• Lilla_mamma_30

    När allt känns hopplöst

    Hej alla! Vet egentligen inte vart jag vill komma men antar att det är skönt att få skriva av sig. En oändlig historia lite kort. Blev för 3 år sedan gravid efter många års längtan. Men fick ett knäpp och drömde om annat, förlossningsdepression/svagt psyke. Utvecklade ett enormt stort och svårt spelberoende vilket resulterade i skulder på över 1 miljon kr!! Ni som är beroende förstår, ni andra kan spara på elaka kommentarer. Går sedan 1 år i terapi och får enormt stöd från min beroende grupp som träffas varje vecka. Min stora kärlek tömde sitt livs sparande och tog lån på stora summor för att rädda mig. Drömmen om att arbeta med barn är så långt bort att jag måste finna mig i att arbeta kvar i mitt fysiskt och psykist krävande jobb, drömmen om middag på restaurang och bio med min kärlek är många år bort, då vi går på knäna trots att vi båda arbetar ihjäl oss. Tro mig jag förtjänar det värsta av straff, tror inte en människa kan hata sig själv mer än mitt självhat. Dit jag ville komma är att jag mår så fruktansvärt dålig över att jag satt de två människorna jag någonsin älskat i denna sist. Jag lovade mig själv att min familj i framtiden aldrig skulle gå igenom min uppväxt, och vad gör jag!!?? Skaffar ett eget missbruk som stjäl hela vår framtidstro. Gnistan i min stora kärlek är borta, han är så trött, stackars människa. Hade jag inte haft min son hade jag nog inte suttit här och skrivit då ingen förtjänar mrs Hyde. Igår fick jag reda på att jag väntar mitt andra barn.. Allt jag önskat mig.. En man och två underbara fisungar. Men bara gråter.. Har sån panik över att jag nu inte kan jobba tills jag stupar.. Har ingen tro längre och ett normalt liv där vardagliga saker ger en lycka känns så avlägset att jag bara vill lägga mig ner och inte vakna... Ni som funderar på spel.. Börja aldrig!!! Känn lyckan i att inte har ett beroende som styckar en inombords, känn lyckan över att kämpa för dina mål och drömmar. Jag måste hitta fotfäste igen men vet inte vart jag börjar.. /mamman med stort hjärta och liten hjärna

  • Svar på tråden När allt känns hopplöst
  • cb66

    Kämpa på, fokusera på det lilla som blir bättre varje dag. Låt varje dag innehålla en liten förbättring. Om den inte gör det så försök igen. Det tar tid, massa tid men det blir bättre. Du har klarat dig igenom det värsta man kan tänka sig, du lever, du har ett barn och ett på väg, du har en man som stöttar dig.

    När ni kommer uta på andra sidan och det börjar flyta kommer du att vara så stark, du har klarat det värsta

Svar på tråden När allt känns hopplöst