Knubbig 7-åring

Sjukt ändå att man redan som så liten aka behöva tänka på sin kropp och sin mage. Undrar hur du förmedlar detta? För det låter inte sunt att redan som 7-8åring lära sig att man inte duger som man är.

Villervalla har set man kan köpa badbyxa och hellångt badlinne separat. Kanske kan passa om du köper olika storlekar?

Om jag var du skulle jag oroa mig mindre för magen och mer för hennes mående. Inte sunt för en 8 åring att överhuvudtaget tänka på sin kropp.

Ts, vad äter barnet? Kan du inte ge exempel?

Oj, stackars barn som redan blivit inlurad i utseendehysterin och vikthetsen. Vad gör ni som familj för att stötta och stärka barnet, för att lära henne att insidan är det viktiga?

Sedan så får ni nog titta över vad ni faktiskt äter och har tillgängligt hemma, och inse att "en timme rörelse" antagligen är alldeles för lite, En långsam promenad är helt OK som underhåll, men för att faktiskt få kalorierna att brinna så måste hjärtrytmen upp och/eller musklerna kämpa (dvs mjöklsyra).

Det finns massor av aktiviteter som barnet kan börja på till hösten, kampsport, dans, gymnastik, simning, ridning, fotboll, tennis, skidor... Tills dess så se till att "rörelsen" varje dag är såpass ansträngande att det är svårt att kunna prata samtidigt. Och så hoppar ni hela familjen över alla onödiga kalorier som glass, läsk, godis, saft, osv.

När mitt barn var yngre, upp till cirka 4 år, så åkte barnet fortfarande vagn överallt. Detta då det underlättade för mig, som ensamstående utan bil, när jag skulle handla, osv. Det var först vid 4 år, då barnet började på förskola och en i personalen frågade "åker ditt barn mycket vagn på fritiden? Barnet vill nämligen åka i förskolans vagnar när vi ska på utflykter och så". - Det var då jag började träna barnet på att gå mer...

Samtidigt så åt barnet väldigt stora portioner. Inte så mycket onyttigt direkt, men väldigt mycket mat. Jag tänkte mig helt enkelt inte för, utan var bara glad att barnet hade god aptit.

Sedan var det nån gång, i samma veva (kring 4-årsåldern) som jag läste nånting om barns vikt, nånstans. Det ledde till att jag bla kollade barnets BMI (som låg på normal, men väldigt i överkant! Något kilo till, så hade barnets vikt legat på övervikt). Det ledde också till att jag fick vetskap om HUR mycket "för mycket" mitt barn åt. I artikeln stod nämligen att människor, vuxna som barn, ska äta portioner i storlek med två av sina egna knutna nävar. Då ska cirka 2/6 vara sallad, 2/6 protein och 2/6 kolhydrater. Dricker man mjölk till, så ska man dricka max ett glas - därefter vatten, osv. Godis/fika ska vara max en dag i veckan.

Jag började då ändra om i mitt barns matvanor (istället för t.ex. 10 köttbullar och 3 potatisar + några gurkskivor, fick barnet 5 köttbullar, 1 liten potatis och en blandsallad på några få grönsaker som barnet gillade). De första dagarna (2-3 dagar) klagade barnet på att barnet fortfarande var hungrig. Barnet fick då lite mer sallad, men ville inte ha det, sedan gick klagomålen om hunger över efter 2, max 3 dagar (antagligen när magsäcken vant sig).

Samtidigt började barnet gå mer. Jag gjorde mig av med vagnen, så det fanns inget alternativ. Jag köpte en Dramaten att dra matvarorna i, istället.

I början var det jobbigt. Vi fick pausa många ggr längs vägen, stanna och leka, titta på löv, insekter, blommor, osv. för att göra det roligare på våra promenader till stan (cirka 2-2,5 km enkel väg). Men efter kanske tio promenader, så gick det mycket bättre! Numera har barnet en grundfysik som få i barnets ålder har. Vi går lååååånga sträckor, på flera mil, flera gånger i veckan och vi båda älskar det!

Maten är ännu nyttigare idag, då jag verkligen satt mig in i det. Portionerna är normala, vi äter cirka 5 ggr om dagen (lite, men många ggr). Godis/fika är helt uteslutet - vi äter inget vitt socker alls (inte ens produkter med minimala mängder tillsatt socker). Däremot bakar vi sockerfritt, samt gör sockerfri glass, som vi äter en gång i veckan/en gång varannan vecka.

