Jobba med sitt ex (som man blivit dumpad av)?

Det är då man lär sig läxan att inte dejta kollegor, biter ihop och gillar läget.

Du måste inte vara social med henne, men försök att se henne som en neutral kollega och helt enkelt tänka bort privata känslor. Du måste vara professionell helt enkelt. Jobbet tar inte hänsyn till krossat hjärta.

På nåt sätt behöver du komma förbi känslan av dumpad och ta dig vidare.

Jag jobbar ihop med en jag strulat med och i början var det skit eftersom vi båda var ledsna för att vi behövde göra slut , nu har åren gått och vi har blivit bästa vänner och kan skoja o småflirta med varandra. Tiden har gått helt enkelt och vi jobbade hårt med att på arbetstid håller vi oss proffsiga. Vi har aldrig undvikt varandra utan istället stångats med besvikelsen och konsekvenserna. Och till sist kom vi ut på andra sidan och blev vänner.

Vi "dejtade" aldrig det bara hände liksom... Hon är även den enda jag har varit ihop med.

Får väl ge det ännu mera tid. Samt försöka gå vidare jag också... Men det känns omöjligt så länge jag "tvingas" träffa henne nästan varje dag.

Har sluppit vara i den situationen, men har haft svårt att vara avslappnad kring ex, så jag skulle nog se mig om efter ett nytt jobb faktiskt. Å andra sidan vet jag ju inte hur mycket tiden skulle nöta ner de obekväma känslorna. Det går ju inte att haka upp sig på den typen av känslor när man har ett jobb att göra, så eftersom det är nödvändigt att liksom höja sig över sina privata problem kanske vi också skulle kunna ha en avslappnad och professionell relation.

Se det så här : att du är tvingad att träffa henne då är du också tvingad att ta itu med känslorna kring det hela.

Att springa och gömma sig i ett hörn skulle faktiskt få motsatt effekt.

Jag gör det just nu, jättejobbigt pga jag fortfarande har känslor. Sitter i olika korridorer så försöker undvika allmänna ytor så mkt det går, äta lunch på rummet etc. Det är mitt drömjobb så jag vill inte byta jobb men det är tungt. Han har också gått vidare och har ny tjej vilket gör det hundra ggr värre. För mig har det gått nio månader men vi var ihop i två år. Han är också mer social än mig så jag lider med dig TS.

Tack för att du delar med dig. Känns skönt att man inte är ensam.

Så jag borde snacka med henne? Ja det är nog bäst ändå...

Ja prata med henne, bäst är att liksom avdramatisera det hela.

Jo för vi började med att bli kompisar. (Hon var iofs kär i mig men det tog mig tup två månader att fatta) Hon är väldigt sjysst egentligen.

Uppdatering... har faktiskt tagit rådet att snacka med henne och det känns mycket bättre nu. Hon sporrar mig t.o.m. att gå ut och träffa nån ny...

Sen så har hon fått placering på en annan arbetsplats så jag "slipper" åtminstone träffa henne och kan ha lite sporadisk kontakt via mess istället.