Hjälp mig..

De flesta par som skaffar barn är heterosexuella men män verkar inte ha de problemen, att de inte skulle lyckas få en känslomässig koppling till ett barn de inte själva burit. Fundera på det en stund.

Hej!

Jag är en kvinna som lever med en annan kvinna. Förförra året fick vi vårt första barn. Efter mycket om och men kom vi fram till att jag skulle få bära barnet då båda ville. Lilla barnet älskar vi båda mer än allt annat på jorden och känslorna vara svämmar över. Hade världens bästa graviditet och förlossning.

Nu börjar vi prata syskon och nu ska min sambo få bära nästa barn. Jag vet inte hur jag ska ställa mig till detta. Jag är så rädd för att jag inte ska känna moderskänslor för detta barn. Åtminstone inte samma känslor som jag känner för barnet jag burit.

För min sambo där emot känns det som att känslorna blir ännu starkare för det andra barnet. Så ?lättare? för henne. Känner mig så hemsk som tänker såhär. Hon tvivlade aldrig på sina känslor när jag var gravid.

Någon som varit i samma sits eller som har något annat som kan ?hjälpa? mig i tankarna. Vill höra om både ?positivt och negativt?

Mvh Mamman

Ok, nytt exempel. Det finns gott om par som adopterar, och de verkar skapa relationer med sina "barn" på ett sådant sätt att det faktiskt känns som deras eget.

Det finns gott om sådana familjer! En tjej i min klass t ex var adopterad, de hade flera barn sedan innan, hon var otroligt älskad.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva till dig, TS. Jag har 4 ungar och inte ett enda av de är mitt biologiskt. 3 av de var jag inte ens med om att besluta skapelsen av. Men en sak är säker. Blod är inte tjockare än vatten. En familj är vad man gör den till, och människor är så förnurligt skapade att vi kan forma de starkaste band även med andras biologiska avkomma. 

Jag borde veta vid det här laget då jag själv, som sagt har jag både icke-biologiska barn och har växt upp i en familj som inte var min biologiskt.