• molly50

    Varför kom min pappa aldrig tillbaka !

    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-15 22:03:44 följande:
    Jag har en stor släkt, funkar lika bra som syskon/släkt.då menar jag "stor", min mamma är uppväxt som laestadian, hon var äldst av 13 syskon, hon gick ur religionen som 16 åring, fick min bror, sedan min syster, sedan mig som 20 åring, vi var första av 3 barnbarn mormor fick, mamma gifte om sig vid 40 o fick en son till, han är mormors 50 barn barn, det här är 20 år sedan, hur många barnbarn fick mormor? sedan alla barnbarns barn, tror inte du kan hitta en större släkt, du kan inte hitta bättre människor om du söker hjälp för sjukdom o hjälp inom det, några är läkare själva.
    Jo,men har man inte samma blodgrupp så spelar det ingen roll hur stor släkt man har.
    Syskon brukar vara de bästa när det gäller t ex benmärgstransplantation.
    Det vet jag av egna erfarenheter när min pappa blev sjuk.
    Man efterfrågade då hans syskon.
    Så om dina äldre barn skulle vara de som passar bäst så skulle du ändå välja någon annan för att slippa ta konsekvenserna av dina lögner?
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-15 22:27:10 följande:
    Har du några 100 st att välja mellan som är släkt så är chansen ganska stor o hitta rätt, då pratar jag barn mellan 10 och 20 år.

    Ni verkar gå hårt på om jag är bitter på barnen? nej det är jag inte

    Som verkligheten ser ut idag, finns massor av skilsmässo fall o familjer i Sverige, många har barn, även barn igen i en ny familj, så det är inget konstigt.
    Har du ett bra liv och levt länge tillsammans så händer ingenting den dagen det kommer fram,tjejerna kommer inte flytta in o ta över skruttens liv.  Finns det kärlek och närhet , det är så jag lever nu.så jag kommer fortsätta leva, blir aldrig arg, grinig,sur, efter det jag gått igenom har förändrat hela min syn på livet, man har bara ett, var glad och lev livet, var glad att man är frisk.man ser det lilla i livet gör det stort.

    Det som varit har varit och påverkar inte mig mer, jag har jobbat mig igenom det.

    Prova själv vara glad o positiv en dag, se responsen du får från andra människor, se vilken skillnad du gör på din omgivning.
    Ja,men du skuldbelägger ju faktiskt dina barn när du säger till dem att de själva har valt att inte ha kontakt med dig.
    Sen lägger du dessutom skulden på ditt ex och soc för att ni inte har någon kontakt.
    Du tar inget som helst eget ansvar för dina egna handlingar.
    Du fick en ny chans att träffa dina barn,men valde att inte göra det.
    Sen skyller du på att ditt ex aldrig skulle tillåta barnen att träffa dig.
    Men barnen är ju nu 16 och 18 år gamla och kan själva bestämma om de vill det,.
    Varken ditt ex eller soc kan hindra det.
    Det är bara du själv som står i vägen nu. Men det medger du inte.
    Du har levt med de här barnen längre än med din lillskrutt så jag kan ärligt talat inte förstå hur du bara kan glömma dem,sluta älska dem och gå vidare.
    Det låter väldigt känslokallt.
    Jag kan bara hoppas att dina barn själva tar kontakt med din fru och berättar att de finns.

    Jag har det bra och är lycklig med min lilla familj.
    Men skulle vi mot förmodan gå skilda vägar så skulle jag aldrig sluta kämpa för mina barn.
    Att inte få ha gemensam/delad vårdnad om dem skulle gör mig olycklig om något.
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-16 18:33:25 följande:
    Ja håller med dig, hela historien är tragisk, det sorglig för alla inblandade, jag kanske inte för mitt ex, hon är kanske lycklig.Hon känner sig säkert nöjd med vad hon gjort , att hon uppfostrat dom själv, rent av skrytigt hur duktig hon är som fixa allt med soc, tingsrätt osv för att vinna, hon känner sig som en vinnare!

    Ska vi alla inte glädjas för hennes skull :))

    Jag fick flytta, starta om livet, lära mig hantera sorgen, lära mig leva utan barnen.

    Men någon där uppe gav mig en ny chans, jag tog den, en ny kärlek, ett nytt barn, ett nytt liv.

