Okej att vara överviktig men ej underviktig?

Självfallet är det inte okej att lägga kommentarer om någon annans yttre (en icke creepy komplimang kan väl vara okej i rätt sammanhang) eller dennes ätvanor. 

Jag har vart underviktig, smal men normalviktig och överviktig. Men nej, du kan inte likställa bemötandet en överviktig vs. en underviktig får. För en individ som har problem med att gå upp i vikt eller har ätstörningar kan det förstås vara otroligt jobbigt att folk kommenterar, det är inte vad jag syftar på - som sagt är det inte okej alls att kommentera någon annans kropp på det viset. Men jag syftar på bemötandet av samhället, även om man kan få kommentarer som inte är okej både som underviktig och överviktig så är det mycket värre att vara överviktig i mitt tycke, bemötandet man får är så otroligt mycket sämre. För att undervikt är på flera sätt mer uppskattat och anses vara mer attraktivt, eller ligger åtminstone närmre det som är normen och det som ses som generellt attraktivt och accepterat. Skulle välja undervikt framför övervikt alla dagar vad gäller just sådant. 

Kanske är en dålig jämförelse, men vad gäller hot, hotar en tjej en kille med "jag ska slå dig" kommer det inte ha samma genomslagskraft som om killen hotar tjejen med "jag ska slå dig". Inget av hoten är okej, verkligen inte - men killens hot kommer kännas mer reellt för det är förankrat i att män oftast är större och starkare, han har en bättre chans att förverkliga sitt hot och göra skada med det helt enkelt. 

Så vad jag menar är att två på ytan likvärdiga kommentarer/reaktioner är lika fel, men på grund av hur verkligheten och samhället ser ut - vilka som är starkare i frågan om att dela ut hot, vem som anses vara mer attraktiv och kroppsligt accepterad vad gäller kroppsstorlek - så blir inte kommentarerna likvärdiga. 

Man ska självklart inte kommentera andras kroppar ang hur de ser ut attraktionsmässigt om man inte har något snällt att säga och motparten vill höra men det som jag tror gör att man reagerar mer på en underviktig än överviktig person är att det faktiskt är negativt för kroppen att vara underviktig. Självklart är gränsen olika från person till person men ett bmi på kring 15 är inte hälsosamt för någon vuxen. Man riskerar skador på organ, kognitiva nedsättningar, psykiatriska problem och att helt enkelt dö. Medan ett bmi på 28 är inte heller hälsosamt men har mkt mindre inverkan ändå på hälsan och kan inte vara direkt dödligt så. Mindre kognitiva problem etc.

Dessutom är de flesta överviktiga medvetna om att det inte är bra och försöker förändra sin vikt medan många med en hälsofarlig undervikt inte inser hur illa det är. Det är ju också dessutom en del av de kognitiva problem som man kan få av undervikt. Därför reagerar folk.

Överviktiga får visst höra att de ska stoppa i sig mindre och andra riktigt otrevliga kommentarer, smala får höra att de är anorexia offer och normalviktiga att de är för tjocka eller för smaka eller har slappa kroppsdelar. Som kvinna kan man inte ha någon kroppstyp utan att dömmas hårt och få elaka kommentarer eller blickar.

Det är inte ok att kommentera någons kropp på ett negativt sätt. Tyvärr verkar det ha varit en trend att ge någon en komplimang och förstärka den genom att trycka ner motsatsen. Det är det du ser när någon säger "jag gillar kurivga tjejer, inte benrangel".

Däremot håller jag inte med om att det är vanligare att kommentera smala, trots att jag själv är smal och har hört det mesta.

Aldrig skulle du t ex se en film där någon skojar om att någon är smal eller har anorexia. Letar du istället efter en film som skämtar om tjocka eller sjukligt feta så behöver du inte leta länge.

Hade oavsett kost ett BMI på ca 17-18 mina första 30 år i livet. Fick ofta kommentarer om att jag borde gå upp i vikt (hur?!) och tog illa vid mig när viktmässigt större människor delade bilder i sociala medier "riktiga män gillar kurvor. Det är bara arkeologer och hundar som jagar ben".

