• babygillis

    Hopplöshet kring sömn och amning

    Har en snart sex veckor gammal bebis. Han har från start på bb varit väldigt klängig och kan bara sova om han blir buren eller får ligga hos mig eller min man. Någon enstaka gång per dag och natt får vi honom att somna själv i babynest.

    Sedan ett par veckor tillbaka har sonen fått problem med sin mage, och kämpar för fullt med att prutta. Tycker hemskt synd om honom för det verkar plågsamt. Efter i stort sett varje matning tar det minst en timme att få ro i honom, det blir jobbiga nätter. Vi testar allt (sempersdroppar, massage, bärande i sele, tänka på vad jag äter osv) men inget tycks hjälpa honom. Vi lyckas sällan få honom att rapa. Kan tillägga att han bajsar många gånger per dag så förstoppad är han inte. Jag har sovit som mest tre timmar i streck sen lillen föddes, ofta får jag en eller ett par timmar i stöten. Känner mig helt slutkörd.

    Och så har vi det här med amning. Var 2-3 timme vill sonen äta och jag har ångest inför varje gång. Jag försöker se till att grepp och ställning är bra, hur lätt det nu är när barnet fäktas med armarna vilt och inte vill ligga still. Ofta går matningen bra tills han ska sluta, då släpper han lite på greppet och hugger tag i vårtan på vägen ut vilket gör fruktansvärt ont. Nu när han har ont i magen är han dessutom orolig när han äter och fokuserar inte, vilket gör att det lätt blir fel. Har konstant ont i bröstvårtorna, får sår och mjölkstockningar, och blåmärken på vårtgårdarna. Ska till amningsmottagning på onsdag men känner inget större hopp, är redan i tankarna att sluta amma för att det känns så hemskt, men egentligen vill jag ju amma..

    Gråter mig igenom dagarna nu när mannen börjat jobba igen. Älskar min lilla kille och tycker han är underbar när han är lugn, men nu känns det som att de dåliga stunderna är fler än de bra. Undrar om någon annan känner igen sig och om någon har tips på hur man kan göra för att stå ut? Vänder det nånsin, och när?? vill ju njuta av att vara mamma :(

  • Svar på tråden Hopplöshet kring sömn och amning
  • Anonym (Fisa)

    Hej! Jag är ingen expert, men mina systrar tipsar alla om pysventiler som finns att köpa på apoteket, enligt dom är det de bästa för att hjälpa till med fisandet! Fick även tipset av min bm för att hjälpa barn med kolik, tänker det är värt att testa!

  • babygillis

    Tack för svaret! Har tänkt att det är till för barn som inte bajsar men det kanske hjälper även barn som kan. Ska testa!

  • Celaena

    Det där med att han vill bli buren och sova nära er är som det ska vara, en sån liten vill oftast vara nära hela tiden. Det ger sig med tiden. 


    Jag skulle tro att magproblemen beror på att han har fel grepp och sväljer luft. Bra att du ska till amningsmottagning! Be dem titta på greppet. Du ska absolut inte ha sår och blåmärken efter såhär lång tid. Har de kollat tungbandet på honom på bvc? Om det är för kort så kan det ställa till det så han inte får bra grepp.
    Har du testat att liggamma? Ibland är det lättare både för dig och bebisen. 


    Och skulle det skita sig så ge flaska. Det är inget misslyckande att inte få till amningen. Det kan vara värt det om det blir lugnare för er.


    Och det kommer bli bättre, de blir ju större de små knyttena. :) 

  • Mimosa86

    Stackare!

    När du för ut bröstet från hans mun. Stick in ett finger mellan hans käkar så han inte kan hugga.

    Har du ont i brösten mellan amningarna också? Är du flammig på bröstet? Isåfall har du svamp och det gör amningen smärtsam (detta tas bort direkt av antibiotikatablett). Eller har du fått inflammation i brösten? Värt att undersöka.