    Låter bra att du oxå är lycklig, att du har rätt tänk ang dina barn, att du väljer delad umgänge ifall ni går isär, du tänker rätt med dina barn.
    Du verkar förstå vilken sorg det blir ifall du inte fick vara med dom.

    Mina barn får komma senare i livet när yngsta är myndig, innan dess skyddar jag min familj med alla medel, jag vet vad den gamla familjen gjort mot mig, dom spåren försvinner aldrig, så länge mitt ex står för deras boende och lever med dom får dom inte komma, jag skyddar mig mot henne, hon får inte veta något om mitt nya liv,barn ,familj. Det hon har gjort går inte o förlåta!
    Jag påstår inte att ditt ex har gjort rätt. Det är det väl ingen här i tråden som har gjort.
    Det är helt fel att undanhålla sina barn från den andre föräldern såvida det inte förekommit missbruk eller misshandel av någon form.
    Jag förstår att det har varit en stor sorg för dig.
    Men problemet är ju att du inte verkar ha kämpat tillräckligt för att visa att du är fullt kapabel att ta hand om dina barn.
    Istället så vänder du dem ryggen och ger upp.
    Och när de sen hör av sig och vill träffa dem så avvisar du dem igen.
    Vad dina barn känner verkar du inte bry dig om. Du bryr dig bara om dig själv.
    Det är bara jag,jag ,jag i allt du skriver.
    Du måste inse att du straffar dina barn pga vad ditt ex och soc gjort,med dina egna handlingar.
    Det spelar ingen roll vad ditt ex,hennes familj eller soc har gjort mot dig tidigare.
    Är det så illa så är det något du borde ha försökt bevisa för soc.
    Att försöka förhindra umgänge med den andre föräldern brukar inte vara till fördel för den föräldern som gör så.
    Istället gav du upp.
    Och nu försöker du ursäkta det med att du vill skydda din nya familj.
    Hör du inte själv hur illa det låter?
    Vad är det du försöker skydda din familj ifrån?
    Tycker du inte heller att ditt yngsta barn,din lillskrutt, har rätt att få veta att det har syskon?
    Jag hoppas,som sagt,att dina barn tar kontakt med din fru och din lillskrutt så de får veta att de finns och att du har ljugit om dem hela tiden.
    Det har du förtjänat!
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Men herregud människa) skrev 2018-05-16 18:36:15 följande:
    Dina äldsta barn är myndiga nu och kommer närsomhelst få flytta hemifrån. Träffa dem. Introducera dem för din yngsta. 

    Jag säger det igen ts - jag är i den situationen som din yngsta är i. Det är inte kul att få veta att man har förlorat så många år och en syskonrelation på grund av någonting som hände i sin ena förälders förflutna.... 
    Det här tycker jag du ska lyssna och ta till dig av,TS! 
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-16 18:33:25 följande:
    Låter bra att du oxå är lycklig, att du har rätt tänk ang dina barn, att du väljer delad umgänge ifall ni går isär, du tänker rätt med dina barn.
    Du verkar förstå vilken sorg det blir ifall du inte fick vara med dom.
    Glömde svara på dte här.
    Om min man och jag skulle gå skilda vägar och jag skulle träffa en ny och få fler barn så skulle jag aldrig undanhålla någon av mina barn sina nya syskon.
    Om jag skulle få reda på att min man har barn sedan tidigare (vilket jag vet att han inte har,men om) så skulle jag kräva att han tar sitt ansvar för det och jag skulle tvivla starkt på om vi skulle kunna fortsätta tillsammans.
    Inte för att han har barn sedan tidigare utan för att han har ljugit om det.
    Om han kan ljuga om en sådan sak under så många år,vad kan han då inte ljuga om mer?
    Tilliten skulle vara förstörd.
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-19 11:20:38 följande:
    Varför träffar jag inte barnen?

    Du verkar inte ha kämpat säger du, som jag visat så finns det fler sätt och vinna på, många tror att lagarna inte går och gå runt, men som jag visa med exempel arv, så ser ni hur lätt jag gjort för att gå runt arvslagarna och styrt över mitt arv på skrutten,skickar pengar en annan väg, det är så ex gjorde när inte första vändan i vårdnadstvisten/tingsrätten fungerade, då tog hon en annan väg, då når man sina mål, hur än oetiskt  det än må vara, så kan man använda sig av det.

    Vad händer när man förlorar på det sättet?

