• anina

    Graviditetsdepression

    Hej.

    Jag skäms för att skriva detta. Jag tror jag har drabbats av graviditetsdepression. Vi har försökt få barn i 3 år, så barnet är så sjukt efterlängtat. Jag fick mitt första plus efter 2 år och 7 månader, det slutade med missfall i vecka 5.

    Nu är jag gravid i vecka 6. Jag är försiktigt glad denna gången. Är så rädd för missfall och andra komplikationer. Känns ibland som att jag bara väntar på att det ska skita sig.

    Men utöver den rädslan så är jag så deprimerad. Jag skäller och jag gråter, allt känns meningslöst, inget känns roligt. Jag brukar älska att resa, nu är vi i Italien och jag vill bara hem och ligga i min säng och inte göra nåt.

    Sambon är inget vidare stöd, han blir bara arg när jag är frustrerad/grinig osv. Jag har försökt förklara hur ledsen jag är och att jag behöver att han håller om mig.

    Ville nog mest skriva av mig. Kanske finns det fler där ute med graviditetsdepression. Som sagt, ett barn är så sjukt efterlängtat så dessa känslor känns hemska och pinsamma. Jag tar extra progesteron, kanske är det det som gör det. Läste nåt att det kunde ge depression.

    Kram på er

  • Svar på tråden Graviditetsdepression
  • Anonym (J)

    Hej! Jag vill bara försäkra dig om att du INTE behöver skämmas. Någonstans i vecka 6-8 ramlar även polette ner liksom.. ?Oj! Jag är verkligen gravid! Och vad ska hända nu!?? Det är helt okej att reagera. Det låter ledsamt att din sambo inte visar sitt stöd.

    Kan du gräva i varför du känner som du gör, kanske? Är det pga. oro för ytterliggare ett missfall? Eller kanske oro för framtiden med ett barn? :)

  • Anonym (Gravid)

    Känner med dig! Utan att veta gissar jag att det är hormonerna som spökar. Jag mådde själv siperdåligt i början av graviditeterna (min tredje och sista nu). Allt kändes hemskt. Pendlade från ilsken till djup nedstämdhet. Jättesvårt för sambon att hänga med i detta. Barnen är ju så efterlängtade.

    Mina råd till dig:

    -försök sova, äta och röra på dig, en enkel promenad räcker långt

    -läs en bra bok, se filmer eller annat som får dig att fokusera på något annat för en stund

    -umgås med en vän om det gör dig gladare

    -låt tiden gå lite! Du är nu i värsta fasen och det känns som det aldrig ska gå över! Men det gör det troligen!

    -undvik för djupa diskussioner med din sambo ett litet tag, var nära men vänd inte ut och in på precis alla känslor, så mycket hormoner i rullning nu. Däremot ska du såklart säga att du mår dåligt. Båda kan läsa på om hormoner i början av graviditeten så får ni bättre förståelse. Du kan inte rå för vad som händer nu.

    Varmt lycka till, det kommer inte vara för evigt! (För mig lättade det omkring v 12)

  • anina

    Tack för era svar. :)

    Det känns skönt att veta att man inte är ensam. Hoppas det gör över. Man vill ju bara vara glad och njuta när man äntligen fått det där plusset. :) men jag är rädd att det ska skita sig också, kanske spär det på känslorna med. Tror progesteronet gör en del också.

    Tack igen.

  • Anonym (J)
    anina skrev 2018-09-09 14:30:36 följande:

    Tack för era svar. :)

    Det känns skönt att veta att man inte är ensam. Hoppas det gör över. Man vill ju bara vara glad och njuta när man äntligen fått det där plusset. :) men jag är rädd att det ska skita sig också, kanske spär det på känslorna med. Tror progesteronet gör en del också.

    Tack igen.


    Jag förstår dig. Det är helt normalt att känna som du gör just nu. <3
  • LittleSunshine84

    Hej TS!

    Jag mådde också riktigt dåligt i början av graviditeten. Kunde heller inte glädjas riktigt åt graviditeten. Hade haft ett mf två månader innan.

    Jag var också arg, ledsen och förbannad. Funderade tom på vad jag satt mig i för situation.

    Jätte mkt är hormoner. Det kommer att bli bättre :)

  • anina
    Anonym (J) skrev 2018-09-09 18:05:47 följande:

    Jag förstår dig. Det är helt normalt att känna som du gör just nu. <3


    Tack. :)
  • anina
    LittleSunshine84 skrev 2018-09-10 16:45:39 följande:

    Hej TS!

    Jag mådde också riktigt dåligt i början av graviditeten. Kunde heller inte glädjas riktigt åt graviditeten. Hade haft ett mf två månader innan.

    Jag var också arg, ledsen och förbannad. Funderade tom på vad jag satt mig i för situation.

    Jätte mkt är hormoner. Det kommer att bli bättre :)


    Tack. :)
  • anina
    LittleSunshine84 skrev 2018-09-10 16:45:39 följande:

    Hej TS!

    Jag mådde också riktigt dåligt i början av graviditeten. Kunde heller inte glädjas riktigt åt graviditeten. Hade haft ett mf två månader innan.

    Jag var också arg, ledsen och förbannad. Funderade tom på vad jag satt mig i för situation.

    Jätte mkt är hormoner. Det kommer att bli bättre :)


    Tack. :)
Svar på tråden Graviditetsdepression