Från baby till persika?

Lägger tråden på ??barns utveckling'? eftersom jag inte vet vart jag skulle lägga den. I alla fall. Jag ska försöka fatta mig kort. Det är nog bäst jag börjar från början. Här har ni min och min mans berättelse.

Grattis, det blev en liten persika, sade de på BB när vårt ??barn?? föddes. Varken jag eller min man visste hur vi skulle reagera. Och visst var det en persika. Rödgul och rund med en antydning till en skarp inbuktning på ena sida. Det var vår första förlossning och ingen av oss visste vad som skulle vänta. Vi frågade barnmorskan hur vi skulle göra nu. Hon tittade frågande på oss. Vi poängterade att vi precis fött en persika och att det inte var riktigt det vi väntat oss. Hon sa att allt var i sin ordning och att när vi kom hem skulle säkert allt falla på plats. Om vi fortfarande hade frågor om en vecka kunde vi vända oss till vårdcentralen. Vi nickade lite försiktigt. Vi tyckte det var mystiskt men vad skulle vi göra.

Så vi klädde vår persika i vår inhandlade body med tillhörande leggings. Om det såg roligt ut? Självklart såg det roligt ut. Har ni någonsin sett en persika i babykläder? När vi kom hem lade vi persikan i babysängen och satte oss vid köksbordet. Hur skulle vi gå tillväga? Min man kom med förslaget att bebisen kanske är inuti persikan och om vi åt upp persikan så kanske babyn var själva kärnan. Jag tyckte det lät märkligt. Borde vi inte hört babyn inifrån? Visserligen sa min man och hämtade persikan och lyfte upp den i öronhöjd och skakade lite försiktigt. Inte ett ljud.

Jag föreslog att vi kunde vänta. Kanske var det verkligen en baby bara att vi inte kunde se den? Vi gjorde det. Väntade. Varje morgon bytte vi kläder och blöja på den. Men inget hände. Min man kom med idén att vi skulle plantera persikan i jorden. Att vi fått ett frö som vi skulle så. Jag tyckte det lät harmlöst så jag gick med på det. Min man åkte och köpte u-jord med extra gödsel så planterade vi persikan i en pallkrage i vardagsrummet. Vi vattnade varje dag och vi sov i skift. Ville inte missa en sekund ty om persikan skulle bli en baby ville vi inte missa när det hände.

Barnmorskan kom på besök och tyckte att allt såg ut precis som det skulle. Min man nämnde elefanten, eller persikan, i rummet. Det är en persika, inte en baby. Barnmorskan skrattade lite nervöst och skrev en kommentar i sina papper. Vi insåg att om vi ville behålla persikan, eller babyn, var det nog bäst att vara tysta framöver.

Så vi spelade med. Bytte jord ibland. Vattnade. När vi åkte till landet planterade vi om persikan i en mindre kruka som var enklare att ta med. När det var dags att börja förskolan köpte vi nya kläder till vår lilla persika även om vi tyckte det var konstigt. En persika på förskola? Märkligt nog tyckte pedagogerna inte det var något mystiskt med vår persika. De berömde den varje gång vi hämtade. Persikan var ett utomordentligt barn. Fanns inget att anmärka på.

Idag ska vi gå på femårskontroll och undrar egentligen när ens lilla persika blir människa? Har ni några svar?

Tack på förhand,

orolig förälder.