Har slutat tro på kärleken...

Ingen?

Har tappat tron på kärleken... Har faktiskt aldrig sett någon som lever i ett långt och lyckligt förhållande. Visst har jag sett många ha långa förhållande, men bokstavligt alla jag stött på håller ihop pga vana, barn eller ekonomi. Många lever som bästa vänner under samma tak bara, men ingen kärlek. Jämt får jag höra att förhållanden och äktenskap är svåra och att nyckeln till en lång relation är att kämpa, men är det verkligen så man ska ha det? Är det lycka att man måste kämpa för att hålla ihop en relation? Är man verkligen nöjd då?

Jag tyckte själv att jag hade en bra relation tidigare. Bra kommunikation, ärlighet, tillit, bra sex, stöd, vardagsmys osv, men jag blev ändå dumpar efter flera år tillsammans för att känslorna svalnade. Detta gav mig en rejäl tankeställare och jag började ifrågasätta vänners och familjemedlemmars förhållande (för mig själv alltså) och kom till insikten att ingen egentligen är lycklig. Ser det ut sådär för alla eller har jag bara otur med människorna runt omkring mig? Känns så tragiskt om det är så livet ser ut. Hur har ni det i era relationer? Intressant att veta hur andra tänker kring kärleken.

Du är tyvärr väldigt negativ i ditt sätt att se och det är inget jag kan känna igen mig i. När din relation tog slut så kan det ha varit rätt eller inte, men om ni under tiden ni var ihop aldrig jobbade på relationen, underhåll den, så kan det vara därför det tog slut. När man säger att man ska kämpa så ,enar an väl inte precis att det ska vara jättejobbigt och ett maratonlopp, men lite underhåll måste man ju ge, som att vattna en planta. 

När du ifrågasätter alla du känner och deras relationer - har du verkligen frågat dem om hur de har det eller har du bara gissat att de lever mer som vänner än som ett älskande par? Du kan inte på djupet veta hur de har det bara genom att observera dem. 

Därmed kan du ha dragit felaktiga slutsatser för det låter osannolikt att vi andra människor finns som lever i lyckliga relationer och verkligen älskar varann men att det inte skulle finnas ett enda sånt i din närhet. 

Säg att ca 2-5 % håller för alltid. Alla övriga relationer tar slut förr eller senare. Är det värt att satsa på en seriös relation? Jag fortsättter att tro att det är värt det men har gått mer över till att hoppas på en & annan tillfällig fling här & där & personligen tror jag att det passar mig bättre men visst jag är fortfarande öppen för att vara en av de få % som håller.

Har också slutat tro på kärlek, eller ja i alla fall för min del. Tror på att vissa andra kan hitta "rätt", men inte jag. Efter x antal år av dejtande, x antal år av "jag träffar nån när jag träffar nån" och 2 längre förhållanden där den ena var otrogen på ett extremt sätt och den andra tappade känslorna så känns det inte som nån idé att ens försöka längre, så det gör jag inte. Kan lika gärna vara ensam, då slipper jag i alla fall bli sårad och lämnad igen sen.

Jag är lyckligt gift sedan länge. Visst har vi haft svackor ibland, men sedan blir det fantastiskt igen. Kanske dina släktingar och vänner behöver någon att prata med när de har en tillfällig svacka i förhållandet, men inte vill få dig att känna dig utanför som singel genom att berätta om hur fantastiskt underbart de har det den mesta av tiden? Jag känner igen det beteendet i mig själv. När mina vänner är singlar eller i olyckliga förhållanden aktar jag mig för att berätta alldeles för mycket om hur fantastisk min man är och hur bra jag mår i förhållandet.

Säg att ca 2-5 % håller för alltid. Alla övriga relationer tar slut förr eller senare. Är det värt att satsa på en seriös relation? Jag fortsättter att tro att det är värt det men har gått mer över till att hoppas på en & annan tillfällig fling här & där & personligen tror jag att det passar mig bättre men visst jag är fortfarande öppen för att vara en av de få % som håller.