    Folk förstår inte hur man förlorade vårdnadstvisten, dom flesta tror det är något fel på en, eller att man gjort något,eller att man är en usel förälder.
    Det ser du här på FL , hur många skriker det rakt ut, den här linjen är full av dom, folk som har förakt, en annan syn och kan inte förstå andra vägar i rättssystemet , dom tror det bara finns en väg, precis som arvslagarna, det är "omöjligt" o göra någon arvlös, jag vissa hur lätt det är o styra om arvet.

    Därför flyttade jag för alla fördomar , när man råkat ut för något som jag gjort , en enorm sorg, ska jag behöva försvara mig mot fördomar, från folk som inte kan nästa nivå i rättssystemet, dom som inte kan kombinera lagar och system, se luckor och använda sig av dom.
    Just för alla fördomar så berättade jag inte till någon om barnen i min nya stad, folk förstår inte, jag vill inte behöva förklara för folk som inte förstår, år efter år, utan behövde starta om livet, en ny start.

    Kanske blir som många säger, min fru kanske inte kan ta det, att jag har andra barn.Bra att alla på pekar det, gör att min beslut blir att inte träffa barnen, varför ska dom förstöra en familj till.
    Har funderat hur det umgänget ska se ut nu när dom är stora, ska vi träffas till midsommar, sedan för att ses till jul, har förstått att det umgänget inte blir stort nu när dom är vuxna, så lika o leva med min andra chans istället, vara lycklig i den nya familjen .
    Men om du kunde hitta vägar runt hur du ska fördela ditt arv så hade du väl kunnat hitta vägar runt hur du skulle få delad vårdnad också,eller hur.
    Det känns som att du bara försöker hitta ursäkter för att slippa ta ansvar för dina handlingar.
    Du skriver att du inte tänker träffa dina äldre barn för att DE inte ska få förstöra en familj till.
    Ännu en gång lägger du alltså skulden på dem för vad ditt ex fick dem att göra!?
    Du vägrar se din egen del i det hela!
    Om din nya familj blir förstörd så är det helt och hållet ditt eget fel. Inte dina barns!
    Förmodligen inte för att du har barn sedan tidigare utan för att du har ljugit om det!
    Om du kan ljuga om en sådan sak under så många år,vad kan du då inte ljuga om mer?
    Så skulle i alla fall jag tänka.
    Din fru skulle förhoppningsvis kräva av dig att ta ditt ansvar för barnen.
    Se till att du försöker ställa allt tillrätta mellan dig och dina barn.
    Så varför är du så rädd att berätta för dem att du har barn sedan tidigare?
    Är du så rädd för att behöva ta konsekvenserna för att du har ljugit?
    Är du så fruktansvärt feg och egoistisk att du sätter dig själv och dina egna känslor framför dina barn?
    I så fall är du bortom all hjälp.
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-19 11:20:38 följande:
    Varför träffar jag inte barnen?

    Du verkar inte ha kämpat säger du, som jag visat så finns det fler sätt och vinna på, många tror att lagarna inte går och gå runt, men som jag visa med exempel arv, så ser ni hur lätt jag gjort för att gå runt arvslagarna och styrt över mitt arv på skrutten,skickar pengar en annan väg, det är så ex gjorde när inte första vändan i vårdnadstvisten/tingsrätten fungerade, då tog hon en annan väg, då når man sina mål, hur än oetiskt  det än må vara, så kan man använda sig av det.

    Vad händer när man förlorar på det sättet?

    Folk förstår inte hur man förlorade vårdnadstvisten, dom flesta tror det är något fel på en, eller att man gjort något,eller att man är en usel förälder.
    Det ser du här på FL , hur många skriker det rakt ut, den här linjen är full av dom, folk som har förakt, en annan syn och kan inte förstå andra vägar i rättssystemet , dom tror det bara finns en väg, precis som arvslagarna, det är "omöjligt" o göra någon arvlös, jag vissa hur lätt det är o styra om arvet.

    Därför flyttade jag för alla fördomar , när man råkat ut för något som jag gjort , en enorm sorg, ska jag behöva försvara mig mot fördomar, från folk som inte kan nästa nivå i rättssystemet, dom som inte kan kombinera lagar och system, se luckor och använda sig av dom.
    Just för alla fördomar så berättade jag inte till någon om barnen i min nya stad, folk förstår inte, jag vill inte behöva förklara för folk som inte förstår, år efter år, utan behövde starta om livet, en ny start.

