Hinnsvepning

BF+7 i dag. Varje kväll/natt den här veckan har jag haft värkar. Värkar som sedan försvunnit när jag har sovit.

I går gjorde jag hinnsvepning och var öppen 4-5 cm redan, så på så sätt har värkarna inte varit hel förgäves, men under bedömningen på förlossningen så visade det sig att tappen var för lång för att de skulle kunna göra nåt för att hjälpa till på traven. I går kväll hade jag en ihållande stark molvärk och regelbundna sammandragningar med ett enormt tryck nedåt. Var bombsäker på att förlossningen skulle sätta igång, men ikke. Det gick över när jag sov. Igen.

I dag har jag haft lite småvärkar emellanåt men inte mer än så. Jag börjar bli desperat, är så himla trött och less och frustrerad på hela situationen! Varken sex, promenader eller studsande på pilatesbollen leder längre.

Någon som har några tips på vad jag kan göra för att hjälpa kroppen att få igång förlossningen ordentligt? Det här känns som världens mest utdragna latensfas och jag orkar inte mer!