare. Jag har en katt, och där går gränsen för vad jag orkar engagera mig i när det kommer till en annan varelse.

Ärligt talat, hur fan orkar ni? Känns inte era liv meningslösa?   

Jag fattar inte hur folk kan orka med att ha barn samtidigt som dem jobbar heltid. Jag är 29 år gammal, men jag är inte det minsta intresserad av att skaffa barn. Att ha barn känns som bortkastade tid och inte minst bortkastade pengar. Mina kollegor som har barn är nästan aldrig tillgängliga utanför arbetet, dem har aldrig tid för sig själva utan all deras lediga tid går att ta hand om deras barn. Dessa kollegor som har småbarn är ofta väldigt stressade och man ser att stressen och uppoffringarna tär/förstör deras relation till sin partner(barnets andra förälder). 

När jag kommer hem från jobbet så beställer jag typ en pizza som jag käkar, sedan går och gymmar eller hittar på något annat skoj som bio eller att spela tv spel eller något annat med min flickvän eller någon polare. Jag har en katt, och där går gränsen för vad jag orkar engagera mig i när det kommer till en annan varelse.

Ärligt talat, hur fan orkar ni? Känns inte era liv meningslösa?   

Jag fattar inte hur folk kan orka med att ha barn samtidigt som dem jobbar heltid. Jag är 29 år gammal, men jag är inte det minsta intresserad av att skaffa barn. Att ha barn känns som bortkastade tid och inte minst bortkastade pengar. Mina kollegor som har barn är nästan aldrig tillgängliga utanför arbetet, dem har aldrig tid för sig själva utan all deras lediga tid går att ta hand om deras barn. Dessa kollegor som har småbarn är ofta väldigt stressade och man ser att stressen och uppoffringarna tär/förstör deras relation till sin partner(barnets andra förälder). 
När jag kommer hem från jobbet så beställer jag typ en pizza som jag käkar, sedan går och gymmar eller hittar på något annat skoj som bio eller att spela tv spel eller något annat med min flickvän eller någon polare. Jag har en katt, och där går gränsen för vad jag orkar engagera mig i när det kommer till en annan varelse.

Ärligt talat, hur fan orkar ni? Känns inte era liv meningslösa?