"Irritation" över att ändra lägger sig i.

Lägger du energi på detta så kommer du gå under, för dessa råd får alla...… bara att vara tyst och nicka.

För börjar du svara emot så kommer du få en massa ovänner.

Lite tips och råd får man nog räkna med. Men det låter som de redan lägger sej i en hel del, så jag tycker du ska säga till redan nu att du bestämmer själv.

Lite tips och råd får man nog räkna med. Men det låter som de redan lägger sej i en hel del, så jag tycker du ska säga till redan nu att du bestämmer själv.

De är ju min släkt som lägger sig i så de är väldigt jobbigt. Lägger inte energi på de varje dag. Men när nån av min släkt säger nåt de är då jag tänker på det hur tusan de blir när bebis är fött.

Mm lite har jag förstått men när de blir så mycket från nästan alla i släkten så är det jobbigt.

Känns som liksom en del av släkten vill lära mig hur jag tar hand om min bebis. Men de är ju jag som ska lära bebisen inte min släkt.

Träffar du släkten väldigt ofta? Isf kan du försöka hålla avstånd den första tiden. Säg att du vill njuta av bebisbubblan och att du hör av dig när du orkar ses igen. På den tiden har du chans att bygga upp både ditt självförtroende och din relation till ditt barn. Är du självsäker i din hantering och uppfostran av ditt barn så har de inget att säga till om (jo, vissa kommer alltid komma med välmenande råd men det är som sagt bara att nicka och ignorera).

Känner samma.
Jag hatar när min mamma anmärker på att jag äter hela tiden. Att hon gick upp 30 kg och att jag ska tänka på vad jag äter så inte det blir så för mig.
Vill bara vara ifred känner jag ibland.
Har bestämt att när barnet föds vill jag vara ensam med min sambo första veckorna. Kanske att dom får besöka en stund men jag vill inte ha massa spring och kommer ej orka med människor. Haha

Låt råden gå in genom ena örat och ut genom det andra. Alla nyblivna föräldrar blir nedösta med råd. Bestäm dig för att ignorera dessa, svara inte.
Sedan att hålla avstånd. Håll på gränser och låt dom inte invadera..  Var ensamma med baby första tiden. Håll träffarna korta. Känner du att det blir för mycket råd går du undan. Gå in i badrummet och lås dörren när du byter blöja. Gå in i sovrummet och stäng dörren när du ammar. Gör dom inte delaktiga i allt. Din sambo får underhålla släktingarna. När ni går bort: ha baby i sele. Tillåt ingen att ta över baby.

Väntar själv mitt första barn (vecka 30 nu) och har samma funderingar som du. Jag har två syskonbarn som jag har tagit hand om väldigt mycket så jag tycker också att jag borde ha bra koll redan :)

Jag tänker att antingen får man bara acceptera att råden kommer flyga kors och tvärs eller så får man säga att man uppskattar råden men att man vill lära sig själv och på så sätt försöka få tyst på släktingarna.

En mamma vet alltid vad som är bäst. Problemet är att det finns fler än en mamma ;) och varje mamma vet olika saker.

Mitt tips är att säga "jaja men nu gör jag såhär"

Eller bara hålla med sen gör du ändå det du själv vill.

Låter som att det kan vara första barnbarnet? Förståe att det är apjobbigt men de är förmodligen superglada och förväntansfulla och de kan inte göra så mycket annat för att vara delaktiga än att ge råd och berätta om sina egna erfarenheter. Ha en standardfras typ tack för tipset det ska jag tänka på och skit i det sen om det är dumt.

En del råd kan vara jättebra. När det är första gången är det ju mycket man är osäker på så förkasta inte allt bar för att.