Har du varit i ett misshandelföhållande och lyckats vända det?
Jag kom fram till en hemsk grej för ett par dagar sen. Min man misshandlar mig psykiskt. Jag tror inte att han vet om det själv, och skulle nog inte erkänna det om jag sa det till honom.
Han hackar alltid ner på mig, pratar om andra tjejer hur snygga dom är osv och säger att jag måste gå ner i vikt, fast det behöver jag inte alls.
Han nedvärderar min intelligens ofta. Om jag säger det till honom nekar han och säger att han tycker att jag är jättesmart och ofta påpekar det.
Han kallar mig hora, syna, värdelös osv ofta när han är full.
Han säger att alla våra problem i förhållandet är mitt fel.
Han skriker och blir arg över småsaker - vad jag än gör så gör jag fel. Han kan kasta grejer så att dom går sönder.
Han slog mig i ansiktet en gång (öppen hand). Han bad jättemycket om ursäkt efter, grät och var ångerfull, men sa även att jag har ett ansvar att inte göra honom mer arg när han redan är arg. Han sa även att han lämnar mig om det händer igen. Dvs, om det händer igen och han är packad och inte minns det, och jag tar upp det, så kommer han lämna mig (för att han inte kan leva med att vara en misshandlare). Det betyder alltså att JAG känner att jag inte kan ta upp det om det skulle hända igen.
Vårt sexliv fungerar inte alls. Jag tänder honom inte 99% av gångerna och det är alltid mitt fel. Det faktum att han inte får mig våt är väl också mitt fel.
Ibland är han helt underbar. Men jag mår mer och mer illa när jag tänker på hur han faktiskt beter sig mot mig ofta. Han klagar alltid och rackar ner på mig. Kring andra är han dock charmig och underbar. Han är extremt intelligent, högpresationyrke och väldigt duktig proffesionellt. Han har nästan inga vänner för att han inte tycker om som flesta människor ... han är helt enkelt ganska svårt att has med.
Det låter helt sjukt, men jag älskar honom fortfarande. Jag tycker dock inte om honom just nu! Jag vill inte umgås med honom. Han hade en hemsk barndom med misshandel osv som jag tror ligger bakom många av dessa beteendena. Han vet helt enkelt inte hur han ska hantera sina känslor på ett annat sätt. Jag växte upp i en väldigt kärleksfull familj där man pratade om problem istället. Men att leva som en mental slagpåse är helt sjukt och jag orkar inte längre.
Jag vet inte vad jag ska göra. Är det NÅGON som har varit i ett liknat förhållande och kunnat vända på det? Hur bar ni er åt?