    Sen måste du få sova. På helgen när din man inte jobbar måste han ta sonen. Sonen kommer protestera men barn vänjer sig snabbare än man tror. Dessutom kan det underlätta då han inte känner doften av mjölk från dig.

  • Mammitilltre

    Åh, det känns ju som en klen tröst just nu när allt är så jobbigt men du, det är normalt att känna som du gör och det går över. Jag lovar! Runt 6-8 veckor brukar bebisarna vara som allra mest oroliga, klängiga och gnälliga men det vänder. Nästan alla bebisar är sådana under den perioden.Kan ni dela nätterna du och din man så att ni får sova längre perioder själva? Eller om du ammar lillen och så tar mannen tiden däremellan? Jag var sömndesperat med första barnet så efter några veckor fick mannen ge henne ersättning nattetid för att jag skulle sova. Det gjorde att amningen gick åt skogen (vår tjej började föredra flaskan ganska snabbt) men sett såhär i efterhand så var det viktigare för mig att få sömnen att fungera. Man ska ju orka också! Har ni förresten testat att sitta med lillen tätt i famnen på pilatesboll och gunga? Det är helt grymt hur bra det funkar! Söver i princip vilken bebis som helst!

    Ett annat tips är att ge dig ut och göra saker. Träffa vänner, gå på babycafe och träffa andra mammor i samma situation. Även om bebisen är ledsen och orolig så får du komma ut lite och prata med andra, se nåt annat än väggarna hemma och känna att livet faktiskt fortsätter rulla på trots att lillen har magont. Det är så himla skönt att träffa andra mammor som ofta också har gnälliga bebisar och bara få känna att det är normalt. Kanske hinner man dricka lite kaffe också. Bebisen kanske bara är nöjd om man sitter och ammar eller står och gungar i famnen, men det gör ju verkligen inget. Då har du kommit ut en stund i alla fall. Stor kram och snart är du ur den här jobbiga fasen och kan börja njuta mer av mammalivet!

  • Jsv17

    Just vid 6-8 veckor tycker jag det var som värst, han sov som sämst och bara på mig, mina armar och axlar var helt slut. Han sov dock 4-5 timmar i stöten men då det var fastklamrad på mig så var ju min sömnkvalite lite så där. Han var extra hungrig och krånglade med amningen.

    Jag tycker verkligen det vände från 3mån och framåt, nu njuter jag för fullt av att vara mamma, det kommer att vända Som nån annan sa ovan, se till att komma ut lite trots att bebis är gnällig och du ör trött, kag tog dagliga promenader (vågade inget annat dängan är född mitt i värsta rs-periode) och kag tror de räddade mitt liv, lite dagsljus och nya miljöer gjorde susen


    Mamma till en liten pojke sedan 9-12-17
  • mammalovis

    Nu krånglade inte magen på min första, men hon var väldigt närhetstörstande och är väldigt mycket för att sitta i knät även som 7-åring. Hon hade kort tungband, så jag använde amningsnapp för att skona brösten i säkert 4 månader. Hon sov också bara på/bredvid oss eller så länge vagnen var i rullning. Det som fick mig att överleva med sömnbristen var att ha henne i knuten sjal. Hon fick amma i sjalen ibland, men även sitta i den. Somnade hon i den valde jag att puffa upp en hög kuddar i soffan och luta mig bakåt och blunda. Vi har också haft perioder på pilatesboll när hon hade extra svårt att somna. 

    Som många andra skrivit är det en period och att känna sig bunden är extremt tufft. Det brukar vända mer ordentligt framåt halvåret då de kan äta lite vanlig mat och man kan turas om mer. Likaså har de fått ett mer regelbundet mönster och sover middag några timmar i stöten. I början av bebislivet är det väldigt hattigt.

    Sedan antar jag att du undviker lök, kålgrönsaker, choklad och kolsyra som bidrar till gaser.

    Så försök håll ut, sedan får sambon avlasta dig den tid han är hemma.

Svar på tråden Hopplöshet kring sömn och amning