• Josefin32

    Sviken av samhället. Hjälp!

    Hej. Jag är ny här och behöver råd!

    Jag är kvinna, 32 år. Jobbar i normala fall i en liten branch, frilansar men kan tjäna bra med pengar om jag jobbar hårt. Dock blev jag utbränd i slutet av 2017 och har sedan dess varit sjukskriven. Jag lever ensam med mitt lilla barn som är i förskoleåldern. Har genomgått en svår separation och en närståendes död de senaste två åren, vilket bidragit till utmattningsdepressionen jag nu har.

    Mitt största problem i nuläget är dock EKONOMIN! Jag har tvingats leva på sparpengar hela 2018 eftersom F-Kassan nekat mig sjukpenning gång på gång, och även givit avslag på min överklagan. Får heller inget ekonomiskt bistånd från soc eftersom jag bor i bostadsrätt (enligt dem måste jag sälja och flytta till andrahandslägenhet för att få rätt till stöd, men det innebär ju samma månadskostnader och jag vill dessutom inte behöva rycka upp mitt barn från ännu en hemmiljö, samt att jag inte ORKAR genomföra en flytt)

    Jag har en bokstavskombination och svårt att hantera myndighetskontakter, fylla i blanketter och dokument, etc. Skall få boendestödjare men det drar ut på tiden, så som allt annat. Jag har aldrig känt mig så ensam som detta år. Inget stöd från psykiatrin, bara avslag från alla håll. Och jag kan inte luta mig mot min familj rent ekonomiskt.

    Vad ska jag göra? F-Kassan "nollade" min SGI i somras eftersom jag missade att anmäla mig på arbetsförmedlingen efter deras avslag. Det känns som att jag blir straffad för att jag är sjuk.

    Mina konton är snart helt tomma. Vad ska jag göra? Jag har mycket kort koncentrationsförmåga och blir trött och måste vila efter endast någon enstaka timmes aktivitet. Trodde verkligen att samhället skulle hjälpa personer i kris, men nu har det gått snart ett helt år och jag står fortfarande helt ensam.

    Alla tips och råd välkomnas.

  • Svar på tråden Sviken av samhället. Hjälp!
  • Josefin32

    ....tillägg:

    F-kassan nekar mig sjukpenning då de anser att jag är arbetsför (vilket varken jag själv eller läkarna anser). Jag har heller inte fått bostadsbidrag då jag missat att lämna in några dokument i min ansökan. Skall försöka göra ny ansökan då jag orkar.

    MEN jag har inga problem att hantera mitt barn. Hen mår bra och mina personliga problem går inte ut över mitt moderskap.Vill bara tillägga det. Och barnets far är inte att lita på, så där har jag inget stöd att hämta.

  • Långbenopluto
    Josefin32 skrev 2018-09-10 13:32:55 följande:
    ....tillägg:

    F-kassan nekar mig sjukpenning då de anser att jag är arbetsför (vilket varken jag själv eller läkarna anser). Jag har heller inte fått bostadsbidrag då jag missat att lämna in några dokument i min ansökan. Skall försöka göra ny ansökan då jag orkar.

    MEN jag har inga problem att hantera mitt barn. Hen mår bra och mina personliga problem går inte ut över mitt moderskap.Vill bara tillägga det. Och barnets far är inte att lita på, så där har jag inget stöd att hämta.
    Hur kan du tycka att samhället sviker? Du har ju inte ens gjort allt du kan för att få pengar, ex bostadsbidrag.

    Men du får inte soc.bidrag så länge du har en bostadsrätt.
  • Josefin32
    Salmiakk skrev 2018-09-10 13:53:44 följande:
    Hur kan du tycka att samhället sviker? Du har ju inte ens gjort allt du kan för att få pengar, ex bostadsbidrag.

    Men du får inte soc.bidrag så länge du har en bostadsrätt.
    Det är väl klart att samhället sviker om jag inte fått hjälp från psykiatrin, samt avslag på sjukpenning när jag uppenbarligen är sjuk och inte kan jobba. Hur ska jag annars tolka det? Om jag orkat jobba skulle jag mer än gärna gjort det. Men jag har haft svårt att ens hålla mig upprätt, samt haft minne som en guldfisk i nästan ett års tid. Kan inte lita på min hjärna och då blir även de enklaste uppgifter svåra.

    Och det är inte på grund av lathet som jag missat vissa saker, till exempel i min ansökan om bostadsbidrag. Det är ju just pga av utbrändheten och min bokstavsdiagnos som jag inte lyckats. Jag försöker såklart göra nya ansökningar, men allt tar lång tid för mig.

    Tacksam för RÅD istället för att bli skammad för sånt jag ej klarar av.
  • K Kalle
    Josefin32 skrev 2018-09-10 13:27:27 följande:

    Hej. Jag är ny här och behöver råd!

    Jag är kvinna, 32 år. Jobbar i normala fall i en liten branch, frilansar men kan tjäna bra med pengar om jag jobbar hårt. Dock blev jag utbränd i slutet av 2017 och har sedan dess varit sjukskriven. Jag lever ensam med mitt lilla barn som är i förskoleåldern. Har genomgått en svår separation och en närståendes död de senaste två åren, vilket bidragit till utmattningsdepressionen jag nu har.

