Hur vet man när det bara återstår timmar kvar i livet? Symptom? :(

Usch stackare. För min pappa tog det fem dagar. Han åkte in på sjukhus och läkarna sa till oss att slutet var nära. Efter första dagen blev han okontaktbar men eftersom han hade starkt hjärta tog det tid. Jag var där när han gick bort och någon timme innan blev andningen allt långsammare. Sedan gick det längre och längre tid mellan varje andetag och sedan var han borta. Trots att det var oerhört sorgligt verkade han inte alls lida vilket var skönt. Allt gick väldigt lugnt och fridfullt till och jag är glad för att jag var där och fick säga adjö.

Beklagar.

När man blir märkbart sämre varje vecka kan man säga att man har veckor kvar att leva. Blir man sämre varje dag är det snarare dagar kvar och detsamma gäller med timmar. Generaliserat förstås.

När det inte är långt kvar brukar andningen förändras. Man har ofta uppehåll då man inte andas på kanske 20 sekunder och sedan några snabba ytliga andetag. Ibland blir det lite rossligt i halsen men det brukar vara jobbigast för omgivningen. När man inte orkar äta eller dricka är det oftast bara få dagar kvar. Allt går ut på att lindra smärtor oro och ångest. Man sover ofta mycket och blir förvirrad både av sjukdomen och av medicinerna.

Jag hoppas ni alla får ro snart.

Peronalen kan ibland avgöra när det är nära men det kan ibland gå fort och plötsligt ta slut.

Ibland kan man sätta in livsuppehållande åtgärder som gör att familjen hinner dit.

Man kan se på cirkulationen på kroppen hur nära det är. Ofta får man marmorerade ben och fötter, rosslig andning :( beklagar. Palliativvård sätts in om man uppskattas ha mindre än tre månader kvar att leva.

I detta fall handlar det nog om dagar och kanske veckor tyvärr. Beklagar ts. Min svärmor dog av nästan samma jävla cancer. Hon hade cancer i gallblåsan. Som är lika dålig prognos som bukspottskörteln. Hon kämpade i 8 mån innan hon dog. Åkte in på sjukhus för en lättare operation för att kanske överleva jul och nyår ut. Men den funkade inte och hon dog knappt en vecka senare den 25/12-17

Håller med

Tack för era svar <3

Beklagar!
Min pappa dog av samma cancer och det enda jag kan säga var att de sista dagarna så kunde han inte prata och vi fick badda hans mun med vatten på bomullspinnar. Han var också ganska " borta" då.
Usch och fy, cancer är helvetet. Både för den som blir sjuk, men också för oss anhöriga. Kramar!

Sista veckan

Vakenperioderna blev först kortare

orkade inte upp utan var kvar i sängen

Åt/drack mindre och mindre

Inte vaken alls (sov)

Händer och fötter blev svullna

Sista dygnet

Andningen ändrades, först grundare, sedan oregelbunden

Fötterna blev svagt blåaktiga

kroppen blev varm och kall om vartannat

vi vet förstås inte. Men vi tror att han hörde och kände oss. Han slutade bara andas, det gick lugnt och fint till.

Hej, vill till att börja med skicka styrkekramar till dig!! Känner igen allt du beskriver!! Min pappa hade också metastaser i levern och (levercancer).Han gick bort tyvärr innan vi hann fram:(.Kanske var det meningen eftersom det lät lite grann när han somna in.Jag kan inte med ord beskriva denna situation då vi fick veta att pappa avlidit när vi var på väg.Jag var helknäckt!! Vi fick reda på diagnosen i april och han gick bort i slutet av maj.Det gick oerhört fort de sista timmarna må han vila i frid.

Tack igen för era svar. Vet ju att många vart/är i samma sits men ändå känner man sig otroligt ensam :/.

Nu går man bara och väntar... undrar om det var sista gången vi sågs när jag gått därifrån.

Det är verkligen en jävla skitsjukdom.

Min mamma hade samma cancer. Upptäcktes sent och efter jag fick veta så tog det tre veckor sen var hon borta. Hon blev sämre och sämre dag för dag och sista kvällen låg hon bara helt stilla. Hon hallucinerade också sista dagarna. Sa att hon hade haft besök av gamla klasskompisar till mig och min bror bland annat. Morfinet gör sitt där vad jag förstod. Låter som att det är på sluttampen för din pappa då han knappt äter och dricker längre och jag hoppas han får somna in stilla i trygghet. Kan ju säga att jag faktiskt vet precis vad du går igenom.

Kramar till dig och alla runtom.

RIktigt vidrig, jävla skitsjukdom, ja. Maktlös är man och ser dem försvinna, bit för bit, mitt framför ögonen.

Stödkramar till dig och de dina.

Tack för era kramar <3

Idag fick han första sprutan med morfin istället för tabletter och när jag kom stod sköterskan och gav honom nån tablett och han orkade inte ens hålla glaset själv ;(.

Somnade medan jag rakade honom ;(.

Men han vill kramas så fort vi kommer och under tiden.

Gör så ont när man ser honom och det rann en tår utmed kinden ;(

Min starka pappa....

Måtte det gå fort nu. Så svårt att se honom lida..

Ja det är givetvis svårt att säga. Men av erfarenhet ca en vecka efter att de är helt sängliggandes och slutar äta helt.

Ta tillvara på de stunderna han är vaken. Ha kroppskontakt med händerna. Även om han själv inte orkar prata så prata med honom. Är ni fler i rummet kan ni prata sinsemellan lugnt om trevliga saker från er vardag. Det brukar sägas att det sista sinnet som släcker ner är hörseln. Att få höra bekanta röster från sina älskade familjemedlemmar ger sinnesfrid.

Ni kommer troligtvis att höra på andningen när det är nära. Ge kärlek och säg att det är okey för honom att släppa taget.

Att du är där gör säkerligen stor skillnad. Krama honom, krama hans hand och berätta något. Även om han inte orkar riktigt "vara med" och sover / halvsover så hör och känner han dig. Hörseln är med länge.

Morfinet kan göra att han säger konstiga saker. Så var lite beredd på det. Men det tar i alla fall smärtan.

Tack <3

Bra råd! Massera händerna med mjuka lätta och svepande rörelser. Prata minnen och finns där vid hans sida.

Stor kram