Måste man uppfostra barn på modernt vis?

Ok, nu har jag inga barn och kommer aldrig att skaffa några, så egentligen är detta ämne irrelevant för min del. Men jag tycker ändå att mina funderingar är intressanta...

Har som så många andra märkt att fler och fler föräldrar använder surfplattor och smartphones som en del av uppfostran. Behöver ju egentligen inte vara något negativt med det, själv ogillade jag leksaker och föredrog fiktion framför lek. Men till min stora förvåning har jag upptäckt en pappa som åker med samma buss som mig varje morgon och han läser istället sagoböcker för sitt barn, som f.ö. ligger i barnvagn (dock verkar han kunna gå åtminstone). Har aldrig sett honom överlämna något mer tekniskt till barnet.

Personligen har jag varken surfplatta eller smartphone, så vid ett föräldraskap hade jag inte kunnat uppfostra mina barn med någotdera (såvida jag inte gör nya inköp men det kan vi åsidosätta för diskussionens skull). Självklart skulle jag visa upp film för mina barn då jag själv är väldigt filmintresserad, men då vore det mer aktuellt att gå på bio eller anordna en trevlig filmkväll för att de ska få en mer gedigen upplevelse. Och jag skulle gärna vilja i så fall utforska de barnböcker jag själv aldrig fick chansen att ta del av som ung, men då helst i ett bibliotek eller motsvarande.

Så då till tre frågor:

1. Hur resonerar ni kring hur ni använder teknologi med era barn (alternativt låter era barn använda teknologi själva under uppsikt)? Detta förutsätter förstås att exempelvis smartphone, surfplatta, dator etc används.

2. Hur resonerar ni kring de föräldrar som gör ett aktivt val att inte använda ovan nämnda redskap för uppfostran av barn?

3. Ni som inte använder surfplatta, smartphone eller dylikt, vilka reaktioner får ni från andra?

Personligen tror jag absolut att mjukvarubaserade lösningar kan vara till nytta under förutsättningen att man som förälder också kan visa delaktighet (i rimlig mån) och se till att barnen får nya perspektiv på saker och ting. Däremot tror jag inte att det är alltför bra att endast hålla sig till det och jag tror också det är viktigt att vid exempelvis utflykter, resor, besök hos släkt/vänner att lägga prylarna på hyllan och försöker få barnen att vänja sig vid att vara utan det. Förmodligen ser det också ut så i många fall, man då de flesta jag känner inte har några barn kan jag inte relatera till något annat än vad jag har sett och hört om ute i "det vilda".

Vi har gjort ett aktivt val att inte barnen ska växa upp med surfplattor i hand. Vi vill att barnen ska lära sig hålla i penna och skriva/rita, sträcka sig över bordet för att vända på memorybrickan, att bokstavligen hålla i legobitarna när man bygger osv. Nu är jag medveten om att det finns en stor mängd andra spel också men har som sagt var ingen koll på dem.

De kommer få varsin platta sedan mest troligt i julklapp då de är drygt 5 år då. Lagom tid anser vi så de hinner lära sig tekniken innan den obligatoriska förskoleklassen när de blir 6 år.

Självklart finns det barn som har behovet att kunna skärma av och då är ju plattan/smartphonen perfekt. Det är inte dessa barns föräldrar jag funderar över utan de som ger sin ettåring i vagnen en smartphone. Vad är syftet med det?

Låter tveksamt då nästan alla har sina barn pä förskolan och knappt ser sina barn längre. Men säger du att det fungerar så... jaha.