Gravid med andra barnet och sambon vill abort

Tycker att du ska behålla. Om killen inte är redo så behöver han mer tid att smälta detta att det blir ett barn till. Låt honom gå. Han kan ändra sig senare.

Eftersom du känner så starkt för barnet och en glädje så vore abort direkt skadligt för din psykiska hälsa.

Så han vill ha ett barn till? Bara inte just nu? Barn går inte alltid att planera. Om du är glad över graviditeten tycker jag du ska behålla. 

Mått dåligt i flera år eller hela livet kan vara möjligt efter en abort. Jag fick missfall för 4år sedan tidigt. Men känner en tung sorg över missfallet ännu när jag tänker på det. Men abort måste kännas hårdare. Det är ett beslut man tar att släcka sitt barns liv. Och du har också sett barnets hjärta slå. Du kommer förmodligen må sämre efter en abort än efter barnets födelse om du behåller.

Du vet ju inte hur just detta barn kommer att vara. Den kanske sover på nätterna. Mitt första barn skrek i tre månader på nätterna och min tredje sov bra på nätterna och var så lätt att ta hand om. Så det vet man inte i förväg.

Om du gör abort så kan du inte ångra dig sedan.

Om man vill ha barn sen men inte kan ta det nu när det råkar bli oplanerat skulle jag inte göra abort. Det är ju bara några år längre fram. Du ska såklart gå på din känsla men jag hade behållit. Om relationen spricker på grund av att bebis kommer några år för tidigt är den kanske ändå ganska bräcklig...?

Lycka till hur du än beslutar. Förstår att det är en svår situation.

Det är klart att det finns solskenshistorier. Det finns gott om män som bara behöver tid att smälta den ändrade situationen/planen innan de kan glädjas över graviditeten. Men tyvärr finns det också många exempel där mannen inte ändrar inställning och antingen lämnar relationen eller stannar kvar men är olycklig.

Jag tycker inte att det är en särskilt bra strategi att bara hoppas på det bästa. Du bör nog ändå ta din killes ord på allvar och åtminstone vara beredd på att han kan lämna dig om du väljer att behålla barnet. Förhoppningsvis behöver han bara tid att smälta nyheten, men det finns en risk att så inte är fallet. Skulle du känna lika starkt för att behålla barnet om han gjorde slut?

Låt honom gå då.Dina barn är med värdefulla än någon man som hotar.

Jag skulle vilja tipsa er om att gemensamt gå till kvinnoklinikens kurator - om du kan få med honom dit. Det hjälpte oss väldigt mycket när vi var i en liknande sits. Jag valde tillslut abort (för att han inte ville behålla), men skulle aldrig göra om det. Hade ett jättebra stöd från kuratorn dock både före och efteråt. Tänker att oavsett beslut är det bra att få prata gemensamt med någon utomstående som kan komma med nya sätt att se på saken.  

Min abort ledde till depression och en enorm barnlängtan (snudd på besatthet en period), så det är bara du som kan ta beslutet men gör inget överilat. Vi försöker få barn nu drygt 2år senare och är på vårt 5:e försök. Kan väl säga att det är roligare nu när mannen också önskar ett barn, men jag får titt som tätt ångest över aborten och tänker att vi kunde ha sluppit det här med ägglossningstester och ligg-stressen som är svår att komma ifrån när man försöker. Jag känner också att jag/vi alltid kommer vara ett barn kort, vi har ju för alltid förlorat ett barn.

Ledsen att du behöver stå inför det här beslutet <3 Håller med dig om att han behöver ta sitt ansvar. Det är alldeles för få män som gör det. 

Jag är lyckligt barnfri men om jag blev gravid hade jag aldrig i helvete gjort abort om jag inte till 110% ville det själv.

Jobbigt beslut.

I värsta fall får du välja vad du helst vill. Göra abort och ha kvar din man och förhoppningsvis få ett barn om några år som planerat, men också riskera att det bara blir ett barn.

Behålla och riskera att stå ensam med 2 barn.

Jag var ensam med tvillingar från 1-4år. Först nu vid 4,5år börjar jag kunna ha ett liv igen, innan var det mest ett svart hål av låsthet och jobb med dem. Då har jag ändå ett jobb som går att anpassa enormt efter mina behov samt föräldrar som finns nära. Även med två föräldrar blir det väldigt tufft med tät åldersskillnad. Bråk om leksaker, ständigt tjafs mot varandra, tävlingar om precis allt, slagsmål och oro att de ska skada varandra, svårhet att få barnvakt just pga ovanstående saker som andra inte orkar med.

NU börjar de ha nytta av varandra och leker mycket också, men innan 4år var det bara negativt med tätheten.

Så det blir nog extremt tufft för ert förhållande att klara sig om ni väljer att behålla barnet trots makens ovilja. Även om han accepterat det motvilligt och bor kvar är nog risken mycket stor att det blir svajigt och inte håller under de första 4åren..

Jag gjorde en abort nu i våras. Vi önskar ev ett barn till om ca 2år när våra andra är 6år + 8år, men jag kände att det inte är värt det extra jobb som blir nu när de andra fortfarande kräver mycket omvårdnad och hjälp. Då riskerar jag hellre att det i värsta fall inte blir ett till barn, mot att resten fungerar med förhållande och de barn vi har. Jag har inte ångrat aborten. Uppenbarligen är jag mycket fertil som blev gravid trots skydd, så förhoppningsvis är jag det om ett par år också. (är 29år).

Om du är närmare 40år hade jag nog behållt om jag var du, annars inte.

Varför göra abort när man ändå skaffar barn två år senare? Hur tänkte han där??

TS, tror du att du kan förlåta sambon och klara av att leva med honom? Klara av att skaffa ett annat barn om några år?

