Hur reagerade hunden när ni fick barn?

Har själv inte barn men har ställt upp och tagit hand om andras hundar när dom fått barn och tiden inte räckt till och hunden inte fått sina behov tillfredställda till 100%. En understimulerad hund som kommer i 2a hand utvecklar ju ofta mindre trevliga beteenden så mitt råd är att ha en backup som tar hunden och avlastar dig och ser till att hunden motioneras och aktiveras om du inte orkar/hinner.

Tack! Jag har i flera år haft svåra ryggproblem så hunden har kanske inte annars heller fått all den aktivitet jag velat ge den :/ men detta kan kanske vsra till fördel tänker jag då? Har jag tidvis inte orkat tidigare så blir det på den fronten ingen större skillnad då babyn kommer liksom...

Och jo jag har väldigt dåligt samvete över detta så någon moralpredikan behöver jag inte där :/

Min sambo kan gå ut med henne och så har jag ett par systrar som jag kan anlita som hundaktiverare om det behövs :)

Jag har också tagit över hundar som knuffas ur familjen när det kommer ett eller flera barn, ha en plan för hur ni ska fortsätta låta hunden vara en del av familjen och ha en bra vardag. Att engagera en dagmatte/husse som kan ta tidskrävande motion så att ni får göra det sociala och mindre tidskrävande träning är en bra idé. Inga hundar jag känner har reagerat negativt på barnet i sig och även aktiva hundar kan läras att vara försiktiga runt barn. Min setter är också burdus och klumpig men har lärt sig att man är extra försiktig runt barn och gamlingar, övriga hundar har haft det i sig naturligt. Barn behöver dessutom läras hur man beter sig mot hunden.

En understimulerad arbetande ras blir naturligtvis mer balanserad och lugn av tex några spår i veckan och eftersom du beskriver henne som "överaktiv" så vore det ju toppen om dina systrar kunde köra slut på henne mentalt om din sambo tar hand om motionen :) En aktiverad hund är ju mycket mer stresstålig och harmonisk och risken för överslagshandlingar minskar vilket självklart är önskvärt med ett barn i hemmet.

Ja, en plan ska vi absolut ha! För hunden försvinner ingenstans, det är säkert! Hon är en familjemedlem som alla andra och tvivlar inte alls på hennes snällhet, hon kommer absolut att reagera positivt! Min oro handlar enbart om hennes iver och oförsiktighet :) men kanske hundar har det i sig också, att hon vet att det är vårt eget så kanske hon förstår automatiskt att vara försiktig :)

Räknar med mycket vagnpromenader och min hund ska vara med, absolut inte lämnas utanför! Det har jag klart för mig :)

Min hund som är lite av en yrpanna blev omedelbart förälskad i bebisen. Lugn och försiktig, höll sig i närheten av honom. Låg hos oss medan han ammade. Satt han i babysittern så låg hon nedanför och höll koll, samma om han låg på en filt på golvet. Om han började gny försökte hon trösta genom att slicka på händer och på kinden. Hon gick till och med och hämtade en leksak åt honom. Fortsatte han att vara missnöjd så gick hon till mig och var upprörd tills jag lyfte upp och tog hand om bebisen. Supergulliga tillsammans.

Dexter dot com: ja så är det ju, just nu arbetar hon ju inte eftersom det inte är jakttider så borde absolut fixa lite spår och sånt :) vi tränar lydnad 1 gång/vecka samt hemma på gården där hon kan vara lös :) även inomhus har hon en del aktiveringsspel/leksaker och så brukar vi köra lite "hitta godiset" inne också, utomhus bryr hon sig inte om att leta nåt godis vilket är helt klart av e jakthund som bor på landet :D Så jag försöker aktivera henne med sånt jag klarar av och ibland åker vi till hundparken där hon får springa fritt så länge hon vill :) Själva motionen har varit mindre nu pga mina ryggproblem och min sambo haft mycket på jobbet och så men ska absolut sträva till att aktivera henne mer och våga begära hjälp oftare :) Jag har lite svårt med att fråga efter hjälp, vill klara allt själv :/

Ssandraa: vad roligt att höra att det gått bra för er! Att en yrboll också fattar att lugna sig :) Hoppas min hund är lika :D

För oss var det inga som helst problem. Vi gjorde ingen stor sak över att vi helt plötsligt kom hem med en bebis, hon fick liksom bara hänga på. Var alltid lugn och försiktig med bebisen, raka motsatsen till annars :) tycker inte du ska göra en för stor sak av det. Bara att gå promenad med en barnvagn var för vår tik en utmaning, hon blev helt slut efter :)

Vi hade två hundar när vi fick barn, en Golden som inte var så glad för barn efter att hon som ung blivit skrämd och en tax.

När vi kom hem från BB med vår förstfödda la vi henne på golvet så hundarna i lugn och ro kunde gå fram och lukta och spana in knytet vilket gick bra, de brydde sig inte så mkt. Den äldre hunden (golden) var lite reserverad men lugnt, vi var noga med att aldrig ta bort hundarna från barnet och dom fick alltid komma till oss även ni vi hade barnet.

När barnet blev lite större och började äta själv så kom Golden på att det var oanade resurser under barnets stol och vid matbordet så de blev riktigt bra kompisar där.

Hundarna fick inte mindre stimulans eller promenader p.g.a barnet, jag var ju hemma och ville ner i vikt ????

När barn nr 2 kom vaknade taxen (som knappt brytt sig om barn 1), hon tog lillasyster till sig och sov ofta tillsammans med henne och vaktade henne.

"Problemet" har väl mest varit att båda hundarna har försvarat barnen inför andra hundar och främmande människor (vilket jag inte tycker är fel).

Vi fick vårt första barn i höstas och har en aktiv tollare på nu 4 år. Hunden var hos svärmor medans vi var på BB och även de första dagarna efter vi kommit hem. Några dagar innan hon skulle komma hem så skickade vi med en liten ?kräkhandduk? med lillans kräk och doft på som hunden fick bekanta sig med. Svärmor sa att hon var rätt intensiv på den. När hunden kom hem hade vi lagt babyn på sängen och hunden kom välrastad och fick hälsa. Det gick kanonbra och har gjort sedan dess. Hon har lärt sig att hon inte får slicka på lilltjejen och vilka leksaker som inte är hennes och därför inte får röra.