Det tog cirka ett år för barnet att gå från tjock till smal. Barnets BMI låg som sagt på överkant, väldigt nära övervikt. Efter ett år låg barnets BMI precis mittemellan övervikt och undervikt (barnet hade då vuxit på längden, men inte rört sig åt nått håll på vikten).

Idag, cirka 3,5 år efter att jag började se över motion och matvanor, så är barnet väldigt lång och smal och ser ut i kroppen så som barn i barnets ålder ska se ut i kroppen. Dvs ingen hull, revben som syns när barner sträcker sig/böjer sig (vilket också var något jag läste; att på barn kring 4-5 års ålder och upp till tonåren, ska man kunna se revbenen på för att barnet ska kunna bli normalsmal i vuxen ålder. 3 kg för mycket som barn, är 15 kg för mycket som vuxen).

Det bästa av allt är egentligen inte att barnet är smal - utan att barnet är hälsosam! Barnet äter väldig nyttigt och rör sig mycket mer än de flesta människor i Sverige och har således en grundfysik som få människor har. Det är det absolut bästa och finaste med allt!

Jag är SÅ glad att jag insåg detta tidigt och hann göra något åt det innan barnet nådde en ålder där barnet förstod vad som försegick.

Jag fick många bra råd på BVC också. Inte för att de nånsin kommenterade på barnets vikt (vilket de hade gjort om barnet fortfarande legat nära övervikt vid 5-årskontrollen, det är först då det tas upp på BVC). Jag fick mycket stöd och många goda råd. Så mitt tips är att vända dig till skolsköterskan för råd.

Viktigt är att INTE BANTA ETT BARN! Barnet ska stå still på vikten och växa på längden. För en 8-åring kommer det så klart att ta längre tid än för en 4-åring, då 8-åringar inte växer lika mycket och snabbt. Men du får ge det tid. Skynda långsamt! Räkna med att det kommer att ta mellan ett till kanske så mycket som två år, innan barnet ligger på den vikt som barnet ska ligga på.

Mina tips:

ta inte bilen! Gå mer!

Minska portionerna! Mer sallad!

Uteslut vitt socker och gärna vitt mjöl.

Börja på någon fritidsaktivitet.

Köp en studsmatta eller hoppa hopprep.

Dansa till spelet Just Dance (antingen köpa det, eller dansa till färdiga på youtube).

Ta hjälp utifrån - börja med skolsköterskan.

BANTA INTE barnet! Uppmärksamma inte ens barnet på att ni dansar/hoppar för viktnedgång - utan för att det är kul!

Detsamma med maten; nyttigare mat och inget socker - men säg inte att det är pga vikt. Säg att det är för hälsans skull, för de inre organen (vilket är sant! Varken hjärna, hjärta, lungor, tarmsystem, blod, etc. mår bra av dåliga matvanor).

Skynda långsamt! Gör det tillsammans! Lycka till!

Vad gäller baddräkt, så får du köpa en som passar på bredden, sedan klippa och sy vid axlarna och göra den kortare.

Vad har barnet för längd och vikt? Min yngsta ärhullig och ca 132 cm och väger ca 30 kg, hon är åt det runda hållet. Men hon kan ju ha baddräkter i stl 134-140 utan problem.

Jag tänker att håll lite koll på socker och portionsstorleken så växer barnet på längden. Min mellandotter var rundare som yngre, men nu vid 9 år är hon ?normal?.

Anonym(-) och EmberEyes har givit riktigt bra råd som jag tycker att du ska ta till dig.

Ett tillägg från mig skulle bli vad gäller badkläder: kör på linne och badshorts. Finns det inte för tjejer, så ta ett par pojkbadshorts (finns rosa sådana nuförtiden, om man vill ha några som inte ser så "pojkiga" ut(snälla, inga kommentarer på det)) och lägg till ett vanligt linne.

Rör på er en timme per dag? Borde inte en 8-åring vara mer aktiv än så? Eller menar du en timme tillsammans? Nu har jag ett barn som bara är 4 år, så ska inte tycka en massa om hur det kanvara för en 8-åring, men exempelvis på helgen är vi denna årstid ute hela dagarna, leker, kastar boll, promenerar, badar osv. Mycket aktivitet!