Jag ska berätta min historia som såg en aning likt ut vad din gör. Min man sa exakt likadant när han fick reda på stt jag var gravid. Han hotade med att lämna och ta livet av sig. Jag var så dum som trodde honom och bokade tid för abort. Väl på sjukhuset grät jag floder och kunde inte stoppa upp den där tabletten som tog livet på mitt barn. Jag fick tom ringa min mamma som fick stötta mig genom det hela. Vi fick också göra en vul och känslan av att se sitt barn på skärmen drog de sista andetaget ur mig. Det är en av de svåraste jag någonsin har fått göra. Men med hans hot om att han skulle ta livet av sig och allt skulle bra därefter avslutade jag graviditeten. Idag mår jag fortfarande psykiskt över det och känner mig som världens hemskaste mamma. Han ville bara inte ta ansvar och gå igenom spädbarns tiden igen. Och idag har jag tappat alla mina känslor för honom och vill lämna äktenskapet. Så mitt råd till dig är att om du vill behålla barnet (vilket jag tror) så välj ingen man över ditt barn och dina val. Två barn är ingenting , ditt barn får ett syskon. Men att ha en idiotisk fårskalle i familjen som tvingar dig till detta kommer suga musten ur dig. Lycka till.

Ni har säkert redan pratat om det massor kan jag tänka mig. Men För mig låter det konstigt att göra slut pga en oplanerad graviditet som uppstått pga ett gemensamt slarv. Om man älskar den man är tillsammans med så vill man väl inte lämna den personen och sitt barn bara för att livet inte blev riktigt som man tänkt sig.

Handlar det inte om att han är osäker på er relation och därför inte vill ha ett till barn nu, innan han vet vad han vill i framtiden?

Det verkar hur som helst vara ett väldigt svårt beslut för dig. Om jag var i din sits så tror jag att jag hade velat behålla barnet. Men om min man hade hotat med att göra slut skulle jag fullständigt tappa förtroendet för honom.

Vet inte vad jag gjort i slutändan. Kanske ställt ett ultimatum. Antingen står han vid min sida med barnet eller gör vi slut (och abort).

Jag förstår att det måste vara svårt. Hoppas du kommer fram till något eller att ni löser det ihop.

Väldigt knivig sits eftersom någon av er antingen måste ändra ståndpunkt och det brukar vara svårt i just denna fråga eller så blir en av er väldigt besviken på den andra.

Väl medveten om vad det innebär att vara småbarnsförälder och hur viktigt det är att vilja så hade jag snarast lämnat en kvinna som utan mitt samtycke bestämmer att jag ska bli pappa.... särskilt när hon först säger att hon inte heller vill ha barn men ändrar sig när hon är gravid och det är försent för mannen att göra något åt det. Skulle förmodligen även tyckt väldigt illa om henne under många därefter men kanske din man är mer förlåtande.

Hoppas att ni löser det på ett sätt som funkar för er båda men ytterst är det såklart du som ensam måste bestämma i frågan. Du får nog stälsätta dig rejält för oavsett vad du bestämmer så har du och mannen en tuff tid framför er varesig ni åker tillsammans eller på olika håll.

Jag tror själv att jag skulle ha oerhört svårt att vara tillsammans med någon som försökte tvinga mig till abort med såna ultimatum. Vad i helvete, liksom? Ni har ju redan ett barn ihop, och han funderar på att bara dra?

Jag skulle börja med att försöka prata allvar med honom och visa att det inte är okej att försöka pressa dig till abort. Visst, barnet är inte planerat, och eventuellt hade det passat bättre senare. Men om det visar sig att ni har svårt att få barn om två år då? Hur skulle det kännas?

Gör absolut inte abort om du inte är helt säker på att det är det DU vill göra.

På vilket sätt sviker mannen dig? Han har hela tiden sagt att han inte vill ha barn och har därmed varit konsekvent. Inget svek i min värld.

Sen har han förstås varit klantig (för att beskriva honom snällt här) att ha sex med dig utan skydd och troligen sprutat i dig. De flesta vuxna att det är en väldigt vanlig metod för att göra kvinnan gravid. Han är ju också i högsta grad medskyldig i situationen. Som mannen i en stabil relation hade jag dock litat ganska blint på min sambo och hade nog sett det som ett jättestort svek om kvinnan sen väljer att behålla (nu är det ju istället han som riskerar att tvingas till något han inte vill).

Om inte annat så är det en lärdom för de män som läser tråden med tanke på alla "behåll barnet" råd från (antar jag) primärt kvinnor. Sensmoralen blir tyvärr: Lita aldrig på din fru/sambo hur länge ni än har känt varandra. Skulle hon råka bli gravid så är du helt utlämnad till hennes beslut och vilja att vara konsekvent med det hon tidigare har sagt. För att undvika sådana situationer bör man alltid vara nogrann med var man lägger sina värdefulla droppar.

Missförstå mig inte här... Känner du att du verkligen vill ha barnet så ska du givetvis behålla det för du har sista ordet, men försök även att se det ur hans perspektiv och förstå hans känsla av desperation. Han är helt maktlös och du maktfullkomlig inför något som kommer påverka honom enormt mycket både praktiskt och ekonomiskt (på ett negativt sätt i hans nuvarande värld... men kanske kan ändras). Tror även att som många säger... ifall du aborterar och egentligen inte vill själv så riskerar du att dina känslor för honom tynar bort snart. Oavsett så riskerar du att förlora honom.

Så ni hade planer på att ha 4 år mellan barnen där ni verkade vara överens. Å helt plötsligt för att du råkar bli gravid, så tycker du att man kan bryta den överenskommelsen genom att behålla?? Det där är absolut INTE okej att göra så. Väldigt taskigt mot din man och egoistiskt av dig!