Knuffad min fru

Jag försöker se det från båda hållen.

Hennes håll. Jag själv har levt i ett förhållande med mycket misshandel o förnedring. Man blir rädd. I början är allt bra för att sedan starta med små saker hela tiden, tex säger den andre nåt elakt framför kompisar o skrattar, eller knuffar till osv. När man levt ett sånt liv så lär man sig att akta sig. Man tänker på allt möjligt. "Han puttar mig nu, men nästa gång?" Osv. Jag har full förståelse för att hon är grymt osäker just nu. Säkert totalt förvirrad. "Hur kan detta hända igen?" "Vad missade jag?" Osv.

Ditt håll. Snefyllor kan alla få. Herregud, du ska se mig o mina snefyllor haha. Hon var arg o du blev frustrerad. Varför skulle du stanna hemma för att hon blev för full? Hon var ju på hemmaplan, inte så att ni var hos andra o blev för full o du lämnade henne där, hon låg inte i nåt dike eller nåt. Man måste inte hålla handen 24/7. Hon hade kunnat gå o lägga sig o du fortsätta kvällen med kompisarna. Men hon blev sur för du gick ut utan henne? Jag hade med reagerat som du gjorde. Eftersom hon gapar o skriker o pekar med fingret på dig så reagerade du i försvar, att försöka få henne att sluta, genom att knuffa bort henne. Du slog ju henne inte o du ångrade dig efteråt att du knuffade henne. Men hon slutade ju inte efter du bad henne sluta? Jag tycker inte hon heller gjorde rätt att reagera på det viset. Men åter igen - snefyllor kan alla få.

Hoppas ni löser det. Ni älskar varandra o vad jag kan se det som så är det bara du som har skuldkänslorna? Inte hon för att hon provocerade dig? (Även om det givetvis var fel att knuffa, men man blir frustrerad när logon provocerar en)

Exakt hur tänker du göra för att detta inte ska hända igen? Ingen alkohol? Terapi? Oavsett så har du en del saker du behöver ta itu med. Alkohol förklarar en viss del men inte allt.

Detta är ett beteende som brukar eskalera, vilket din fru är smärtsamt medveten om. Folk brukar fråga kvinnor varför de inte går efter första slaget och nu är det precis vad hon gör. Du visste att hon hade blivit misshandlad innan och ändå gjorde du som du gjorde. Du svek henne fastän hon litade på dig. Du får ursäkta att jag låter hård men jag har också ett misshandelförhållande bakom mig. Om min nuvarande hade gjort som du hade det inte funnits någon återvändo för mig. Jag hade ansett att förhållandet inte gått att rädda. Alla argument och ursäkter är liksom sådant man har hört innan och man vet att nej, det kommer inte bli bättre.

Ja alkohol kan förstöra så mycket, om man inte kan dricka lagom. Måst man bli packat kan man mycket väl göra bort sig. Det där med våld i någon form, är svårt att förlåta. Det skall inte finnas.

Skyll inte på alkoholen. Vissa spärrar ska finnas där oavsett grad av berusning. Du gick över en gräns som inte är ok.

Förstår henne, speciellt om hon redan undsluppit en relation med misshandel, då vill man ju knappast råka ut för det igen! Du visste om hennes bakgrund, du visste om din egen - ändå drack du? Du skulle inte druckit alls förstås. Ut på stan man man väl få gå men inte för att supa, speciellt inte om man har din bakgrund. 

Hon hade säkerligen lovat sig själv dyrt och heligt att aldrig mer hamna i en misshandelssituation och om det skedde skulle hon gå på fläcken - det är vad hon har gjort. 

Vad bra att du skriver och funderar.

Jag tänker såhär: ur hennes synvinkel kan allt du säger just nu vara tomma ord. Du måste både säga och visa att du menar allvar och att det inte är beroende av hennes beslut gällande förhållandet. Alltså: drick aldrig en droppe alkohol igen, kontakta psykolog för egen del och fråga om hon kan tänka sig att gå prata med någon tillsammans med dig. Om något av det du gör ska ha något värde måste du själv vara övertygad om att du fortsätter avstå alkohol och ta emot stöd oberoende av om ert förhållande tar slut eller inte. Endast då kan du ärligt visa också henne att du insett vidden av det du gjort och att du inte tänker vara en människa som gör sånt.

Lycka till!

Jag önskar att mina ex hade bett om liknande råd.

Skall berätta en hemlighet: jag blev själv misshandlat, till den milde grad, att jag i te orkade vara föräldrar till mina barn. Jag la av fullständigt, rent känslomässigt. Men hade turen att hitta en ny partner som inte och aldrig, äns skulle få för sig att lyfta handen. Hen är inte sådan, och har ingen i grott ilska. Vill du har kvar henne, får du nog lägga ner all form för ilska, man kan faktiskt prata med varandra. At bli slagen och knuffat, kan göra att den utsatta blev ilsken mot dig? Men hon slog inte?och hon gjorde dig inte illa? Ni var båda på fyllan, skärp er då.

så om det har hänt en gång enbart en gång! och att båda beter sig som idioter, och om förhållandet verkligen har varit hur bra som helst under dessa 14 månader med giftermål och inköp av lägenhet skapat ett hem mao ett liv tillsammans. 
Ska man inte ge det en chans? Gör man bort sig i fyllan så ska man inte få en ny chans för att det spårade ut. oavsett hur bra det var innan.
Jag är mycket medveten idag vad jag gjorde och det är illa så,