Behöver stöd
Hej!
Jag hoppas att det finns någon fin själ vaken där ute som läser detta. Jag har kaos i mitt huvud just nu och vill bara få skriva av mig och få råd och tips från någon utomstående.
Jag och min sambo har varit tillsammans i 7 år, vi har en son på 5 år tillsammans men vårat familjeliv är total kaos just nu. När vår son var yngre så flyttade vi i sär 2 omgångar, men någonstans så har båda känt att vi inte kan leva utan varandra. För ungefär 2 år sedan jobbade min sambo konstant, han kom hem sent på nätterna och jag såg nästan aldrig till honom och när jag gjorde det var han på dåligt humör. Detta gjorde att jag gjorde ett litet snedsteg (såklart mår jag fruktansvärt dåligt över detta) , men vi bestämde oss för att fortsätta och min sambo bytte jobb, allt blev bra. Vi planerade till och med förlovning och försökt till att skaffa syskon. Men nu sedan unge där 1 månad tillbaka så har min sambo varit jätte konstig, han har varit lätt irriterad, otrevlig, sagt väldigt elaka saker till mig, varit sur mest hela tiden och jag har knappt fått tagit i han och eftersom han i perioder mår dåligt psykiskt så har jag låtit det vara bara för jag trodde att jag visste orsaken till hans beteende. Men igår klantade han sig, han var extremt noga med att dölja telefonen, den plingar hela tiden och han svarar när jag inte kan se. Igår var han ute med några kompisar och när han kom hem så vaknade jag till lite och såg att han lägger telefonen under madrassen i sängen ? Jag fattade såklart då att han verkligen döljer nått för jag trodde att jag bara inbillade mig först. Jag tog ett dumt beslut att kolla hans telefon och hittade såklart massa konversationer med en annan tjej. Jag hade dessutom skickat ett godnatt sms igår när jag gick och la mig men han svarade inte på det, såg sedan att han istället skrivit med den här andra tjejen.
Vad ska jag göra?! Jag får känslan av att han gör detta för att "hämnas" på mig och skulle jag konfrontera han med detta så känns det som att jag bara skulle få tillbaka "nu vet du hur det känns" eller liknande. Det fulaste är att senast igår pratade vi om mitt snedsteg och han säger då att min ursäkt var väldigt dålig, han slet som ett djur tydligen för att försörja mig och vår son och att han aldrig skulle kunna ha mage till att göra nått som jag gjorde. Jag börjar känna att vår relation är över, och det krossar mig för jag älskar han så oerhört mycket. Och jag blir så ledsen när jag tänker på hur förkrossad vår son skulle bli, jag ser bara glädjen i vår sons ögon när han ser oss två tillsammans.
Jag behöver hjälp med att samla mina tankar. Kanske någon som varit med om något liknande?