    Kanske blir som många säger, min fru kanske inte kan ta det, att jag har andra barn.Bra att alla på pekar det, gör att min beslut blir att inte träffa barnen, varför ska dom förstöra en familj till.
    Har funderat hur det umgänget ska se ut nu när dom är stora, ska vi träffas till midsommar, sedan för att ses till jul, har förstått att det umgänget inte blir stort nu när dom är vuxna, så lika o leva med min andra chans istället, vara lycklig i den nya familjen .
    Jag ska tillägga att du kanske ska fundera på varför du har fått försvara dig mot fördomar.
    Titta bara på vad du har skrivit i den här tråden.
    Du skuldbelägger dina äldre barn för något som ditt ex har gjort.
    Och när du får en ny chans att träffa dem så tar du inte chansen.
    Utan lägger återigen skulden på barnen för att du av någon outgrundlig anledning har fått för dig att de har förstört din första familj och nu ska förstöra en till.
    Tycker du att det ät konstigt att folk blir fördomsfulla när du resonerar så istället för att ta ditt ansvar och ta chansen att träffa dina barn igen?
    De kanske inte ens vill ha något annat av dig än en förklaring?
    Det hade jag inte velat ha om jag hade haft en pappa som betedde sig som du gör.
    Om du beter dig lika illa i verkligheten som det du beskriver här så ska du nog inte tro alltför gott om dig själv. Så kliv ner från dina höga hästar.
    En bra förälder beter sig inte som du gör.
    En bra förälder tar sitt ansvar.
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-20 12:24:08 följande:
    Varför gav jag upp barnen och sluta tvista?

    När du kommer till en lojalitets tvist, barnet har blivit allierat med mamman. du får en myndighet som du måste bråka med ut över rätten att den yngre ville fortsätta träffa mig, när du måste även försvara dig mot en myndighet, då ger man upp, det gör dom flesta, för myndigheten behöver inte svara tillbaka, dom kan dra ut på tiden och skapa avstånd mellan dig och barnen, tillslut är man en främling för sina egna barn.

    Varför väljer jag och inte träffa dom nu?

    Min fru jag fått barn med, har ett barn sedan tidigare, jag följer det barnet och ser hur jag tagit över pappa rollen för denna tjej.
    Hon har oxå tappat sin pappa via en vårdnadstvist, den pappan valde också o flytta, först träffades dom lite sporadiskt för att sedan aldrig ses.
    Jag ser hur min roll för den tjej är viktig, att jag blivit en faders gestalt för henne, med andra ord jag har helt tagit över pappa rollen och fyller ut den saknad hon har för sin bio pappa. den pappan är så gott som raderad ur hennes liv just nu.
    Det samma gäller min tidigare barn, visst har dom en undran vem jag är, men dom har också en "ersättnings" pappa.
    Sista samtalen jag hade med psykolog, prata vi just om ersättnings förälder , hur det kan komplettera saknaden av en förlorad förälder, detta samtal ägde rum för 5 år sedan.
    Jag har valt att inte fråga min fru om omständigheterna till varför hennes barn inte träffar sin pappa, på samma sätt håller hon borta en sanning för mig, Detta är till er som undrar vad händer ifall hon får reda på mina "andra" barn.

    Arv och sådant är något mina andra barn aldrig kommer veta, dom kommer se den dagen den faller ut att deras biologiska pappa inte hade några pengar, eller det är vad dom kommer o tro,dom kommer inte förstå att den var riktad/reglerad redan långt bak i tiden.
    Det är inget jag gottar mig i, jag gör det för att jag kan göra så, jag kan bestämma vem som ska ha arvet, precis som mitt ex gjorde med min chans att få vara en del i mina barns uppväxt.
    Men om din nya fru har gått igenom samma sak som du så förstår jag faktiskt ännu mindre varför du inte berättar för henne om dina barn?
    Hon kanske rentav kan ha lite förståelse.Däremot kan hon kanske ha lite svårare att förstå varför du har ljugit om det.
    Hon har,åtminstone.varit ärlig med att hon har barn sedan tidigare.
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-20 12:58:02 följande:
    Hon har inte förklarat varför hennes tjej inte träffar pappan, varför pappan flyttat, varför hon valde vårdnadstvist för att få bor han.

