Lycklig som singel?

Jag är en kvinna på 35 år och jag skilde mig för lite över ett år sedan. Jag bodde tillsamman med mitt ex i nästan tio år. Innan honom hade jag inte direkt några allvarligt förhållande utan levde loppan som singel under mina studietider och innan det.

Desto mera tid det går från skillsmässän desto mera uppskattar jag att jag har min egen tid och jag får göra vad jag vill. Tanken av att någon blandar sig i hur jag gillar att göra saker och ser alla mina dåliga sidor och min vardag lockar verkligen inte. Det enda som skuggar mitt nya liv som lycklig singel är behovet av närhet. Jag verkar ha ett väldigt stort behov av att känna en annan persons närhet. I mina dagdrömmar rör sig nästan enbart tankar av närhet nuförtiden. När jag vaknar på morgonen handlar tankarna om en annan person bredvid mig. På dagen kan det vara frågan om helt vardagliga situationer men gemensamt har det att en annan person rör vid mig. Nu pratar jag alltså inte om något sexuellt utan helt bara ömhet?..okej det handlar även om sex men för det mesta är det frågan om helt vanlig beröring och ömhet ????

Är det här normalt? Ni som är singla och trivs med att vara singel, fantiserar ni ändå regelbundet om närheten av en annan person? Betyder det här att jag egentligen inte gillar att vara singel?