Ni som haft en dramatisk förlossning
Hej
Ni som har haft en dramatisk förlossning, hur gick förlossningen till?
Ni som har fler barn
Hur gick andra förlossningen?
Hej
Ni som har haft en dramatisk förlossning, hur gick förlossningen till?
Ni som har fler barn
Hur gick andra förlossningen?
"Dramatisk" förlossning är ett rätt subjektivt uttryck, men jag kan nog i efterhand tycka att min första förlossning var lite dramatisk.
Det började normalt med värkar och vattenavgång, men jag fick pinvärkar, ingenting hände, det visade sig att jag hade havandeskapsförgiftning men inte så kraftig, fick blodtryckssänkande, epi och värkframkallande dropp.
Efter 30 timmar började bebis bli trött och stressad, plötsligt var rummet fullt av folk (barnläkare, kirurg, narkosläkare, två bm, tre uskor och ev några fler).
En BM drog på droppet för fullt medan barnläkaren satte sugklocka, BM gav mig lustgas, berättade att jag inte skulle känna krystvärkarna men att hon skulle göra det, och sa:
"När jag säger Krysta så krystar du, för nu ska han ut!"
Sen kastade hon sig på min mage och vrålade Krysta så jag gjorde det. På andra krystningen kom en minibebis som var helt slut ut. Jag vågade inte röra honom för han var så pytteliten (45cm 2165g i v38), och barnläkaren tog honom och sprang iväg och gav syrgas och la i värmekuvös. Han mådde bra och växte ifatt på 5-6 veckor.
Andra förlossningen började med vattenavgång, sen kom vanliga värkar och allt rullade på fram till 8cm. Då avstannade allt. BM försökte med allt. Manuell öppning (ja det gjorde ont), krystning utan krystvärkar 3x15 min, men ingen bebis.
Till sist gick läkaren och tittade på min gamla journal och kom på att det nog är så att mitt bäcken är för trång för att föda barn. Med en pytteliten tillväxthämmad krabat gick det med lite våld (jag har haft bäckenproblem sen dess, men jag fattade inte att det var en FL-skada förrän då) men med ett normalstort barn (52cm, 3660g) var det omöjligt. Förlossningen avslutades med snitt, men det var aldrig någon brådska då vi båda mådde utmärkt.
"Dramatisk" förlossning är ett rätt subjektivt uttryck, men jag kan nog i efterhand tycka att min första förlossning var lite dramatisk.
Det började normalt med värkar och vattenavgång, men jag fick pinvärkar, ingenting hände, det visade sig att jag hade havandeskapsförgiftning men inte så kraftig, fick blodtryckssänkande, epi och värkframkallande dropp.
Efter 30 timmar började bebis bli trött och stressad, plötsligt var rummet fullt av folk (barnläkare, kirurg, narkosläkare, två bm, tre uskor och ev några fler).
En BM drog på droppet för fullt medan barnläkaren satte sugklocka, BM gav mig lustgas, berättade att jag inte skulle känna krystvärkarna men att hon skulle göra det, och sa:
"När jag säger Krysta så krystar du, för nu ska han ut!"
Sen kastade hon sig på min mage och vrålade Krysta så jag gjorde det. På andra krystningen kom en minibebis som var helt slut ut. Jag vågade inte röra honom för han var så pytteliten (45cm 2165g i v38), och barnläkaren tog honom och sprang iväg och gav syrgas och la i värmekuvös. Han mådde bra och växte ifatt på 5-6 veckor.
Andra förlossningen började med vattenavgång, sen kom vanliga värkar och allt rullade på fram till 8cm. Då avstannade allt. BM försökte med allt. Manuell öppning (ja det gjorde ont), krystning utan krystvärkar 3x15 min, men ingen bebis.
Till sist gick läkaren och tittade på min gamla journal och kom på att det nog är så att mitt bäcken är för trång för att föda barn. Med en pytteliten tillväxthämmad krabat gick det med lite våld (jag har haft bäckenproblem sen dess, men jag fattade inte att det var en FL-skada förrän då) men med ett normalstort barn (52cm, 3660g) var det omöjligt. Förlossningen avslutades med snitt, men det var aldrig någon brådska då vi båda mådde utmärkt.
För allt jag vet kan det ha varit jultomten som gjorde det, men det stämmer naturligtvis, det måste ha funnits en fjärde läkare därinne. Eller så var det ingen kirurg utan en förlossningsläkare som var den tredje. Barnläkare och narkosläkare är jag helt säker på, liksom att det var en läkare som satte klockan. Exakta titlar har faktiskt aldrig känts särskilt relevant.
Kasperina -
Det var en tuff förlossning det! Hur mådde du efteråt?
Blev du aldrig rädd inför att bli gravid igen?
Kasperina -
Det var en tuff förlossning det! Hur mådde du efteråt?
Blev du aldrig rädd inför att bli gravid igen?