Fått orosanmälan

Det som sker är att du blir kallad till ett samtal, där får du helt enkelt berätta om hur du har det hemma. De kommer ställa frågor, inga konstiga frågor. Du kan också berätta det du vet om personen som anmälde (om det är den), och det kan räcka för att Soc ska förstå.

Om du är vettig och barnet också så kommer ingen "ta" ditt barn. 

Om anmälan inte kommit in anonymt så berättar soc. vem som gjort anmälan. Berättar de inte så kan du fråga. Du har rätt att veta vem som anmält. På något sätt känns det mer troligt att det är skolan som gjort en anmälan än en konstig granne.

Ja, då får man veta.

[quote=79018001][quote-nick]Anonym (Soc berättar) skrev 2018-09-02 21:25:57 följande:[/quote-nick]

Om anmälan inte kommit in anonymt så berättar soc. vem som gjort anmälan. Berättar de inte så kan du fråga. Du har rätt att veta vem som anmält. På något sätt känns det mer troligt att det är skolan som gjort en anmälan än en konstig granne.

[/

Jag vet att skolan hade ett samtal med mig förra läsåret om barnets oro inför och efter umgänge med pappan. De upplevde mitt barn oroligt och att barnet verkade orolig över vem som egentligen skulle hämta då pappa ofta skickat farfar utan att meddela och många gånger har pappa ställt in helgumgänge på torsdag kväll/fredag morgon. Men skolan har ju nyss börjat så just av det skälet är det nog ingen anmälan.

Däremot undrar jag om skolan tycker jag brister då barnet får gå själv till och från skolan. Ca 7-8 min promenad där inga bilar kör. Barnet är ensam ca 1,5 timma på morgonen och 1 timma på eftermiddagen. Frukost är serverad och kläder framme. Egentligen var det efter ett samtal med skolsköterskan som vi skulle prova att barnet kunde gå själv till skolan.

Förresten, är det vanligt att skolan inte hör av sig innan och berättar att de tänker göra en anmälan? Om det nu är skolan.

Har sån ångest.

Ja, jag skäller på mitt barn. Barnet har dåligt tålamod och ja, barnet är lite ängsligt. Rädd för att bli lämnad på kvällen. Jag har aldrig gått hemifrån utan att meddela, och definitivt inte när hen ska sova eller sover. Däremot har pappa gjort det.

När du skriver att barnet är ensam hemma 1,5 timme på morgonen, menar du att du går hemifrån 1,5 timme före barnet?

Varför är barnet ensam hemma morgon och eftermiddag om du är sjukskriven? Du verkar inse att barnet mår dåligt men skäller ändå. Har du sökt hjälp av kurator, BUP eller liknande så att barnet får en chans att börja må bättre?

Om du är KVINNA eller NARCISSIST behöver du inte oroa dig det minsta så länge du klarar av att hålla barnet vid liv.

Socialtjänsten jobbar på ett sätt som gör dem till ett bra verktyg för den som kan ljuga och bedra likt en psykopat.

TS var sjukskriven. Det tolkar jag som att hon inte är det längre.

Jag VAR sjukskriven, inte längre. Nu jobbar jag fullt.

Anledningen till att barnet är ensam hemma är för att hen vill det. Mitt barn tycker om att ta det lugnt på morgonen och tycker inte heller maten på morgonfritids är god så hen äter hellre hemma.

Mitt barn tjafsar om det mesta. Bråk för hen ska lägga sig, borsta tänderna, kamma håret. Ska vi iväg någonstans blir det oftast intriger för det. Det sägs väldigt mycket fula ord, som typ att jag ska hålla käften. Jag mår självklart bättre, men jag är inte helt 100 och jag orkar inte alltid så till slut tappar jag tålamodet.

Mitt barn är inte i behov av BUP, det ska ganska mycket till för att få komma dit. Ringde för att få råd då barnet blir påverkat av pappans prat. Bad då att skolan skulle kontakta en kurator, ingenting har hänt. Trots påminnelse.

De kommer i första hand inte placera ditt barn någonstans, de kommer först och främst kolla på om det finns grund för anmälan som kommit in. Om det finns det så kommer de försöka hitta lösningar för hur ni ska få vardagen att gå ihop på ett fungerande sett, med insatser från Soc om det behövs. Ta emot den hjälpen som erbjuds, för både din och dotterns skull :)

Har du fått tid för möte?

Ja, både jag och barnet ska dit på möte. Försökt nå ?soctanten? försatt höra vad det gäller. Inte lyckats.

Du lugnar mina nerver en smula.

Var och sökte hjälp av en familjebehandlare genom soc då barnet var rent av bedrövligt som liten. Jag anser att barnet hela tiden påverkats negativt av sin pappa, tyvärr.

Det har och är mycket kring pappan, som inte behandlat oss väl, så vår kontakt är inte särskilt bra. Ofta har då pappan blandat in barnet i våra konflikter (läs: det pappan tycker jag gör fel), medan jag tycker att det är inget barn mår bra av att höra. Jag har bönat och bett att han ska lämna vårt barn utanför, men han diskuterar precis som att det vore en vuxen.