    Mitt största problem i nuläget är dock EKONOMIN! Jag har tvingats leva på sparpengar hela 2018 eftersom F-Kassan nekat mig sjukpenning gång på gång, och även givit avslag på min överklagan. Får heller inget ekonomiskt bistånd från soc eftersom jag bor i bostadsrätt (enligt dem måste jag sälja och flytta till andrahandslägenhet för att få rätt till stöd, men det innebär ju samma månadskostnader och jag vill dessutom inte behöva rycka upp mitt barn från ännu en hemmiljö, samt att jag inte ORKAR genomföra en flytt)

    Jag har en bokstavskombination och svårt att hantera myndighetskontakter, fylla i blanketter och dokument, etc. Skall få boendestödjare men det drar ut på tiden, så som allt annat. Jag har aldrig känt mig så ensam som detta år. Inget stöd från psykiatrin, bara avslag från alla håll. Och jag kan inte luta mig mot min familj rent ekonomiskt.

    Vad ska jag göra? F-Kassan "nollade" min SGI i somras eftersom jag missade att anmäla mig på arbetsförmedlingen efter deras avslag. Det känns som att jag blir straffad för att jag är sjuk.

    Mina konton är snart helt tomma. Vad ska jag göra? Jag har mycket kort koncentrationsförmåga och blir trött och måste vila efter endast någon enstaka timmes aktivitet. Trodde verkligen att samhället skulle hjälpa personer i kris, men nu har det gått snart ett helt år och jag står fortfarande helt ensam.

    Alla tips och råd välkomnas.


    Ring Moderaterna. De påstår ju att de sjuka och arbetslösa har det för bra och vill därför sänka sjukpenning och a-kassa.
  • Cat71

    Du kan inte luta dig mot din familj ekonomiskt, skriver du. Men Kan du få hjälp och stöd därifrån att ta reda på saker och ting. Hjälpa till med överklagan osv?

    FK's avslag måste du överklaga bums. Be din läkare/psykolog på VC om hjälp att eventuellt formulera om ditt sjukintyg så att det tydligt står varför din arbetsförmåga är nedsatt och hur den framtida bedömningen/planen ser ut.
    Om du får avslag på din överklagan kan du överklaga till förvaltningsdomstolen.

    Allt detta kan ta lång tid.
    I väntan på detta bör du skriva in dig på Arbetsförmedlingen omedelbart och visa att du söker jobb samtidigt som du ansöker om a-kassa. Det här är i väntan på att ditt ärende behandlas.

    Sedan undrar jag vilken behandling och plan för din utmattningsstress har du och din läkare?
    Jag har själv erfarenhet från att vissa VC kan vara tröga, minst sagt, att få rätt hjälp genom. När min man drabbades av utmattningsstress kunde han inte alls prata för sig själv. Det fick jag göra. Jag fick kräva, gapa och vara allmännt skitjobbig för att han skulle få hjälp. Men väl inne i loopen har det gått betydligt smidigare. Han fick bla. gymkort till närmsta gym med läxa att träna minst 3 ggr/v, han fick tydliga instruktioner om att hans sjukskrivningstid skulle användas för att göra saker han mår bra utav. Inte städa, fixa med måsten osv. Han fick inte sova under dagarna, inte bara ligga i soffan osv. Vi hörde av läkare veckovis och berättade hur veckan gått, antingen träffades vi eller så ringde läkaren. Psykologen träffade han 1 gång per månad.
    Tack vare en relativt snabb insats lyckades vi vända hans sjukdom på ca 1 år. Han tog en ny tjänst på jobbet när han gick tillbaka också, en med lite mindre stresspåslag. Men viktigast av allt fick han hjälp med att förändra sitt beteende kring krav och måsten.
    Du kan också bli frisk igen!!! Be din familj om hjälp och stöd.

    Kram

  • complicit

    Du ska kunna få hjälp av soc trots bostadsrätt. Det beror ju på hur länge du ska få hjälp av dem och även hur bostadsmarknaden ser ut. Finns det inga hyresrätter är det bättre att du får bo kvar, såklart. Så försök överklaga det beslutet.

    Försök skicka in alla papper till förskringskassan om bostadsbidrag. Kolla om du kan få ett personligt ombud, de ska hjälpa till med myndighetskontakter, papper och dina rättigheter/skyldigheter etc.

    personligtombud.se/

    Sen måste jag säga att samhället/försäkringskassan behandlar sjukskrivna förjävligt idag. Jag vet så många som fallit mellan stolarna som är för sjuka för att jobba enligt läkare och psykologer men försäkringskassan säger nej. Har man inget jobb blir det dessutom ännu värre för så ska man testas mot alla jobb på hela arbetsmarknaden innan man eventuellt får pengar.
    Och SGI:n ska vi inte tala om, hur lätt det är att förlora den när man mår dåligt. En dags glapp är inte ok att förlora en hel SGI på. Borde vara minst en månad.

    Hoppas det löser sig för dig ts.

Svar på tråden Sviken av samhället. Hjälp!