Att försöka skaffa barn känns bara jobbigt och stressande :(
Jag har längtat efter barn länge, när jag och sambon träffades fanns längtan där men inget jag tog upp förens vi hade varit ihop dryga året men vi bestämde att avvakta pga han kände sig inte redo och vi ville resa lite innan..
De senaste två åren har barnlängtan gått från något förväntansfullt till jobbigt. Fler och fler vänner och bekanta har fått både första och andra barnet dessutom på första försöket. Nu har jag och sambon börjat försöka och vårat första försök misslyckades. Nu känner jag en enorm press att bli gravid när jag äntligen har ?chansen? och när testet visade negativt bröt jag ihop. Har använt äl test och prickade äl. Varför går det inte för oss när andra bara slutar skydda sig och så bara händer det direkt. Behöver bara få ut mig alla jobbiga känslor nånstans. Det här med att skaffa barn är så tärande på psyket. Fler som känner som mig?