Efter 4 barn var min mage platt och vikten densamma som innan första barnet. Jag var helt enkelt bara skapt till att vara smal. En tid efter min 30-årsdag började jag ta en medicin som gjorde att jag gick upp i vikt från 50 kg till 64 kg. Då började folk istället fråga om jag var gravid, vilket även det var sårande. Nu några år senare är det ingen som kommenterar min vikt längre så min erfarenhet är att det är mindre okej att vara smal än att ha extra vikt. Sorgligt men sant då smala människor inte alltid lyckas gå upp i vikt även om man kanske vill och försöker.

När jag själv vägde 55kg på mina 180cm som kille så fick jag VÄLDIGT ofta höra detta från alla möjliga i min omgivning i form av olika pekar. Detta varade ändå fram tills jag vägde 67kg och efter detta har jag inte hört någonting om min vikt nu när jag tänker efter - väger idag 78kg

Vilken fullkomlig idioti. Det är inte farligare att vara smal än att vara fet. Det är otroligt negativt för kroppen att lida av fetma som har massor med följdsjukdomar.

Och jo tro mig. Folk som är väldigt smala är väldigt medvetna om det eftersom världen är full av idioter som dig.

Nja, det är faktiskt farligare att vara rejält underviktig än att vara rejält överviktig. Rejäl undervikt kan, precis som Tjej skrev, ge direkta skador på de inre organ, men rejäl övervikt ger skador på lång sikt.

Man brukar ha BMI-värdet som 15 som gräns.
För att översätta det i kilo.
En kvinna med BMI 15 och är 165 cm lång, väger ungefär 40 kg.
Med normal BMI (kring 21 t.ex) skulle hon väga 57 kg.
Skulle samma kvinna väga 74 skulle hon ha en BMI på 27, vilket är övervikt men inte fetma.
Jag skulle nog säga att en kvinna som väger 40 kilo är i större risk än en kvinna med samma längd väger 74 kilo.

Jag tog det som exempel för att visa hur illa undervikt kan vara och att det är absolut inget att leka med.
Nu är det nog så att det är svårare att få till en undervikt, det är nog endast fysiska sjukdomar och ätstörningar som kan leda till det (förutom direkt svält), så det är nog färre i västvärlden som är i riskzonen än de som lider av hälsofarlig övervikt. Men generellt i världen så är det fler som dör av undervikt (svält) än som dör av övervikt

Du borde nog ta med i din "analys" att en kvinna på 35-40 och med fyra barn är betydligt mer accepterad för sin övervikt än en kvinna på 25 eller en barnfri kvinna, och att individerna som ens lägger märke till dig (eller du lägger märke till) är betydligt mognare än de personerna du omgav dig med innan ungarna började ploppa fram.

Inte för att det är OK att kommentera folks vikter oavsett vilken sida av "normalvikt" du befinner dig på, eller vilken ålder du är, jag menar bara att din upplevelse kan ha fler grunder än just övervikt/undervikt.

Har en killkompis som gått från i mina ögon normal vikt för vår ålder till att vara magrare än både tjejer och killar till och med de som är 20 år yngre än oss.

Honom har jag sagt åt att han ska äta. Att han behöver mer kött på benen för kvinnor i vår ålder vill inte ha en tanig 14-åring.
Han är singel nu.

Han är alltså inte mager av naturen utan har bantat ned sig totalt i samband med en livskris.
Han motiverar det med att han numera mår så mycket bättre och orkar mycket mera, men han ser inte sambandet med att han helt plötsligt har börjat att träna/röra på sig utan han tror enbart att det beror på att han tappat vikt.

Han har åldrats och ser mer ut som 50-60+ än de 40+ vi är.

Han får gå på barnavdelningen och handla kläder och han är över 1,75...

Allt handlar om hur man mår.

Jag tror dock att smala tjejer just nu i detta samhället får mer "hat" än större...

Det tror inte jag.