    Inget jag behövde fråga heller, jag förstod varför,har gått liknande väg som den pappan gjort.
    Vi har valt och leva i "nuet" släppa allt gammalt bakom och leva vårt liv, finns ingen gott i och leva och älta i det som varit,finns nuet och en framtid. där lever vi.
    Nej,men hon har varit ärlig om att hon har barn sedan tidigare. Till skillnad från dig.
    Det är nog ingen som tycker att du behöver dra upp ditt livs historia för att du berättar om dina barn.
    Bara att du berättar att de finns.
    Om inte annat så för ditt yngsta barns skull.
    Hur tror du att det kommer att kännas för henne när hon blir större och får veta att hon har syskon som du inte har berättat om?
    För den risken finns alltid.
    Carpe Diem
  • molly50
    Anonym (Egna val kan få ödeläggande konsekvenser!) skrev 2018-05-20 15:51:20 följande:
    Många är naiva i sitt tänkande, dom tror mammans handlande kommer straffa henne i slutändan, spara sms och visa för barnen hur hon förskjutit dig från deras liv.
    Verkligheten är oftast en helt annan, när man växer upp med en förälder så håller man hårt om den föräldern, av den enkla anledning för att det är just den enda man har kvar, det är den föräldern man har sitt liv med, man har sina minnen, sin uppväxt med,
    Barn vart en förälder har dött så glorifierar oftast barnen den förälder som gått bort,av den enkla anledning att den kvarvarande föräldern pratat gott om hen.

    Detta händer sällan när man haft en svår vårdnadstvist, där barnen tvingas välja förälder, vissa har en förälder som bor i samma stad, men ändå ingen kontakt,den personen får oftast ett agg riktat i mot sig.Där det har vänt så förskjuter dom den andra föräldern, men oftast för att det inte har varit någon bra förälder.
    Jag har tagit hjälp med detta ,jag har frågat folk som har gjort liknande, jag har frågat vuxna barn som varit med om detta, jag har läst enormt mycket.
    Det som hände mig , är det vanligt, ja tyvärr jätte vanligt,nästan satt i system, Många av föräldrar som råkat ut för detta, är helt vanliga människor, några har gått vidare exakt som jag gör,  "kanske du har en på ditt jobb"? , en charmig kille, jätte trevlig o social, har ett ungt barn, han är jätte bra och fin mot sitt barn/familj, men han bär på en hemlighet du inte vet om, han ett barn han inte träffar!
    Vanligaste en mamma gör är och berätta vilket svin pappan var, så försvarar hon sitt handlande, 7 av 10 gånger. den procent som är kvar har oftast drog problem, misshandlar eller något annat. eller helt enkelt lämnat barnen.

    Den dagen mitt barn får reda på att hon har syskon, gör jag exakt som mitt ex gjort, berättar att dom barnen valde bort pappa, dom gjorde pappa riktigt illa, därför lever jag tätt med min skrutt, därför bygger jag så starka band, hon kommer inte förstå varför dom valde bort mig, snarare förskjuta dom.

    Om jag inte berättar grundligt förstår inte folk, varför. som sagt många är naiva för verkligheten.
    Jag vet att det finns kvinnor som kan bete sig riktigt illa.
    Men det gör inte dina handlingar bättre.
    Det ger inte dig rätten att förskjuta och förneka dina barn.
    Att du dessutom tänker smutskasta dina barn för ditt yngsta barn är så vidrigt gjort att jag inte finner ord för hur vidrigt jag tycker det är.
    Varför är du så besatt av att hämnas på dina barn för något som ditt ex har gjort?
    Kan du svara på det?
    Vad har de gjort för att förtjäna ditt hat?
    Du fick ju en till chans att träffa dem,men då väljer du att istället bara tänka på dig själv och behandla dina barn som något katten släpat in.
    Om det var så här du behandlade dina barn,när du och ditt ex fortfarande var tillsammans,så kan jag förstå varför din ena dotter inte ville träffa dig.
    Du är ett extremt dåligt föredöme för andra män som befinner sig i vårdnadstvist.
    Jag kunde känna sympati för dig i början.
    Men när du började uttrycka dig på det sättet du gör om dina barn så kan jag inte längre känna någon som helst sympati för dig.
    Du beter dig svinaktigt! 
    Carpe Diem
Svar på tråden Varför kom min pappa aldrig tillbaka !