Hej!
Jag vill bara säga att jag känner igen mig i detta SÅ mycket!
Jag känner exakt likadant; hur vet jag att jag håller mig innanför de vita linjerna? Hur mycket vrider man på ratten? Tänk om jag vrider för mycket på ratten, i 100 km/h!?
Jag har åkt i framsätet på höger sida sedan barnsben. Det är den vinkeln jag är van vid. Att sätta mig på höger sida känns bakvänt, ovanligt och rent av obehagligt!
Jag är övertygad om att ett körkort för mig kommer innebära en säker död i en bilkrasch! Jag kommer INTE att våga ta körkort!
Jag är inte alls lagd för sånt. Inte skapt för det.
Däremot är jag grym på cykel! Min cykel är som en kroppsdel. Den hanterar jag oerhört skickligt, utan minsta problem.
Jag cyklar flera mil om dagen och har gjort så i säkert 15 års tid. Så det är inte alls ansträngande för kroppen, då det blivit en vana.
När jag storhandlar så går jag med en dramaten, alt. cyklar med cykelkärra (beroende på hur mycket jag ska handla, samt om det är på affären som ligger 3 km bort, eller affären som ligger 3 mil bort. - Det går fortare med cykel).
Jag satte mitt barn på balanscykel redan vid 1,5-årsålder. Vid 3-årsålder cyklade barnet och idag är barnet 7 år och cyklar med mig på långa sträckor - helt obehindrat.
Det är så vi tar oss fram, inga konstigheter.
Ska vi åka längre än 5 mil, så finns bussar och tåg. Men det är ytterst sällan vi åker längre än så.
I sommar tar vi en varsin cykelkärra, packar tält, sovsäckar och kläder och beger oss ut på Sverigeleden för att se oss om i landet.
Räknar med att göra 100 mil denna sommar. :)
Så min rekommendation; sätt barnet på balanscykel! När barnet har balansen, så byter du till en vanlig cykel och säger till barnet att "springa" fram även den vanliga cykeln. När barnet fått upp farten säger du att hen ska ta upp fötterna på pedalerna och trampa - and there you go; barnet kommer kunna cykla! Det är bara balansen det hänger på.
Går det inte, så finns alltid cykelstol, cykelkärra, tandemcykel, osv.