Redo för barn, hur vet man?

Så här enkelt är det: det kommer inte att hända. Du kommer aldrig att känna dig "redo" för barn, för så funkar det inte.

Visst, man kan förbereda, se till att man har ordning på sitt liv, man kan längta efter barn osv. Men REDO, det blir man aldrig.

För att du ska slippa sitta där och vara "gammal" när du väl tänker att "jaaa men jooo men man kanske skulle ha barn ändå" så vill jag ge dig ett tips. Fundera på hur ditt liv skulle se ut om du 1) skaffade barn och 2) inte skaffade barn. Vilken av dessa framtider vill du ha? När du vet det vet du om du är "redo" eller inte.

Lite tråkigt svar, men du kommer bara veta :).

Själv drömde jag mardrömmar om att va gravid till 25. 27 träffade jag min sambo och sen växte kärleken till honom mer och mer och då bara viste jag att jag ville ha barn med han.

Är det verkligen så? Jag är 33 och har inte känt av det än... Börjar bli orolig över att jag börjar bli för gammal när jag väl "kommer på det"=/

Eller så kan det gå som det gick för mig:

Jag blev oplanerat gravid och vågade inte göra abort! Det har funkat skapligt, haha :)

Varför ska du skaffa barn då? Det verkar ju inte som att du verkligen vill det. När man verkligen vill, ja då vet man att man verkligen vill... Jag vet helt och hållet att jag vill ha barn nu, och det har jag vetat i många år (tyvärr har jag svårt att bli gravid och behålla graviditeten när jag väl blir det...). Längtar efter och tänker på det varje dag. Kan inte tänka mig att inte ha barn, och kan inte tänka mig att inte försöka bli gravid nu. Det finns inte på kartan. På det sättet vet jag att jag är "redo".

Vill du verkligen ha barn nu, har en hyfsat realistisk bild av hur det är och inte bara baserar tankarna på barn om att bebisar och barnkläder är söta, det är något man "ska" skaffa, du vill vara under en viss ålder osv., samt känner att du kan och vill ta hand om ett barn på ett bra sätt och lägga den tid och engagemang som krävs så är du redo. Känner du inte så, eller är osäker, så är du väl inte redo.

För mig var det mer ett rationellt beslut än att jag var redo. Jag visste att jag ville ha barn, gärna tre st. När jag var 29 år var det bara dags att sätta igång för att hinna om det skulle bli svårt att bli gravid osv.

Jag blev gravid på första försöket. Det var lite chockartat men blev toppen Med nr två blev det betydligt svårare... så det visade sig alltså vara ganska bra att jag inte väntade för länge med att starta. Vi är glada att det alls hann bli två!

Instämmer i att man aldrig riktigt kan vara redo. Har väninnor som påstått sig vara redo och längtat sååå efter barn, men nu när de väl skaffat dem gör de inget annat än klagar på hur instängt och begränsat livet plötsligt blev. Så fast man känner sig redo är det inte alls sagt att det blir som man tänkt.