Tjejer!
Tröstar ni gråtande killar lika mycket som gråtande tjejer?
Tröstar ni gråtande killar lika mycket som gråtande tjejer?
Ja, självklart hade gjort det.
Men så är det också som så att jag inte minns senaste gången en man i min närhet grät. Har aldrig, under våra nästan 3 år sett min sambo gråta. Aldrig sett ett ex gråta. Aldrig sett min pappa gråta. Aldrig sett morfar eller farfar gråta. Aldrig sett min mammas sambo gråta. Aldrig sett min svåger gråta. Aldrig sett en manlig vän gråta. Den enda mannen jag sett gråta är min bror. När det hände så tröstade jag honom givetvis på samma sätt som jag tröstar vilken annan gråtande person som helst. Lite stelt, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, tar hans hand, klappar hans axel eller ger honom en kram, säger några tröstande ord, varefter jag försöker skämta bort det sorgliga.
Må jag fråga varför du undrar?
Ja det gör jag såklart. Nu gråter jag aldrig någonsin själv men när mannen har gråtit har jag tröstat honom.
Kan inte riktigt minnas när jag såg en gråtande tjej sist men tänker att det väl ändå är individuellt hur någon vill ha tröst och hur naturligt det känns för mig att ge den.
Nej. Möjligen om det var min man men har aldrig sett honom böla.
Tröstar ni gråtande killar lika mycket som gråtande tjejer?
Det beror på vem det är såklart och vad det handlar om och hur jag är inblandad.
Gråter nån bekant på en fest så kanske inte jag är den bästa till att trösta. Den/de som står personen närmast bör vara den som tröstar.
Många tycker d är genant att gråta, speciellt öppet så handlar det om något privat så kan det kännas besvärligt för den som gråter att jag kommer fram bara för att liksom...
Men i regel självklart.
Självklart! Min sambo har endast gråtit ungefär 4 gånger under vårt 2 1/2 års långa förhållande men det är såklart att jag tröstat honom när han har varit ledsen.
Självklart! Min sambo har endast gråtit ungefär 4 gånger under vårt 2 1/2 års långa förhållande men det är såklart att jag tröstat honom när han har varit ledsen.
Ja, självklart hade gjort det.
Men så är det också som så att jag inte minns senaste gången en man i min närhet grät. Har aldrig, under våra nästan 3 år sett min sambo gråta. Aldrig sett ett ex gråta. Aldrig sett min pappa gråta. Aldrig sett morfar eller farfar gråta. Aldrig sett min mammas sambo gråta. Aldrig sett min svåger gråta. Aldrig sett en manlig vän gråta. Den enda mannen jag sett gråta är min bror. När det hände så tröstade jag honom givetvis på samma sätt som jag tröstar vilken annan gråtande person som helst. Lite stelt, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, tar hans hand, klappar hans axel eller ger honom en kram, säger några tröstande ord, varefter jag försöker skämta bort det sorgliga.
Må jag fråga varför du undrar?