Höggravid med sjuk sambo

Min sambo har ulcerös proktit. Tarm och magproblem. Oftast är det bra men ibland får han skov då magen gör honom dålig. Oftast pga stress. När han får sina skov så kan han bara dricka måltidsersättning de första dagarna innan han börjar äta vit kokt mat som potatismos och torsk. Han kan vara dålig allt från 1 dag till någon vecka.

Jag har vart gravid två gånger och båda gångerna så blir han dålig. Tror det blir stress relaterat vilket påverkar hans mage värst.

Det är jobbigt och påfrestande men tyvär är det en kronisk sjukdom. Det blir extra jobb för mig med allt annat, sköta hem och allt runt omkring men det finns inte så myclet annat att göra. Måste bistå honom en hel del och hjälpa honom när det är som värst.

Men vi har lärt oss hantera hans sjukdom och vi har aldrig sett det som ett problem som kommer i vägen eller påverkar. Eller jo det påverkar stt jag blir trött men det får jag helt enkelt ta.

Det är inte roligt med sjukdomar och man får hitta lösningar som passar.

Kanske inte är det svar du vill ha eller ens ber om men tänkte bara dela med mig av min/vår situation.

Hoppas att allt löser sig för er och att ni får fullt upp med bäbis mys snart.

Lycka till med allt

Tack för att du delade med dig. Känns lite hopplöst och svårt att orka men det är väl bara att bita ihop helt enkelt.

Han får väl anstränga sig lite och kravla sig ur sin sjukdomsbubbla lite tycker jag och stötta även dig. Det är ingen dans på rosor att vara höggravid heller. Man sover dåligt, är väldigt trött och kan ha olika krämpor. Prata med honom om att även du har behov för hjälp och stöttning, ni får hjälpa varandra på olika sätt helt enkelt. 

Jag ska prata med honom känner jag. Börjar bli riktigt nervös inför förlossningen nu om jag ska vara ärlig.

Håller med

Hur går det, har du hunnit prata med honom?

Hur går det?

asså du ska kanske sluta vara så deppig mott din man eller kan du gå och prata med nån och tänk innan du har sex med din sambo eller ha kodom 

Tack för omtanken. Jo, då vi har pratat om det hela och försöker använda vårt personliga nätverk för att få lite hjälp just nu. Och han tycker själv inte att han är så sjuk att han inte kan stötta mig mera! Jag har tyckt det är så svårt att ta upp det med honom för jag vet att min sambo så gärna vill vara ett stöd men samtidigt mår han inte bra själv och jag vill inte lägga stress på honom genom att ta upp för mycket hur jag mår och vilket stöd jag behöver. Men nu har vi haft ett jättebra snack och jag känner mig mycket lugnare igen. 

Tusen tack för ert stöd, nu ser jag fram emot förlossning snart!

Anstränga sig?! Herregud du har ingen aning vad du prata om! Nästan så jag önskar dig en djup depression så du blir lite ödmjuk!

Anstränga sig?! Herregud du har ingen aning vad du prata om! Nästan så jag önskar dig en djup depression så du blir lite ödmjuk!

Bara för att förtydliga. Han har ingen djup depression. Han är ganska lättstressad och den här situationen med hans sjukdom och min kommande förlossning har gjort honom väldigt stressad. Det sätter sig så att säga psykiskt.

Tack för omtanken... 

Det står ingenstans i TS att hennes man lider av en djup depression. Det står att han har ulcerös proktit, tarm och magproblem

Nej det var min karl det haha :)

Jag är kvinna i 30 års åldern som har ulcerös kolit med tidvis stora och långa skov. Medicinerar då bl.a. med cellgifter och höga doser kortison. Min läkare klassar min UC som svår men visst kan jag trots skov och smärtor klara ettnirmalt livmed sambo och barn, där jag har huvudansvaret!

Jag har även panikångest.

Klart som fan jag finns där för min sambo om han mår dåligt!